Känner vi varann, eller?
Gick igenom min telefonbok häromdagen och fick nästan god lust att radera bort hälften. Varför? Jag ska påminna er om mitt nyårslöfte: Jag tänker inte lägga min tid och energi på de som inte lägger sin energi på mig. Fruktansvärt tråkigt. Många undanflykter och många förklaringar finns det ju men... är inte det livet?
Själv fick jag barn för snart sju månader sedan, men mina relationer till nära och kära är fortfarande sjukt viktiga för mig. Drar mig till minnes när Egil var tre månader och jag låg och ammade i något som kändes som en evighet. Det enda sällskapet jag hade för att fördriva tiden med var, min mobiltelefon. Och vad gjorde jag? Smsade. Eller chattade. Fråga Nicke, för han stack in huvudet med jämna mellanrum och frågade hur det gick. Och han om någon vet att jag ständigt hade mobilen i handen som en följeslagare då.
En kompis kunde inte fatta hur jag kunde rodda tiden mellan Egil och att hinna höra av mig. Jag är inte förvånad att du skulle bli en Multitaskingmamma, sade hon. Att ha barn eller mycket på gång i sitt liv är inget handikapp, och ingen ursäkt för att inte låta de man tycker om, få veta att man saknar dem eller vill träffas. Om det så är i morgon eller om två veckor - det är tanken som räknas.
Kommentarer
Trackback
