Det ryms mycket i en skalle

Jag och Nicke har ibland såna här nätter när vi går och lägger oss, att vi bara ligger och pratar - och aldrig kommer till skott och säga godnatt, lägga sig till rätta och somna. I går slog det oss att vi med bäbisen i magen nu faktiskt startar en helt ny generation. Ett nytt familjeträd. Precis som min mamma och pappa med mina syskon, och Nickes mor och far med hans syskon.

Allt börjar liksom om från början och JAG ska bli mamma, och Nicke ska bli pappa. Vi ska tillsammans uppfostra våra barn till fina människor med bra värderingar. Lära dem respekt och hänsyn, att bry sig om andra och att uppskatta det lilla. Känns stort.

Det är inte utan att man börjar tänka på sin egen bakgrund och var man kommer ifrån. Jag kan ibland sörja att jag inte fick ha alla mina syskon samlade under samma tak lite längre. Att alla blev vuxna så snabbt med syrran som flyttade hemifrån som 16-åring och storebror likaså. Det var jag och lillebror hela dan och eftersom han var så liten blev det ju inte direkt att man "hängde" utan det blev mer att hjälpa mamma genom att mata honom och byta blöjor på lillen. Jag blev också vuxen lite snabbare genom det, fast jag bodde hemma.

Inget ont i det, jag lärde mig ansvar tidigt vilket kan vara bra. Men igår slog det mig också där i sängen att jag aldrig riktigt har släppt lös och bara betett mig som en ansvarslös liten skitunge. Jag har mer eller mindre så länge jag kan minnas känt ett visst ansvar för något. Har det inte varit skolan och utbildning eller en relation jag varit i, så har det varit att jag vurmat för min lillebror, brytt mig om honom eller min ekonomiska situation, och kämpat för den.

Men så kom 2009 då jag genomled mitt uppbrott och fann ett helt nytt jag där jag fick släppa lös mina inneboende hämningar som bara väntat på att få komma ut. Jag hade lyckan och ha ett jobb och tjäna pengar och fick genom det möjlighet att testa mina vingar på egen hand. Att festa, ha min egna lägenhet, komma och gå som jag vill, äta skitmat, spela alldeles för högt, vara borta hela natten, åka bort och träffa vänner, ta hand om mig själv och bara skita i allt. Jag fick det ur mitt system och det är jag otroligt tacksam och glad för i dag.

Summa sumarum - nu är jag redo för ett familjeliv och för att tillsammans med Nicke uppleva en helt ny dimension av livet. Can´t wait.