Det ryms mycket i en skalle

Kan människor vara FÖR glada? Jag sitter nästan och skäms när jag kommer på mig själv med att bli otroligt provocerad när somliga är för glada och hurtiga. En positiv attityd till saker och ting, och tro på en tillförsikt för framtiden är ju en sak - men att lägga av ett asflabb så fort någon öppnar käften och säger NÅNTING är inte helt friskt. Eller? Jag tycker fan det visar tecken på nervöst beteende!

Då fick jag det ur mig också - nog om det.

Ska jag babbla bebismage igen tycker ni? Blir det inte tråkigt i längden? Ah, det är ju ljus- och huvudpunkten i mitt liv just nu så en uppdatering kan ni ju få; Jag har sämre kissblåsekontroll nu än någonsin.
Och tänk er årets sämsta och värsta skräckscenario i den genren: Att stå vid kaffeautomaten och tramsa loss med två jämngamla kollegor, börja skratta hysteriskt, motvilligt, och känna att liite kommer i byxan. Och inget ombyte. Och jag kan inte sluta skratta. Fan va härligt! Paniken är ett faktum. Inget att göra dock.

Känner att pys har hicka just nu. Haon är en jäkel på att hålla låda kan jag berätta. Och huvudet ligger numera som ett skruvstäd i skrevet - mer och mer för varje dag. Och för var dag känner jag också hur det mer och mer trycker ner mot svanskotan och arslet. Känns som jag skiter på mig rätt så direkt, om jag inte går när nöden faller på. Vilket av den anledningen sker väldigt ofta nu i dagarna. Kanske på g snart?

Skönt att jag jobbar sista dagen i dag så jag kan lägga mig ner när jag vill. Jag längtar så det är löjligt åt det.