Det ryms mycket i en skalle

Veckans noja: Magen växer inte. Såhär är det dagligen i min värld där man åter är gravid och har en änglason som vakar varje steg man tar. Rädslan och oron är tidvis överhängande, och jag tror inte att alla undersökningar och bekräftelser på friskhetstecken i hela världen kan ta bort de här känslorna.
Jag har insett att jag får lära mig att leva med oron som gror där nånstans. Det får bära eller brista, som jag sagt förut, och mer kan jag inte göra åt saken.

Ett exempel; Så fort UL- undersökningen var klar, som vi gjorde för snart två veckor sedan, och vi fått bekräftat att allt såg så fint och livligt ut där inne... så började jag oroa mig för nästa ultraljud istället som är rutinultraljudet där allt kommer fram i ljuset. Har han njurar? Finns det fortfarande vatten där inne? Lever han/hon? Om den har något fel, har han/hon chans att överleva? Ska vi drabbas igen? Skulle jag orka det? Vad händer om jag inte gör det? Kommer Nicke orka med mig?
Så det spelar liksom ingen roll om läkarna säger hundra gånger att allt är bra. Tankarna och farhågorna är så jävla många ändå och jag orkar inte ens valla er igenom allt och på så sätt förstöra helgen för er... men det här lever jag med just nu, och balanserar det dagligen med jobb och roliga händelser.

Det känns skönt att vi får stadig hjälp och undersökningar hos specialistmödravården, och på nästa ultraljud är det vår läkare Janne som gör det och han är specialiserad på missbildningar också. Dessutom ska han ha en kollega med sig som två par ögon till. Både tryggt och skrämmande.

Men i slutändan att försöka vara glad och njuta i nuet i den mån det går, är avgörande tror jag och det är därför jag tränar på det. Dagligen. Jag vill försöka tro att det ska finnas ett lyckligt slut på det här, för någon gång måste man ju ha det också.

Vad gäller magen så lugnade min fina chef Ann-Louise, 35 år, mig. Hon är trebarnsmamma som har ett komplikationsbarn som första barn och vet mycket om det här med nojor och orosmoment, och hon sade att magen växer i vågor. Vissa veckor händer det ingenting och andra går det snabbt. Jag litar på henne, för det gör mig lugn.