Det ryms mycket i en skalle

Det känns lite som att jag har tacklat av med bloggandet? En fungerande blogg-app hade underlättat inbillar jag mig. Ty när jag nattar Egil har jag oftast en halvtimme för mig själv där jag har tid att pyssla med mitt i mobilen.

Nåväl, har nyligen förlängt min mammaledighet så nu har Mr E ynnesten att ha sin mor nära i ytterligare fyra månader - vilket känns helt underbart. Kanske kan det vilja sig så väl att han hinner bli närmare 1,5 år innan vi funderar på pedagogisk verksamhet, eller Dagmamma i vardagligt tal.

Jag trivs verkligen hemma, att se alla framsteg som Egil gör varje dag. Som idag, blev jättearg för att vi var tvungna att gå inomhus en sväng för snabblunch innan Öppna förskolan. Jag satte honom på hallgolvet för att rusa på toaletten när jag ser hur han uppgivet kastar sig framåt och gråtande lägger pannan mot golvet á la Neeeiijjj....! Kunde inte låta bli att le lite, i smyg förstås. Han är ju så fantastisk.

Han har nog fått mammas temperament är jag rädd.

I övrigt planerar jag sista veckan som Toastmadame inför mammas och Seppos bröllop som smäller av på lördag. Sista skriket nu, och jag både provar tärnklänning, reservskor, nödstrumpbyxorna, inspekterar mitt nyklippta, och nyfärgade, hår samt tar en lätt dusch av brun utan sol. Hey, det kan ju inte skada!

Har nämligen just insett att det blir några ögon på mig, på lördag. Och då skadar det ju inte att göra sin mor glad genom att visa att hon faktiskt har en representativ dotter som kan föra sig och visa att hon inte ser ut som white trash. Hö.