Vårt mirakel.
Här har ni pysen - underverket, ängeln, miraklet. Vår kärlek.
Det är inte ofta jag får tunghäfta men nu när jag ska skriva detta inlägg så vet jag inte riktigt vad jag ska säga, eller var jag egentligen ska börja. Bilden säger ju allt. Fostervatten finns det bra om, mått och vikt stämmer överens och alla vitala delar ser ut att finnas på plats enligt vår läkare på specialistmödravården.
Det var tysta, långa och frustrerande minuter som var fyllda av ångest, kräkkänslor, förstelnad och skräck när jag väl lade mig på britsen och läkaren sprutade ut gelén på magen. Jag trodde ärligt talat hjärtat skulle stanna på mig. Stirrade frenetiskt på Nicke som satt intill mig, och lade per automatik ena armen över min panna så att jag inte skulle se skärmen. Jag ville inte. Nicke följde dock dramat med min svettiga och hårt hållna hand i sin.
Ingen säger ett ljud, det enda man hör är ultraljudets svaga surr från maskineriet. Läkaren hummar lite, letar efter avvikelser. Säger fortfarande inget - han är känd för sin noggrannhet och tystlåtenhet.
Till slut står jag inte ut längre utan bryter tystnaden med: lever det? Jaadå, hjärtat slår här... får jag till svar.
Finns det fostervatten? kommer nästa fråga utfarande. Även där nickar han.
Till slut börjar jag smygtitta när jag ser Nicke småle åt mig och jag ser de små fötterna på skärmen som är korsade över varandra, och man ser små rörelser lite då och då. Handen är intill munnen mest hela tiden och vår läkare säger att de ofta suger på tummen. Urinblåsa, magsäck och antydan till njurar ser också ut att finnas på plats.
Inte förrän han stänger ner ultraljudet pustar jag ut, torkar av resterna av gelén på magen och sätter mig upp på kanten. När läkaren börjar skriva in måtten i vår journal så känner jag hur gråten är på väg. Men den kommer liksom inte. Jag kanske fortfarande är i chock... om några dagar inser jag nog att vi faktiskt kommit ÖVER tröskeln! Vi får gå vidare i graviditeten! Det känns helt overkligt och vi har aldrig varit lyckligare.
Nu får det bära eller brista, jag är en bra bebisbärare! <3
Mamma & Pys 110309 - 18+2. Tjockis! <3
Kommentarer
Postat av: Ida Eriksson
Underbart att få se sitt lilla pyre, och ett stort steg i rätt riktning! Stort Grattis!!
Postat av: Rebecka
Åh vad härligt, jag ryser och blir alldeles jättelycklig för eran skull!!! Stort Grattis och STOOR KRAM!! :) (:
Postat av: Siss
Det kommer att gå jättebra! <3
Postat av: Linda-Sara
Fantastiskt söt ultraljudbild! :D Grattis!
Postat av: Bror!
Det kommer gå så bra så, som jag tidigare sagt :)
Postat av: Rebecca
Gud vad härligt att läsa! Fick en liten tår i ögat! =)
Postat av: Lindish
Vad härligt att se den lilla krabaten! <3
Postat av: Sofie
Underbar ultraljudsbild! <3 Å det är klart du är en bra bebisbärare! =) Det tror jag stenhårt på. Kram!
Trackback
