Det ryms mycket i en skalle

Jag vill ha en ny hatt. Mina mammabyxor klämmer in i nedre magen när jag sitter ner, trots att jag "drar ned dem lite". Jag finner mig konstant i att göra saker här hemma som kräver att jag böjer mig ner, trots att det mer och mer börjar bli skitflåsigt och nästintill omöjligt. Och jag förstår inte varför jag finner mig i situationerna, när jag lika gärna kan ropa på Nicke. Vad fort Nickes ledighet har gått, i övermorgon börjar han jobba igen, buu.
Det är nattens funderingar i ett nötskal. Och att Lady Gaga är lite cool och vad glad jag är att jag inte slösade pengar på att se Justin Bieber-filmen på bio. Laddade hem den i dag och... ja, medel.

Har sett bättre kändis gör det här är mitt liv på riktigt bakom kulisserna-film. Men sådana filmer fascinerar mig, både Madonna och Celine Dion har lyckats bättre dock. De imponerar också mer på mig i och för sig.

Men efter att ha sett Justin Bieber slå på trummor med en säker rytm som tvååring, och en rytm som en annan kanske lyckades fånga i tioårsåldern, så hoppas jag mer än någonsin att vårt barn kommer ha liknande musikalitet. Jag hoppas på det mer än någonsin, för sådant ger så mycket för själen. Vi ska göra allt vi kan för att uppmuntra något dylikt. Tur att vi har både piano och gitarr här hemma. Det börjar bra!