Det ryms mycket i en skalle

Jaha, ny vecka nya problem. Jag avslutade förra veckan med att igår kväll dröna ner en tallrik rätt i golvet. Jag började grina - big surprise? Nä. Återigen stod jag med dammsugaren i hand och tårarna rullandes nedför mina kinder. Nicke, min hjälte, ryckte in och drog den ur mina händer och dammsög köket medan jag satt på en stol och hulkade med minimagen i vädret. Det måste ha varit en syn det.

Jag hoppas att Nicke fattar att det är hormoner som spökar så han inte tror att du börjar visa värsta galningen inom dig? frågade syrran oroat i dag när jag var dit. Jodå, han vet och behöver icke oroa sig.

På torsdag är det dags för ultraljud dessutom! Jag är spänd, den blivande fadern likaså. Så klart! Jag ska besikta toyotan på samma dag - bara och hoppas att både transport och guldklimp kommer ut felfria. Jag har mer och mer känt lite fladder i magen, och idag när syrran dönade på värsta baslåten i bilen så drog "muskelryckningarna" i magen igång rätt hastigt. Stackarn kanske blev rädd av det plötsliga dunket... Har känt mer och mer så nu i magen. Lustig känsla men jävligt coolt!

Får hoppas vi får lite mer varma dagar som i lördags - dagen och natten spenderades nämligen i Korsån där det var fullt liv av Nickes föräldrar, kusin och kusinbarn. Mycket härligt måste jag säga, med grillning, läsning i solen och fågelkvitter som blandas med vindens sus och åns porlande. Mer sånt!

Ska väl återgå till växtvärken i magen jag då och alla funderingar där till. Jobb, bil, bebis, pengar, väder, vind, vänner... the list goes on.