Att bli självständig.
Hur ska jag någonsin kunna lämna ifrån mig Egil en HEL natt?! Det kommer fan aldrig gå. Så känns det i alla fall. Det känns som att lämna ifrån sig en arm, sitt öra, eller sitt hjärta. Jag blir halv. Utan mamma blir han... om han vaknar och gråter mitt i natten. Uääh. Men jag vet att det är nyttigt för honom också - och jag vill samtidigt se att han klarar sig utan oss längre än fyra timmar. Och vice versa! Det skulle vara en helt ny form av trygghet som växer upp.
Men innan dess ska vi träna mer på att somna själv i sängen. Det går nog sakteliga framåt. I hope!
Kommentarer
Trackback
