Det ryms mycket i en skalle

Får ni den känslan ibland att ni gör er osams med precis hela världen? Hur man än vänder och vrider på det så blir det fel... eller så verkar konflikterna uppsöka en tidvis, eller så råkar det bara bli så. Nu på sistone har det varit mycket sånt där - skitdrygt.

Ibland bannar jag mig själv för att jag bara inte kan släppa saker och ting och bara flyta med, men jag fungerar fan inte så! Alla som känner mig vet att jag är person som vill lösa, och lösa upp, saker. Ut med allt i luften bara, som att riva av ett plåster. För sådan är ärligheten, svider lite i början men sen går det över och man tycker det var skönt att bli av med det. Och så slipper man fundera vad man har sagt.

Däremot krockar det ju rejält om personen man vill vara ärlig med inte vill vara det tillbaks. KROCK! Vad fan gör man då?! Låter människan i fråga tycka att man är ett vandrande drygskåp som vågar fråga, och sucka lite i smyg åt en för att sedan banna en från både sin blogg och facebook. Istället för att ta den jobbiga grejen.

Vad är det med det där?! Ska det vara så svårt. Suck. Men nu orkar jag inte ägna mer tankar åt detta - jag har faktiskt en Egil som ör skyldig mig en massa pussar, hi hi! Villkorslös kärlek.