Det ryms mycket i en skalle

Det här med amning verkar vara ett sömnpiller - i alla fall för Egil. Om han är övertrött så fungerar det nästan jämt att ge honom tutten, och han somnar efter fem-tio minuters ätande. ATT jag inte tänker på det alla gånger när han är som en duracellkanin och vevar med armar och ben i hundraförti och ögona är röda och glansiga på stackarn. Men sedan tror jag kanske också att det ska sådär igen. När han vevar, drar och bara grymtar vid bröstet med andra ord. Men det blir inte så ALLA gånger, måste komma ihåg.

Är väl nackdelen med delamning förstås... man har inte brösten i åtanke alla gånger. Men NU vet jag, och ska komma ihåg det! Han verkar också somna mycket tyngre när jag ammar honom, än om han får flaskan. Värt att minnas också...

Det tar tid att lära sig och ratta ett spädbarn men när man väl får in snitsen märker jag hur lyhörd jag blir på hans behov. Jag har också blivit expert på att smyga som mamma med moves som bara jag kan ha, för att inte väcka eller störa Egil när han sover lätt. Har då också utvecklat ett system att släcka lampan så knappen inte knäpper eller låter. Konstigt det där, andra gånger kan han sova stenhårt om så en bomb föll utanför fönstret. Eller så slår han upp ögonen om man tappar en knappnål. Man vet fan aldrig hur det blir från kväll till kväll.

Han verkar också ha ett sjätte sinne och vet precis när han ska vakna bara för att jag just har lagt upp maten på tallriken och tagit första tuggan. Samma när jag lyckats natta honom en orolig natt, och jag precis lagt mig och dragit på mig täcket igen. Tio sekunder senare börjar han gny. Vinst varje gång. Slår aldrig fel.