Magont.

Jag orkar verkligen inte skriva egentligen, men jag gör en kortis för mitt klena minnes skull. Sam är snart två månader och har ont i magen.
Idag har jag ammat honom konstant med korta uppehåll för mat, toa och egilkramar, mellan 11-19. Mina tuttar är som urvridna disktrasor och hjärnan är mosig. Så fort han släpper taget så sover han i kanske 5-10 minuter innan han börjar skrika igen. Bara påt´ igen.

Funderingarna har pendlat mellan kolik, mjölkproteinallergi eller om han helt enkelt inte känner att han får tillräckligt med mammamjölk. Men det sistnämnda vore konstigt med tanke på att jag helammar och det är det enda han får. Ju mer man ammar desto mer produceras sade de på amningskursen.

... och med tanke på att han blir lugn, tyst och tröstad av att amma så kan det ju inte vara kolik heller. Så nu utesluter jag all komjölk i den mängd det kan påverka honom. På torsdag ska vi till Bvc med båda killarna där mini ska vägas och junior ska på läkarkoll och 2,5 årskontroll. Lilla stora killen! Får utvärdera läget då.

Sökte bland gamla blogginlägg från när Egil var i Sams ålder men kunde inte hitta några detaljerade uppgifter på hur dagarna såg ut vid denna tid så jag tänker att det var bäst att uppdatera lite på den fronten.

Medelas Calma amningsflaska har vi testat nu fyra gånger tror jag. I torsdags var jag på bio med Bettan, vilket var helt underbart, och matningen hade gått perfekt. Köpt en handpump som jag är supernöjd med! Är otroligt glad att amingen verkar fungera!

Hade verkligen glömt hur första tiden innan rutinerna kickar in, var... hipp som happ, amma på natten, byta blöjor som blir snea med ett trött öga. Amma igen. Vakna tidigt. Och nu har man en storebror som vill mysa också. Summa sumarum, jag gör mitt bästa! Om jag så ska vingla fram på gatan, ha ha! Även om magontet för Sams del tar på kraftera så följer alltid en lugn dag - det vet jag. Even this shall pass. Älskar mina killar!
 
Och den 21/2 drar jag iväg på Dalecarlia Music Awards i Borlänge för sajtens räkning, och det ska bli riktigt roligt avbrott i småbarnslivet. Ska du inte ha en handduk? undrade brorsan när Sam kräktes på min axel. Äh, sa jag, och drog av det med tröjan. Lite så är det nu. Lilla bubblan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0