Perfekt och lite rädd.
Utan och säga för mycket så är jag och pys just nu i alla fall perfekta. Åtminstone om man ska lita på barnmorskans kontroll som vi var på i veckan! Jättebra värden, socker och blodtryck. Magen håller växkurvan och hjärtat galopperade på i 133 slag eller vad det var... blev en spark på mikrofonen också, ha ha!
Börjar bli tungt och andas när man är mätt nu. Och jag svettas fortfarande. Men varje gång pys sparkar och lever rövare så ler jag och blir alldeles varm. Bra att haon har energi! Mamma kan bli hur jävla tung och full av krämpor, bara du mår bra lilla älskling.
Igår kväll när jag lade mig i sängen var jag helt övertygad om att haon skulle bryta sig ut. Fram tills den dagen har jag ALDRIG varit med om så täta och starka sparkar... och tyyypiskt nog så jobbade ju Nicke natt, så klart. Men det är ju och räkna med att det blir såhär nu, och säkert värre med om vi har tur!
Visste förresten inte riktigt om jag skulle dela detta med er innan, men nu gör jag det ändå. Jag har har börjat på samtal hos en psykolog som barnmorskan rekommenderade, och som jobbar tillsammans med BVC och möter många änglaföräldrar i liknande sits. Det kan vara skönt att bli á jour med sin sorg efter knott.
Jag tror också det kan vara klokt att få bearbeta och "lämna" lite av bagaget hos henne som man gått och funderat och varit rädd för, hos henne. Innan lillsyskonet kommer. Och efter två samtal känns det redan grymt! Allt blir liksom lite lättare. Alla borde faktiskt gå och prata hos en utomstående, även om man kanske inte har några akuta issues. Jag är ju egentligen livrädd - men när kommer man INTE och vara det egentligen, när det kommer ett barn in i ens värld oavsett om det är inne i magen eller utanpå? Typ aldrig. Så det är bara och vänja sig, he he!
Börjar bli tungt och andas när man är mätt nu. Och jag svettas fortfarande. Men varje gång pys sparkar och lever rövare så ler jag och blir alldeles varm. Bra att haon har energi! Mamma kan bli hur jävla tung och full av krämpor, bara du mår bra lilla älskling.
Igår kväll när jag lade mig i sängen var jag helt övertygad om att haon skulle bryta sig ut. Fram tills den dagen har jag ALDRIG varit med om så täta och starka sparkar... och tyyypiskt nog så jobbade ju Nicke natt, så klart. Men det är ju och räkna med att det blir såhär nu, och säkert värre med om vi har tur!
Visste förresten inte riktigt om jag skulle dela detta med er innan, men nu gör jag det ändå. Jag har har börjat på samtal hos en psykolog som barnmorskan rekommenderade, och som jobbar tillsammans med BVC och möter många änglaföräldrar i liknande sits. Det kan vara skönt att bli á jour med sin sorg efter knott.
Jag tror också det kan vara klokt att få bearbeta och "lämna" lite av bagaget hos henne som man gått och funderat och varit rädd för, hos henne. Innan lillsyskonet kommer. Och efter två samtal känns det redan grymt! Allt blir liksom lite lättare. Alla borde faktiskt gå och prata hos en utomstående, även om man kanske inte har några akuta issues. Jag är ju egentligen livrädd - men när kommer man INTE och vara det egentligen, när det kommer ett barn in i ens värld oavsett om det är inne i magen eller utanpå? Typ aldrig. Så det är bara och vänja sig, he he!
Jag och pys - snart vecka 30:
Kommentarer
Postat av: Bror
Vad skönt att det känns bra att gå hos psykologen :)
Postat av: Suvi
Ah men shit va stor du blivit! Har inte sett bilder på dig på evigheter nu :) Snart äre dags ju! JeeeyyyyY! Och då blir Sasha 6 månader när det är dags för dig, coolt va? Det är ett bra sätt för mig att hålla koll på när det var dags för bäbis för dig :)
Stora kramen till damen
Postat av: Siss
Magen ser ut att vara i bra "form" - du likaså! :)
Postat av: Linda-Sara
Jag gick också hos psykolog under slutet av graviditeten. Har ju också lite i bagaget som du vet. Och jag tror, som du säger, att det är jättebra om man kan lämna så mkt som möjligt av det gamla bakom sig, för att våga/orka ta sig an det nya som kommer!
Lycka till! Kram
Trackback
