Det ryms mycket i en skalle

När jag och Nicke första gången hade ordnat barnvakt på juldagen för att faktiskt gå ut och roa oss med en tillhörande öl och utgång på Hofors återvändarkväll i Hofors, så fick jag frågan om varför jag inte var hemma och tog hand om min bebis? Visserligen var tjejen en bekant, och visserligen var hon berusad. Ändå började jag tänka, bör jag vara det? Gör jag fel nu?! Som är ute och har kul på det här viset... Utan min bebis. Även fast jag försvarade mitt beslut så gnagde frågan i mig efteråt. Inte nog med att man har slitningar som det är över att lämna Egil ett par timmar, någon ska komma och strö lite salt i såren också. Varför jag inte bara stannade hemma då? Nej, för jag tror på det här med att orka vara en go och glad mamma till min son om jag får göra grejer som involverar egentid OCKSÅ. Och nu hade jag chansen att göra det med Nicke dessutom och vi hade världens bästa farmor som barnvakt, så det är klart vi ville passa på. Ett evigt gisssel, verkar det.