Bara för mig själv.
Idag brast jag ut i gråt. Jo det är sant. Jag var tvungen att gå och ställa mig med ryggen emot så att Egil inte skulle se mig ledsen, när jag pratade med Nicke om det hela. Tårarna rann dock på grund av outgrundlig kärlek till min son. Ty i dag så åkte Nicke till Hofors med Egil, då han ska spendera morgondagen med sin farmor och farfar - så att jag och Nicke kan vara för oss själva och umgås med vänner. Dock på varsitt håll.
Blandade känslor som vanligt.
Å ena sidan är det jättekul att få umgås med sig själv ett tag och bara ta saker i sin takt, och samtidigt veta att Egil har det roligt, bra och bli omhändertagen som en kung hos sin F&F. Å andra sidan är det jättejobbigt att jag inte kommer träffa honom förrän på söndag igen - då de åkte en dag tidigare, eftersom Nicke fick semester igår. Iofs spelar det ju ingen roll eftersom jag ändå jobbar till midnatt i dag, och ändå inte hade haft chansen att umgås med honom.
Vad gör några timmar för skillnad liksom, om de hade åkt i morgon förmiddag istället kan jag ju undra? Känslomässigt gör det massor då det känns som att det är år kvar tills jag får träffa honom, för det är första gången han är borta relativt länge.
De blandade känslorna kommer också i att jag i dag var tvungen att inse att jag inte kommer kunna ha Egil tre meter ifrån mig tills han är 18 - Egil måste ju kunna åka ifrån mig och ha det bra med sin pappa och andra närstående utan att jag är i närheten. Men den insikten smärtade mig. Därav tårarna. Fråga mig inte varför det smärtar, jag är väl van att ha honom så nära jämt.
Jag måste helt enkelt vänja mig nu och så sakteliga hitta en balans i när jag är mamma och när jag är Therésa. Den uppgraderade versionen. Jag förstår nu hur lätt det är att tappa bort sig själv någonstans i föräldraskapet - därför är det viktigt att med jämna mellanrum göra saker. Bara för sig själv.
Blandade känslor som vanligt.
Å ena sidan är det jättekul att få umgås med sig själv ett tag och bara ta saker i sin takt, och samtidigt veta att Egil har det roligt, bra och bli omhändertagen som en kung hos sin F&F. Å andra sidan är det jättejobbigt att jag inte kommer träffa honom förrän på söndag igen - då de åkte en dag tidigare, eftersom Nicke fick semester igår. Iofs spelar det ju ingen roll eftersom jag ändå jobbar till midnatt i dag, och ändå inte hade haft chansen att umgås med honom.
Vad gör några timmar för skillnad liksom, om de hade åkt i morgon förmiddag istället kan jag ju undra? Känslomässigt gör det massor då det känns som att det är år kvar tills jag får träffa honom, för det är första gången han är borta relativt länge.
De blandade känslorna kommer också i att jag i dag var tvungen att inse att jag inte kommer kunna ha Egil tre meter ifrån mig tills han är 18 - Egil måste ju kunna åka ifrån mig och ha det bra med sin pappa och andra närstående utan att jag är i närheten. Men den insikten smärtade mig. Därav tårarna. Fråga mig inte varför det smärtar, jag är väl van att ha honom så nära jämt.
Jag måste helt enkelt vänja mig nu och så sakteliga hitta en balans i när jag är mamma och när jag är Therésa. Den uppgraderade versionen. Jag förstår nu hur lätt det är att tappa bort sig själv någonstans i föräldraskapet - därför är det viktigt att med jämna mellanrum göra saker. Bara för sig själv.
Kommentarer
Postat av: Anna S
Klart det smärtar att vara ifrån honom, så kommer det alltid att vara och sånt förstår andra mammor, jag lovar! ;-) Det är nog nåt som bara finns där hos oss mammor, i våra mammahjärtan. <3
Postat av: Johanna
Usch, bara tanken på att lämna bort I, även för några timmar gör ont i mig....men ändå vet jag att den dagen kommer att komma. Förhoppningsvis är den långt borta och jag är mer redo då....vem vet!?
Trackback
