Walk a mile in my shoes - If you dare.
Det går upp, det går ner... det går upp lite till och så går det ner. Jag skrattar så jag pinkar på mig och andra dagen gråter jag så jag tror att ögonen ska ploppa ut och att någon lagt en mörk, mörk filt över mitt huvud, och jag aldrig kommer hitta ut i ljuset igen. Ungefär så är det just nu.
Jag pallar verkligen verkligen inte att umgås bland gravida magar, människor som jag vet gjort abort, barn med nyfödda bebisar eller what so ever. Förlåt till alla men samtidigt tänker jag fan inte be om förlåtelse. När man gått igenom något så hemskt som jag (vi) gjort så har man inte överseende på grund av sorgen. Det är bara så!
Jag vill bara slå ut tänderna på alla som berättar att de är gravida eller nyss fått barn. Jag blir så för jävulskt avundsjuk och bitter över att jag själv inte får min familj i november som vi ju skulle. Vi skulle! Men det blir inte så. Och det kommer ta lång tid att komma över hålrummet efter vår son. Gråten i halsen kommer alltid ligga där och lura och det tänker jag inte be om ursäkt för.
Och till er som kanske tycker att jag tar i säger jag bara: Gå en mil i mina skor först så kan vi diskutera sen.
Jag pallar verkligen verkligen inte att umgås bland gravida magar, människor som jag vet gjort abort, barn med nyfödda bebisar eller what so ever. Förlåt till alla men samtidigt tänker jag fan inte be om förlåtelse. När man gått igenom något så hemskt som jag (vi) gjort så har man inte överseende på grund av sorgen. Det är bara så!
Jag vill bara slå ut tänderna på alla som berättar att de är gravida eller nyss fått barn. Jag blir så för jävulskt avundsjuk och bitter över att jag själv inte får min familj i november som vi ju skulle. Vi skulle! Men det blir inte så. Och det kommer ta lång tid att komma över hålrummet efter vår son. Gråten i halsen kommer alltid ligga där och lura och det tänker jag inte be om ursäkt för.
Och till er som kanske tycker att jag tar i säger jag bara: Gå en mil i mina skor först så kan vi diskutera sen.
Kommentarer
Trackback
