Minnesvärda datum.
Jag ville berätta om en sak. I dag är ett ganska häftigt datum, på både den ljusa och den lite mörkare sidan. Eller förresten, mest ljust är det faktiskt. Och det var inte jag själv som mindes det utan bilddagboken, eller Dayviews som det numera heter, hjälpte mig.
Den 6 maj 2010 var jag gravid med Knott i sextonde veckan och befann mig i Stockholm för att se opera med mina vänner. Jag minns hur magen hade växt och hur jag var rädd för att springa från bussen till Kungliga operan, trots att vi var lite sena.
Kände mig ofantligt trött mest hela tiden och sov som en stenad oxe tidigt om kvällarna - och längtade efter Knott. Minns att jag dagen efter på bussen hem satt och läste På smällen skriven av Ann Söderlund och Hannah Rosander och att avsnittet om när det som inte får hända, händer rörde mig till tårar.
Jag slog bestämt igen boken, tittade ut igenom fönstret och sade till mig själv att det skulle ju inte hända mig. Aldrig. Inte en känsla i min kropp rörde igång en magkänsla om att något var fel. Inget. Annars brukar jag vara rätt duktig på sånt. Men som ni alla vet hade det lika gärna kunnat varit jag som skrev det avsnittet i boken. Var nog tur att jag inte visste då.
Den 6 maj 2011 var jag gravid med älskade, älskade, älskade Egil. Knotts lillebror. Livet frodades där inne och allt var tipp topp! Magen var om än möjligt större och jag festade loss på vattenmelon och jobbade på Annonsbladet som reporter. Ett betungande arbete som bara blev värre ju mer veckorna gick. Tankarna om Knott fanns med mig hela tiden, men jag tänkte att och bad att han skulle skydda Egil där inne. Och ut kom en frisk vilding som gör vårt liv bländande ljust. Varje dag! Vi är så otroligt lyckligt lottade att få ha er båda i våra liv. Fast på olika sätt.
För några månader sedan kom jag dessutom på att jag varit gravid under större delen av mitt och Nickes förhållande - så mycket älskar vi barnen i vårt liv!
Den 6 maj 2010 var jag gravid med Knott i sextonde veckan och befann mig i Stockholm för att se opera med mina vänner. Jag minns hur magen hade växt och hur jag var rädd för att springa från bussen till Kungliga operan, trots att vi var lite sena.
Kände mig ofantligt trött mest hela tiden och sov som en stenad oxe tidigt om kvällarna - och längtade efter Knott. Minns att jag dagen efter på bussen hem satt och läste På smällen skriven av Ann Söderlund och Hannah Rosander och att avsnittet om när det som inte får hända, händer rörde mig till tårar.
Jag slog bestämt igen boken, tittade ut igenom fönstret och sade till mig själv att det skulle ju inte hända mig. Aldrig. Inte en känsla i min kropp rörde igång en magkänsla om att något var fel. Inget. Annars brukar jag vara rätt duktig på sånt. Men som ni alla vet hade det lika gärna kunnat varit jag som skrev det avsnittet i boken. Var nog tur att jag inte visste då.
Den 6 maj 2011 var jag gravid med älskade, älskade, älskade Egil. Knotts lillebror. Livet frodades där inne och allt var tipp topp! Magen var om än möjligt större och jag festade loss på vattenmelon och jobbade på Annonsbladet som reporter. Ett betungande arbete som bara blev värre ju mer veckorna gick. Tankarna om Knott fanns med mig hela tiden, men jag tänkte att och bad att han skulle skydda Egil där inne. Och ut kom en frisk vilding som gör vårt liv bländande ljust. Varje dag! Vi är så otroligt lyckligt lottade att få ha er båda i våra liv. Fast på olika sätt.
För några månader sedan kom jag dessutom på att jag varit gravid under större delen av mitt och Nickes förhållande - så mycket älskar vi barnen i vårt liv!
Kommentarer
Postat av: Jimmy
Knott är Egils skyddsängel. Det är någonting som jag vet.
Trackback
