Välbekant känsla.
Ultraljud. Ingen favoritsysselsättning om du frågar mig. Men i morgon är det dags. Om jag räknat rätt går jag ganska precis in i vecka 11 då, och vi ska kika in och se hur det står till där inne. Man vet ju aldrig, tänker jag. Det går ju som det går, tänker jag också.
Jag kan noja och oroa mig dagarna lång - jag kan ändå inte påverka utgången. Det är lite som känslan; Jag är inte rädd för att dö, men jag VILL inte. Lite samma är det inför ultraljudet. Vad det än visar så vet jag att jag överlever, men jag vet inte om jag VILL vara med om något jobbigt igen. Åh, livets mirakel.
Knott älskade - var med oss i morgon! Vi älskar er alla våra barn.
Jag kan noja och oroa mig dagarna lång - jag kan ändå inte påverka utgången. Det är lite som känslan; Jag är inte rädd för att dö, men jag VILL inte. Lite samma är det inför ultraljudet. Vad det än visar så vet jag att jag överlever, men jag vet inte om jag VILL vara med om något jobbigt igen. Åh, livets mirakel.
Knott älskade - var med oss i morgon! Vi älskar er alla våra barn.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Åh, vad jag hoppas att allt gick bra och att liten därinne mådde så bra den bara kunde!! Kramar!
Trackback
