Det ryms mycket i en skalle

Här har vi en riktig kalasbror! Den här brorsan hjälpte mig att införliva överraskningen jag planerat under veckan, till min fina Nicke. Den stolta fadern. Med hjälp av sitt tålamod och sina muskler hjälpte brorsan mig att under gårdagen boa sovrummet inför Pys ankomst. Allt i största hemlighet.





Medan min fina Nicke jobbade det andra dubbelskiftet på raken, och agerade hjälte genom hushållets försörjare så agerade lillebror hjälte genom att ställa upp för tjocka syrran. På egen hand hade jag aldrig klarat av att både dammsuga hela lägenheten, hämta släp hos svärisarna, bära och lyfta upp vagn, säng och skötbord i bilen/på släpet och sedan bära upp allt i lyan för att installera det.

Och jag kände att jag ville genomföra det som en liten belöning för att Nicke jobbar så hårt, och att jag över huvud taget klarar av att jobba just nu.

Efter lite muttrande, fejande, pekande, skruvande och bäddande stod så allt färdigt. Skötbordet ihopskruvat med bädd och filt längst upp, och med kläder, badtillbehör och annat i korgarna. Sängen bäddad och redo, och skrivbordet utburet i vardagsrummet. Allt blev så himla kanon och jag så taggad att jag uppmanade brorsan att dammsuga resten av lyan medan jag bytte sängkläder.

Nu när vi jobbat hela veckan känns det som att det mesta förfallit liksom hushållsarbetsmässigt så detta var verkligen guld värt. Och snacka om att Nicke blev glad när han kom hem! Den reaktionen gjorde allt värt det. Vet inte varför jag har lite blåslampa i rumpan över att boa klart i tid. En oförklarlig feeling jag har, bortsett från längtan. Kommer pys snart tro? Hur som helst är vi redo nu <3

Vecka 36 - here i come!