Det ryms mycket i en skalle

Tacos? Vi kan inte äta tacos, vi har ju Egil! eller Hyra film? Vi kan inte hyra film... vi har ju Eegil! Undrar om det bara var jag som var sådär i början, när mammaskapet tog sin början? Det var som att jag ville lägga allt, och då menar jag ALLT, på hyllan och bara sitta och vänta på att Egil ville något. Det känns som att det var så nästan hela första månaden.

Man duschade knappt, glömde av att borsta tänderna, att äta (om inte Nicke påminde mig eller lagade mat åt mig) och än mindre att höra av sig till anhöriga. Nu när jag ser tillbaks på de första veckorna så ler jag lite - liksom hur galen man var.

NU börjar mammarollen att hitta sin form och jag är mycket mer avslappnad. Mer trygg och jag känner Egil bättre än någonsin. Det känns så himla skönt... och med tryggheten kommer även kärleken till Egil framgalopperande inuti mig starkare än någonsin. Jag har drömt att jag både tappat honom och att någon rövat bort honom. Sorgen var total och jag var helt hjärtekrossad när jag vaknade. Det får mig att inse ännu mer hur lycklig jag är att ha honom.

Men att jag och Nicke faktiskt skapat honom som en produkt av vår kärlek till varandra går inte att förstå. Det kanske man som förälder aldrig förstår vidden av. Eller så kommer det i som små portioner, lite var dag.

Vad gäller amningen; Jag kämpar fortfarande på med att amma honom i den mån jag producerar mjölk, och när han inte sparkar, rivs, vevar och rycker i bröstet. Det fungerar kalas varannan gång ungefär. Och mätt blir han oftast på morgonen och på kvällen. Vi fortsätter att komplettera med ersättning och jag pumpar för att öka produktionen. Kan inte säga att det är uppkäftiga mängder, men så länge han får i sig min mjölk så är jag glad och det är också det enda viktiga.

Enda anledningen till att jag fortsätter att amma är för att jag varje morgon vaknar och tänker undrar hur det går om jag ammar i dag då? Jag är nog för dum för att ge upp. Eller för envis. Jag älskar mitt barn för mycket för att låta honom gå miste om mitt flytande guld jag har i tuttarna. Men det är också min personliga uppfattning. Alla mammor behöver inte vara fyllda av bröstmjölk för att vara bra mammor. Huvudsaken de är fyllda av kärlek.

Det gäller även mig, måste komma ihåg det...