Det ryms mycket i en skalle

Hör det inte lite till att man par emellan ska gnabbas och knöla när man monterar ihop babygrejer? Jag har fått intrycket av att människor har en bild av att det alltid ska vara så vackert och rosenskimrande när en barnsäng eller vagn ska sättas ihop. För vår del blev det visserligen en stund av mycket förväntan, men när hunger och hormoner kommer emellan är det lätt hänt att man blir oense och gnisslar lite, ha ha!

Tänker osökt på Sex and the city, när Miranda sitter höggravid på en pall i vardagsrummet med två lösa barnsängsdelar i varje hand, helt svettig. Nedanför sitter pappan Steve med instruktionspapperet och läser högt, och försöker vara så snäll han bara kan. "Put brackett B, in hole C with bult A..." läser han så försiktigt han kan, varpå Miranda får ett cp-utbrott och river åt sig instruktionen och menar att det omöjligt kan stämma. När hon sedan konstaterat att pappa Steve hade helt rätt, blir hon mest tyst och muttrar. Ungefär så var det för oss med.

Fast... när sängen stod färdigmonterad och vagnen likaså, så infann sig nog rosenskimret igen och vi log. Jävlar vad längtan blir stor när man gör sådana här saker. Jag känner pys sparkar i mig och undrar vem haon är, hur haon ser ut och jag vill bara kramas. Kom ut nu!