Det ryms mycket i en skalle

Lekt i sängen och morgonlurat med Egil, bytt en sisådär fyra-fem blöjor, fixat gröt- och mackfrukost till oss, matat, torkat, underhållt sötkorven i matstolen. Lagt för lite middagslur och em-lur. Rollat lekmattan. Lekt tittut från köket samtidigt som jag skickade sms till en vän. Beundrat Egils ålarskills. Setat intill när han sittränat. Tittat på med fascinerande blick när E mumsat rån. Han är duktig på att tugga killen! Fixat lunch till honom och mig. Samtidigt, så klart. Allt sker samtidigt och tidseffektivt numera. Fixat med disk. Gav gatterna mat och släppte ut dem. Gett toan en ajaxdusch. Skurat diskbänken, spisen och dammat fläkten och micron. Klätt på mig & Egil, och kammat håret. Bryggt kaffe och kikat på ett avsnitt serier medan lillpluttn´ sov. Siddu, lite egentid där också mitt i allt. Och nu sitter jag bara och tomglor, surfar på blocket, dt.se, lurar över mina erbjudna extraskift, förundras över aprilvädret och minns att jag måste lämna tillbaks en bh till Åhléns. Ibland är det tur att man inte river av prislappen direkt.

En tanke slog mig... undrar om det finns en poäng med att man i förväg inte har en ANING om hur livet ser ut när ett barn gör entré i ens liv? Säg vad ni vill, men jag tror i alla fall att om människor visste hur mycket jobb det är, så tror jag inte att alla skulle välja livet med barn. Faktiskt. Jag älskar det. Hela dagarna. På riktigt! Att på kvällen, när Egil somnat, stå på knä i köket vid hans matstol och plocka upp resterna av dagens rånätande är ett bevis på att det finns något levande i vårt hem. Vi är på väg någonstans. Kärlek i renaste form liksom.