Det ryms mycket i en skalle

Shit alltså vad överväldigad jag blir av all tid jag helt plötsligt får, när Egil äntligen bestämmer sig för att stänga sina blå en stund mitt på dagen! Men grejen är att jag ju inte vet hur länge han behagar sova från gång till gång, så det gäller att utnyttja tiden effektivt.

Så fort jag lagt ner honom och ser att han somnar om, så lubbar jag snabbt som fan in i köket och konstaterar med hjälp av köksklockan att jag inte ätit något på nästan sex timmar. Kurret i magen påminde mig också två timmar tidigare, men Egil var hungrig så jag prioriterade att amma honom istället.

Just fan, jag måste koka nytt vatten i kokaren åt honom så han har till ersättningen. Tusan, pinknödig också... sen en timme tillbaks eller nåt. Åh, maten var det ja´... riva fram kastrullen i kylen och ösa upp maten på tallriken. Men, ersättningsvattnet då?! Ställer ifrån mig tallriken för att fylla på vattenkokaren. Återigen distraherad av tallriken med maten på. Pinknödig, fortfarande. Slutar med att jag står med vattenkokaren i ena handen och tjongar in maten i micron med den andra, ställer in tiden och kör igång den medan jag startar vattnet samtidigt.

Allt med benen i kors, innan jag i panik flyr in på toa efter några väldigt engagerade knipövningar.

Medan jag sitter på toa ser jag att tvätten blivit klar och legat i maskinen sedan igår. Pling! Ah, där var maten varm. Slänger in tvätten i tumlaren medan vattnet kokar... Passar på att vika den torkade tvätten också. Bubbeeel, säger vattnet inifrån köket. Lämnar högen halvfärdig och startar tumlaren.

Fyller på Egils flaska med ersättningsvatten och blandar en ny flaska med välling och sätter den i värmaren, han är säkert hungrig när han vaknar. Just ja, maten. Värmer några minuter till medan jag stirrar in i micron med gaffeln i högsta hugg. Fan vilken tid det tar. Går in i vardagsrummet för att hämta vattenflaskan under tiden och plockar med mig två smutsiga vällingsflaskor, en kräktrasa och en gammal tekopp från frukosten på väg tillbaks.

Diskar flaskorna, slänger trasan i tvätten och ställer tekoppen i diskmaskinen. Jaha ja, där var det rent. Ah, lika bra att tömma medan maten värms. Tömma, tömma. Pling! säger micron. Tömma, tömma. Fan... i med den skitiga disken också när jag ändå håller på. Fylla, fylla. Just ja, maten. Som hunnit bli ljummen igen.

Tar tallriken och sätter mig till rätta, och hittar Oprah på trean - härligt. Tar en tugga av maten, dricker lite vatten och och sväljer. Eh, eh, stön, stön... hör jag från sovrummet. Nähä?! Det menar du inte, tänker jag för mig själv när jag reser mig för att hämta Egil som så lagomt vaknar när jag börjat äta. Varför är jag inte förvånad... Kunde jag bara inte ha ätit FÖRST, säger jag till mig själv samtidigt som jag mentalt bankar mig i huvudet.

Egil tittar upp på mig med sina nyvakna ögon och smäller av ett leende - allt är förlåtet och jag glömmer vad jag ens höll på med. Aaah, småbarnslivet!


P.S. All cred till ensamstående föräldrar - jag fattar inte hur ni klarar det. Superglad att vi är två mestadels av tiden när Nicke är ledig. D.S.