Han somnade!
Vart fasen skulle världen (läs, den här familjen) ta vägen om jag inte var så envis?! Jag bara undrar. I dag lessnade jag litegrann på att Egil hela tiden vill bli vaggad till söms, och alltjämt som han växer är det inte någon hållbar ekvation vare sig för framtiden eller mina axlar/skuldror. Så... idag hade jag bestämt mig för att få honom att somna ovaggad MINST en gång.
Hur det gick?
Två gånger lyckades jag! En gång mitt på dagen och en gång nu inför nattsovningen. Den känns bäst. Är skitstolt. Han hade nappen och sin snuttefilt intill sig och även mig. Höll honom ömsom om ryggen, och ömsom om armen och låret så han skulle känna min närhet. Men jag vaggade icke. Visst, det tog typ 20-30 min innan han till slut gav upp för sömnen. Men det gick! Det gick!
Det bästa är att vår söte älskling är mitt inne i ett utvecklingssprång så han har sovit lite oroligt om nätterna nu de senaste veckorna, så jag hoppas att han sover lugnare i natt nu när han lyckades hitta ro i sig själv för att somna. Utan mig, och utan vaggning. Jag var bara intill men gjorde inget, trots att det kliade bra i fingrarna när tålamodet började tryta.
Nu har jag blodad tand.
I morgon blir en kanondag! Hurtpromenad till stan för fika med Anna och lite galleriabesök. Jag och Micke har även styrt upp nyårsmenyn, då vi firar hos Micke och Helena i år. Blir nog mycket angenämt. Egil ska ha sin haklappskravatt på sig. Sötnosen.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Skam den som ger sig :P
Postat av: Bror
Fasen vad kul att läsa :D Hoppas det fortsätter på samma vis!
Trackback
