Det här med alkohol.
Vågat, var ordet.
Jag är inte ute efter de som dricker med barnen under samma tak, jag bara undrar hur det ska fungera? Hur man resonerar. Jag är ju inte heller antialkohol under måttliga mängder, men jag har liksom aldrig reflekterat över detta innan. Inte förrän jag själv blev förälder, Egil började sova någorlunda regelbundet på kvällen/natten och de ensamma helgerna började pocka på när Nicke jobbar.
Som det är nu är det alltid någon av oss som är körbar. Frågan är om man inte ska hålla fast vid den principen? Känns ju skumt att dricka med barnen i huset. Fast, jag kan förstås vara beredd att revidera den åsikten beroende på vad jag får för respons på detta inlägg.
Har också funderat en hel del på detta vilket inte är helt lätt, man får nog pröva lite och se vad som känns bäst för en själv, tror inte att det finns något rätt eller fel utan det är är helt upp till var och en att göra det som känns bäst. Nu som förälder har man ju ett helt annat sätt att se på det här med att dricka alkohol för nu har man en annan person som är totalt beroende av en. Det händer att både jag och Mattias tar något att dricka om man tex är bortbjuden på middag eller om man har folk hemma, dock händer det inte speciellt ofta och man dricker ju aldrig mer än att man kan ta hand om sitt barn. Nån öl kan då jag ta med gott samvete och fortfarande veta att jag kan ta hand om mitt barn om han skulle vakna. Och man kan ju inte hela tiden gå och tänka att man kanske blir tvungen att åka till akuten och att det då inte finns någon som kan köra, det blir nog ett jobbigt liv i längden. Är det så akut så kommer ju ändå ambulansen och efter ett par öl är man ju fortfarande kapabel att ta hand om sitt barn och följa med till akuten men inte att köra. De fåtal gånger vi dricker mer har vi självklart skaffat barnvakt innan och gärna till morgonen efter så att man slipper upp mitt i natten och ta hand om sitt barn för det vill absolut inte göra om jag är full... Ja, det här är mina tankar om det hela och det som känns rätt för mig och oss. Detta inlägg önskar jag lite respons på... ;-) Kram!
Jag brukar ta ett glas vin ibland på helgerna. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att dricka mer när jag är hemma med barnen. Jag har varit ut vid ett tillfälle sen jag fick barn nr. 2 och då är Selma 14 månader idag. Jag kunde slappna av, roa mig och slippa bekymra mig för om något skulle hända.. För då har man ju barnvakt! ;-)
I vårt hus är det alltid någon som är helt nykter (i alla fall hittills så har den varit jag då det inte ger mig nåt att sitta och dricka på hemmaplan när barnen är hemma, jag dricker hellre dricka då ;)) för jag känner som så att om det händer något så ska någon av oss kunna köra (vi har dessutom varit med flera gånger om att vi varit tvungna att åka till akuten på helgkvällar/nätter). Dessutom har vi alltid barnvakt över natten när vi väl är ute och festar för det skulle aldrig falla mig in att ta hand om barnen på fyllan om de vaknar på natten. Så tänker och gör vi, det funkar bäst för oss :)
Tack för era kommentarer! Intressant och läsa hur ni resonerar. Å ena sidan är det bra som Anna säger att man ska "kunna ta hand om sitt barn" och gå efter den devisen. Å andra sidan kan jag också hålla med Rebecka om att vara helt alert OM, OM, det skulle hända något... men nu har ju vi det så pass bra att vi bor typ tio minuters bilfärd från Falu lasarett och kan ta en taxi/ambulans (peppar peppar!) på kort varsel. Om man bor lite mer avsides kan det ju bli trixigare. Nu har jag fortfarande inte fallit in i någon åsikt, men det känns ju som att man få ta det som det kommer. Har man barn som är sjuka ofta är man ju helt förståeligt nykter, men är de pigga och sover bra kan man ju tillåta sig ett glas vin iaf, innan sängen. :)
En liten fundering... Hur tänker du/ni om du tex är på gemensam 50-årsfest tillsammans med ditt barn som nu hunnit bli 20 år. Du har druckit, sonen/dottern halkar och bryter foten och måste åka till akuten... Hur gör du då? Förälder är man ju livet ut och barnet är väl mer eller mindre beroende av sina föräldrar för jämnan, eller?
Anna, det har du rätt i men det är också skillnad på 20 och 10-årsförälder. Man är ju så klart förälder och finns där, men när barnet är vuxet fungerar man nog mer som stöd, och mer därtill i så fall på hans villkor.
Jo, men nu tänkte jag mest på exemplet som jag angav, att man lika gärna kan bli tvungen att åka till akuten med ett vuxet barn... Ska man då hålla sig nykter resten av livet eller hur göra?
Tycker att jag svarat på frågan i förra kommentaren :)
