Det ryms mycket i en skalle

Jag ser någon stackars ensam besökare som kommer in på bloggen lite då och då - ack vad du är tapper vem du än är! Jag är chockad att någon ens minns att jag sporadiskt bloggar fortfarande. Men det gör jag. Sent om natten kryper tjockisen fram.

För det känns verkligen som att krämporna kommer och går varannan dag nu för tiden, snart vecka 28. Helt galet vad fort tiden går. På tisdag ska jag på min andra barnmorskekontroll - och det var fyra veckor sen sist! Tyckte jag nyss var där!? Och det är oktober. Snart jul - och snart kommer lillen. 6/1. Magi.
I dag klämmer det på åt alla håll och kanter alltså. Åt sidorna, nedåt så jag får ränna på toa hela tiden, uppåt och samtidigt sparkar han utåt. Hårt också. Underbart men jag vill helst lägga mig ner och känna underverket. Men vad gör jag? Jobbar kväll. Sitter som en krokig tant i kontorsstolen.

Hemskt glad över att få jobba så mycket att jag slipper den tröktrökiga akassan och dess eviga dravvel. Papper, papper, papper... bläää. Men lite på gränsen är det. Håller tummar att det ska gå runt fram tills december.

Så less. Så trött. Så stressad. Känner det när magen drar ihop sig, som en påminnelse om att jag bör sätta mig ner och vila - helst nyss. Det fina med att ha en 2-åring - jag tar mig inte tid att oja och fundera så mycket. Tack älskade Egil för att du finns! Du är så fantastisk. En stänk av hormoner sådär mitt i alltihop? Oh yeah - det är så jag jobbar just nu.