Ett stort steg.
I veckan började våran lille puppis hos dagmamman igen efter 2,5 månad av sommarlov. Och i tisdags fick han äntligen sitt rum och mamman och pappan återerövrade sitt sovrum - åtminstone för några månader framöver innan lillbuse nummer två planerar att anlända.
Tror nog att jag var mer nojig än vad Egil hade svårt att somna i det nya rummet. Noja över att jag inte skulle höra honom när han vaknade. Men det visade sig vara onödigt grubbel. Fast för säkerhets skull har jag haft monitorn påslagen två nätter. Bara för att testa. Och Egil har velat hålla Nicke i handen när han somnat. Det tar väl en stund att vänja sig det med antar jag
Tog i tisdags saken i egna händer när Nicke jobbade, och innan jag skulle börja mitt kvällsskift på DD, och rumsterade intensivt i 1,5 timme. Den tunga fåtöljen rullade och klämde jag helt sonika ut igenom dörrposten och ut i vardagsrummet. Att lyfta är en omöjlighet. Vecka 22 och magen växer snabbt.
Vardagsrummet blev väldigt fint, men tomt. Lite ovant är det allt att se rummet som sig bör, och skoj att vi fått en kontorshörna i sovrummet. Nu föll liksom bitarna på plats litegrann!
Gör för övrigt min sista dag i dag på DD som nattchef och hösten är nattsvart - igen. Inga planer i sikte som luktar dagtidsjobb. Och för första gången har jag inga idéer heller. Men fram tills jul vore det trevligt med lite pengar i kassan.
Och för första gången i dag så nojar jag lite över att pojken är så lugn i magen i dag. "Man kan väl inte hålla igång jämt", sade Nicke lite lugnande i morse. Nej, han har nog rätt. Nuet, nuet. Allt ordnar sig.
Tror nog att jag var mer nojig än vad Egil hade svårt att somna i det nya rummet. Noja över att jag inte skulle höra honom när han vaknade. Men det visade sig vara onödigt grubbel. Fast för säkerhets skull har jag haft monitorn påslagen två nätter. Bara för att testa. Och Egil har velat hålla Nicke i handen när han somnat. Det tar väl en stund att vänja sig det med antar jag
Tog i tisdags saken i egna händer när Nicke jobbade, och innan jag skulle börja mitt kvällsskift på DD, och rumsterade intensivt i 1,5 timme. Den tunga fåtöljen rullade och klämde jag helt sonika ut igenom dörrposten och ut i vardagsrummet. Att lyfta är en omöjlighet. Vecka 22 och magen växer snabbt.
Vardagsrummet blev väldigt fint, men tomt. Lite ovant är det allt att se rummet som sig bör, och skoj att vi fått en kontorshörna i sovrummet. Nu föll liksom bitarna på plats litegrann!
Gör för övrigt min sista dag i dag på DD som nattchef och hösten är nattsvart - igen. Inga planer i sikte som luktar dagtidsjobb. Och för första gången har jag inga idéer heller. Men fram tills jul vore det trevligt med lite pengar i kassan.
Och för första gången i dag så nojar jag lite över att pojken är så lugn i magen i dag. "Man kan väl inte hålla igång jämt", sade Nicke lite lugnande i morse. Nej, han har nog rätt. Nuet, nuet. Allt ordnar sig.
Kommentarer
Trackback
