Det ryms mycket i en skalle

I dag tänker jag tacka Familjeliv.se! Vändpunkten i min sorg som kom när jag för några dagar sedan tog mod till mig och surfade in på hemsidan för att orka ändra min presentation från förväntansfull gravid till att vara någon som planerade barn.

Till råga på allt satt jag på jobbet - men det var skönt för jag ansträngde mig för att hålla mig stark. Vilket funkade! Jag stålsatte mig själv och ändra både presentation och bild och började därefter att surfa i familjelivs änglarum och hittade ett forum där andra änglamammor samlas. Och maken till gemenskap och tröst har jag nog inte varit med om hittills! Shit vilken tröst det var och läsa att fler är i samma sits som jag (vi). JAG ÄR INTE ENSAM!

Sedan den dagen går jag in varje dag och läser, blir starkare och skriver av mig till de som verkligen förstår. De som faktiskt upplevt varje sekund av det som jag och Nicke har upplevt. Och jag har tagit elefantkliv framåt känns det som!

Jag är inte längre rädd för några motgångar eller att bli gravid igen. Längtan efter ett lillesyskon känns starkare. Jag är inte ens rädd för vad gentestet om vår förra graviditet ska säga för jag orkar inte skrämmas av det längre - vad vi än sätts inför så vet jag att jag och Nicke klarar det tillsammans.