Det ryms mycket i en skalle

ALLT ALLT ALLT är en kraftansträngning just nu. Det kan inte sägas för mycket eller för ofta. Allt är liksom bara... jobbigt. Inte lite sådär slöjobbigt, utan jag måste formligen lyfta min högerarm med hjälp av min vänsterarm och liksom fööööra handen till tekokaren för att slå på den.
Inte och snacka om min känsla inför att ta en dusch. Snacka om Mount everest-bestigning! Jag kommer seriöst kollapsa på vägen till toan. Jag vill odla rötter och sitta på den här stolen tills klockan är alldeles för mycket för att sen lägga mig flottig och okammad. Bara för att vakna upp till en ännu stressigare dag än det var i dag på Annonsbladet Borlänge.
Men det ska jag ju inte göra förstås. Om jag väl reser mig upp så kanske det blir en snöbollseffekt och innan jag vet ordet av sitter jag här igen med doftande hår, mysig morgonrock och en hög med knäckemackor och Oboy framför mig. Åååh... lillmysen där inne, vad du gör mamsen trött. Men hon älskar dig. För din skull är det värt att bli tjock.