Det ryms mycket i en skalle

Står vid kaffeautomaten och tar min tredje kopp kaffe. Gruset i ögonen påminner mig hastigt; Men guud! Jag har ju en liten underbar son som ligger hemma i spjälsängen och sover tryggt med farmor och farfar i rummet intill. Och här står jag... på jobbet! Jag har inte torkat en droppe dregel, inte en matsked gröt eller frukt från en liten kind eller blandat till någon ersättning över huvud taget på snart åtta timmar. Druckit tre koppar kaffe i lugn och ro och faktiskt lyssnat på lite musik i hörlurarna medan jag korrläst, utan oro att jag ska missa ett ljud på babymonitorn.

Vad konstigt det känns?! Helt plötsligt är jag Therésa på jobbet, och inte mamma Therésa med Egil på armen. Skönt på ett sätt, men samtidigt längtar jag så in i bomben efter honom. Nästan så jag ska väcka honom när jag kommer hem, bara för att få se in i hans leende. Men det ska jag förstås inte. Jag hoppas snarare att han är snäll mot sina farföräldrar och snusar sött in på småtimmarna när de eftermiddagsjobbande föräldrarna kliver innanför hemmets tröskel igen. Då kan Egil faktiskt få vakna hur mycket han vill.

För i morgon är det fredag, och det är alltid en bra dag. Det kan liksom inte gå fel. Och sedan är det lördag, och då ska vi på fest! Genrepet är snart över för farmor och farfar ikväll, på lördag är det riktig show då puffsen ska sova över där.