Påhälsning hos förlossningen.
Jag och Nicke var i måndags kväll på väg till Lemstanäs för lite efterlängtad bilbingo. Kylbagen var packad, bingopengarna klappade och klara i plånkan och det enda jag skulle göra var att pinka (ovanligt...) innan vi drog iväg.
Hajade till av att det var rött i toan, trosan och papperet. Hade dock inte ont på något sätt, eller hade känt av något ovanligt förutom foglossningen som tryckt nedåt lite mer intensivt under några dagar. Jag ringde i alla fall barnmorskan på förlossningen i Gävle.
Vi ställde in bilbingon - trist nog, ha ha!
Hon tyckte jag skulle återkomma en timme senare för att uppdatera om det fortfarande blödde. Så då blev vi sittande framför tvn istället när vi var lediga ihop och allt, men hey... allt för pys! <3
När jag återkom till förlossningen hade det i princip slutat blöda trodde jag, men hon ville kolla upp det för säkerhets skull så vi drog iväg dit.
Matilda, barnmorskan för kvällen, var jättetrevlig och jordnära - hon satte på en bebiskurva på magen och en pulsmätare på mig. Tjugo minuter senare fick vi info om att pys mår kalasbra, och av en undersökning och ultraljud av gynläkaren såg allt kalas ut också.
Så vad sjutton var det egentligen som orsakade denna blödning? Har aldrig haft det så rikligt innan, även om det enligt BM:s mått mätt kanske inte var lika mkt som jag tyckte. Matilda berättade att det kan vara en så kallad öppningsblödning som innebär att det i så fall är första tecknet på att något är på gång. Livmodertappen mognar och trycket på mindre blodådror blir mer intensivt. Det tyckte jag och Nicke var himla spännande!
Fick uppmaningen att återkomma om jag började blöda igen - så vi åkte hem igen, med en liten känsla av ett antiklimax. Faktiskt. Hade varit roligt på något vis om det startat. Återstår att se om vår lilla karateboxare har bråttom ut.
Hajade till av att det var rött i toan, trosan och papperet. Hade dock inte ont på något sätt, eller hade känt av något ovanligt förutom foglossningen som tryckt nedåt lite mer intensivt under några dagar. Jag ringde i alla fall barnmorskan på förlossningen i Gävle.
Vi ställde in bilbingon - trist nog, ha ha!
Hon tyckte jag skulle återkomma en timme senare för att uppdatera om det fortfarande blödde. Så då blev vi sittande framför tvn istället när vi var lediga ihop och allt, men hey... allt för pys! <3
När jag återkom till förlossningen hade det i princip slutat blöda trodde jag, men hon ville kolla upp det för säkerhets skull så vi drog iväg dit.
Matilda, barnmorskan för kvällen, var jättetrevlig och jordnära - hon satte på en bebiskurva på magen och en pulsmätare på mig. Tjugo minuter senare fick vi info om att pys mår kalasbra, och av en undersökning och ultraljud av gynläkaren såg allt kalas ut också.
Så vad sjutton var det egentligen som orsakade denna blödning? Har aldrig haft det så rikligt innan, även om det enligt BM:s mått mätt kanske inte var lika mkt som jag tyckte. Matilda berättade att det kan vara en så kallad öppningsblödning som innebär att det i så fall är första tecknet på att något är på gång. Livmodertappen mognar och trycket på mindre blodådror blir mer intensivt. Det tyckte jag och Nicke var himla spännande!
Fick uppmaningen att återkomma om jag började blöda igen - så vi åkte hem igen, med en liten känsla av ett antiklimax. Faktiskt. Hade varit roligt på något vis om det startat. Återstår att se om vår lilla karateboxare har bråttom ut.
Kommentarer
Trackback
