Det ryms mycket i en skalle

Av någon anledning har jag de senaste dagarna saknat lite socialt liv och mina vänner... där hemma. Känt mig allmänt ensam, jag vet inte varför faktiskt. Saker som susar i kroppen i guess tidvis. Men jag gjorde i dag slag i saken och begav mig till kära Hedemora, efter att jag släppt av Nicke på jobbet.

En välbekant känsla slår mig alltid när jag kommer på Hamrerakan och ser Hedemora kyrka och Hedemora energis två bolmande skorstenar på andra sidan. Hedemora är ju alltid "hemma", även om jag trivs väldigt bra i Hofors. Har så i dag träffat Marlene för lite snack på stan och lite att äta. Vidare hem till Linda med lite saker hon glömt hos mig, och tog mig en kram och lite prat även där.

Innan jag brummade på 8-årskalas hos gudsonen Alex och tillika systerson, så passerade jag Sofie och önskade välmående hälsningar då hon haft flunsan... Vi pratade en stund och det kändes sådär mysigt. Hos syrran väntade alla syskon, mamma, seppo, syskonbarn och ett väldukat fikabord. Två bitar tårta och ett x antal bitar bulle senare kände jag mig otroligt gladlynt och lätt i sinnet av att få sitta med mina syskon och bara skratta, snacka bullshit och bara... vara.
Innan jag for hemåt spelade jag och syrran en omgång skip-bo och umgicks sådär som vi inte gjort på länge. Lättprat, skratt och trams. Kändes otroligt skönt och befriande. Det var som förr lite, the good old days. Mer sånt vill jag ha.

Hemfärden gick i leendets tecken - jag är nöjd och fylld av en blöt och varm känsla av innerlig och ärlig kärlek. Mer än vanligt. Löve.