Vad hände?
Ja... vad hände egentligen? Man har sannerligen mycket tid att tänka när man är föräldraledig, tro det eller ej. Men när man är i rullorna mellan blöjbyten, matning, puréande, grötande, snytande, nattande och bytande så funderar jag på allt möjligt. Allt jämt som Egils vardag har blivit rutin och jag med den, har jag släppt in funderingar på livet och framtiden. Men också triviala saker som när jag ska orka blogga igen, om jag ska promenera i dag eller inte, vad jag ska köpa för kläder till Egil nästa gång och om det kommer gå bra den dagen Egil sover över borta första gången.
Vet inte ens om jag vågar säga något, men om allt går i lås så är planen i alla fall att Egil ska sova över hos Farmor och farfar första gången - för nu tar vi nya tag för att ge oss en kväll och natt av egentid. Det bjuds till 30-årsfest i Garpenberg och vi har tackat ja. Så långt allt bra. Någonstans här kommer funderingarna igen. Kommer Egil somna? Håller han sig frisk? Är han snäll? Saknar han oss? Tror han att vi lämnat honom för alltid? Och summa sumarum; KOMMER allt gå BRA?!
Nickes mamma lugnade mig, log och sade; Det känns nog värre för dig än vad det gör för honom tror jag. Så klart är det så, och det poängterade jag också. Men inte heller stack jag det under stolen. Klart som fan jag är orolig och nervös när jag ska lämna bort min fina pojk som jag haft så nära mig i ett halvt år nu.
Min goa vän Maria lade armbågarna på bordet, lutade sig fram och frågade mig över en lunch, när ämnet kom upp; Vad är det VÄRSTA som kan hända då? Att han inte somnar, svarade jag. Jaha... men då sover han väl nästa natt istället? svarade hon lätt och log lite lugnande. Så klart har hon rätt. Jag är noja-noja-city nu. Mer än vanligt. Klart Egil kommer somna! Det är klart att vi kommer ha roligt, och Egil kommer vara mer välmående än någonsin. Det är jag övertygad om. Nu ska jag bara övertyga mitt hjärta och min separationsångest. Jag återkommer.
Min goa vän Maria lade armbågarna på bordet, lutade sig fram och frågade mig över en lunch, när ämnet kom upp; Vad är det VÄRSTA som kan hända då? Att han inte somnar, svarade jag. Jaha... men då sover han väl nästa natt istället? svarade hon lätt och log lite lugnande. Så klart har hon rätt. Jag är noja-noja-city nu. Mer än vanligt. Klart Egil kommer somna! Det är klart att vi kommer ha roligt, och Egil kommer vara mer välmående än någonsin. Det är jag övertygad om. Nu ska jag bara övertyga mitt hjärta och min separationsångest. Jag återkommer.
P.S. I det långa loppet längtar jag mer ut en stund, än vad oron är över att lämna iväg honom. Farmor och farfar är ju kanonmänniskor, och Ann-Cristine vet vad han behöver. I värsta fall är vi ju bara ett telefonsamtal bort D.S.
Kommentarer
Postat av: Anna S
Man måste våga släppa taget om sin lilla älskling ibland, bara nyttigt för er alla tre! Och det är klart att det kommer att gå jättebra, är ju faktiskt inte hela världen om han inte somnar (vilket han säkerligen kommer göra trots din oro). Bara att passa på och njuta av lite egentid och ha en riktigt skoj kväll, sen dagen efter kommer det bli om möjligt ännu mer underbart än vanligt att träffa eran lilla ögonsten! :-)
Postat av: Jimmy
Don't worry.. Be happy! :) Kort och gott ;)
Trackback
