Det ryms mycket i en skalle

Ok, jag har en känsla av att jag är JÄVLIGT segstartad. Vi har varit tre dagar ute i stugan utan el och rinnande vatten, och jag hoppades att lite promenader, husmålning, städning och annat grejsande kunde sätta igång det lagom till BF som var igåååår.

Men det enda som händer är att jag får överjävliga förvärkar på nattkröken/morgonen som sedan avtar! Jag blir så jävla irriterad, frustrerad, sur och arg. Det kan väl liksom hålla sig borta allt sånt där och sedan sätta igång bara. Ordentligt. Inga jävla fisiga mensvärkar. Jag vill ha ont och känna att jag lever. Jag vill föda fram vårt barn under maxsmärta så jag kan älska det desto mer sen! Faan.

Vi kom hem i går från Korsån, stugan, och samma visa i morse; förvärk from hell. Skillnaden från tidigare mot i morse, var att jag nu under morgonen hade något starkare sådana som även kändes lite på varsin sida av svanken. De kom och gick rätt regelbundet under en timme ungefär. Nu känns det mest molande i nedre delen av livmodern så att säga, som kommer och går. På gång månne? Fan att det ska vara så segstartat då!

Och inte blir man gladare av att man läser både här och där att sånt här kan pågå i veckor, och att folk ändå fått bli igångsatta. Men eftersom jag räknas som omföderska enligt barnmorskan, redan har öppnat mig en cm, har mogen tapp och hon till och med kunde känna barnets huvud så borde det väl rimligtvis inte vara länge kvar nu? Nej, jag ger nog upp en stund (igen) så får vi se...

Ville bara ge dagens klagomål efter lite frånvaro från nätvågorna. Konstigt nog tror folk att man är och klämmer unge bara för att man inte är aktiv på internet. Är privatliv, semester, lugn och ro så fel då? MÅSTE jag uppdatera min status på ansiktsboken bara för att alla ska se att jag är hemma fortfarande. I helvete heller, jag vägrar. Jag säger till alla: Jag lovar att jag hör av mig via sms när det hänt något! Blir tillräckligt frustrerande när man själv har dåligt tålamod och bara vill komma till nästa fas, typ nyss.

Andaas.