Heter det egentid?
Jag hittade ett utkast som jag, tydligen, inte har publicerat och som borde ha kommit upp någon gång i juni. Och nu när jag läser och tänker tillbaks, så känns det som i går. Då var Egil nästan elva månader. Håll till godo nedan!
Om jag vrider toakranen lite snett åt höger när jag stänger av vattnet så gnisslar den inte så mycket, och riskerar inte att väcka Egil som sover på andra sidan väggen i sovrummet. Om jag struntar i plinget på micron så kanske han sover en kvart extra, och jag slipper riskera att han vaknar just när jag ska äta ett välbehövligt mål mat. Om jag låter bli att gå omkring i lägenheten med hälen före i golvet, så stampar det inte så mycket och riskerar att väcka Egil som äntligen somnat om igen för natten efter lite bökande. Om jag väntar en kvart extra efter att han somnat på dan så vet jag att han inte vaknar, och jag kan duscha i lugn och ro.
En helt vanlig vardag, och helt vanliga tankar i huvudet på en småbarnsmamma när mannen jobbar. Allt kretsar kring små, men betydelsefulla, tankar som ska underlätta dagarna med en liten. Rutiner etableras och de följer vi slaviskt. Allt för att vårt guldgryn ska ha det bästa under sitt första år av livsäventyret.
Men visst är det väl så att även föräldrar förtjänar lite bra saker då och då, på vägen genom livet? Jag kan till exempel inte minnas senast jag hade en kväll för mig själv med lite trevligheter och tjejkompisar på besök. Jag tror inte ens att jag hade en sådan kväll under de 1,5 åren jag bodde i Hofors. Då snackar vi nästan två år sedan, graviditeterna inräknade.
Och du kan ju då gissa min stilla glädjeyra i skallen när Nicke i går erbjöd sig att ge mig en lördag kväll och söndag förmiddag hemma, medan han och Egil åker till hans föräldrar i Hofors. Som vanligt känns det lite okorrekt att bli så överdrivet glad över en sådan sak, men jag kan inte hjälpa det! Jag ska få egentid... är det så?!
Samtidigt som jag hoppar och studsar inombords så kommer jag sakna mina pojkar något så ofantligt. Jag vill vara med dem jämt, och jämt. Varje dag. Samtidigt någonstans inom mig så säger en röst åt mig att jag inte ska glömma bort mig själv, vad jag behöver för att vara en bra sambo och en finfin mamma. Egentid. Det är inte ofta jag behöver den, men när det väl erbjuds kanske det är dags att hoppa på tåget?
En helt vanlig vardag, och helt vanliga tankar i huvudet på en småbarnsmamma när mannen jobbar. Allt kretsar kring små, men betydelsefulla, tankar som ska underlätta dagarna med en liten. Rutiner etableras och de följer vi slaviskt. Allt för att vårt guldgryn ska ha det bästa under sitt första år av livsäventyret.
Men visst är det väl så att även föräldrar förtjänar lite bra saker då och då, på vägen genom livet? Jag kan till exempel inte minnas senast jag hade en kväll för mig själv med lite trevligheter och tjejkompisar på besök. Jag tror inte ens att jag hade en sådan kväll under de 1,5 åren jag bodde i Hofors. Då snackar vi nästan två år sedan, graviditeterna inräknade.
Och du kan ju då gissa min stilla glädjeyra i skallen när Nicke i går erbjöd sig att ge mig en lördag kväll och söndag förmiddag hemma, medan han och Egil åker till hans föräldrar i Hofors. Som vanligt känns det lite okorrekt att bli så överdrivet glad över en sådan sak, men jag kan inte hjälpa det! Jag ska få egentid... är det så?!
Samtidigt som jag hoppar och studsar inombords så kommer jag sakna mina pojkar något så ofantligt. Jag vill vara med dem jämt, och jämt. Varje dag. Samtidigt någonstans inom mig så säger en röst åt mig att jag inte ska glömma bort mig själv, vad jag behöver för att vara en bra sambo och en finfin mamma. Egentid. Det är inte ofta jag behöver den, men när det väl erbjuds kanske det är dags att hoppa på tåget?
Kommentarer
Postat av: Lakrits
Åh vilket fint inlägg gumman!! Klart man ska njuta av den egentd man får! Det är en investering för att orka vara en bra förälder i alla de år som är kvar. Betyder inte att man älskar de små mindre eller inte vill vara med dem. Känner också igen mig i alla taktikerna du skriver om, haha! Jag drar upp min sjuåring ur sängen klockan sex på morgonen så han ska kissa och sen somna om, annars vaknar han kissnödig och PIGG vid åtta och det är döden för en morgontröttis :-D
Trackback
