Det ryms mycket i en skalle

Miljarders med nej tack. Avskavd självkänsla som riktigt svider nu. Att ekonomin ligger och krälar på sumpig botten. Jag är skyldig en lunch som jag inte betalat tillbaka. Att jag lånat pengar av tre av mina anhöriga. Att jag lyckats på håret nästan bli utesluten ur mitt fack för att jag inte kunnat betala avgiften. 

Jag har deppat ihop psykiskt över att mat är ett måste som kostar mycket pengar när man inte pengar har. Valt de billigare alternativen trots att det dyrare är bättre för min hälsa. Som vete istället för glutenfritt. Som kaffe istället för energidrycker. Magkatarren kom och sa hej rätt snabbt efter det. 

Prioriterade också bort min hy för att jag inte längre hade råd att köpa den där grymma ansiktskrämen som är så bra för min stressacne. Tvättat mig och smörjt mig med skit jag har hemma. Så huden gör uppror nu. Bra skit för självförtroendet det där med fattigdom. Orken blåste bort helt. Hittar glädje och avslappning i ett glas vin på fredagskvällen. Vill sova för alltid på lördagen. 

När jag trodde bägaren var överfull välter den. Vi blir uppsagda och vräkta utan pardon ur huset. Lurade och besvikna. Arga. Ledsna. Stressade mer än nånsin. 

Mitt i allt kommer så vändningen när jag står där näck och skakar. Liksom kisande sträcker upp händerna efter halmstrån att gripa. En gammal kollega och numera chef på SVT Falun erbjuder mig vikariat på webben. Tackar glatt ja för en månad i maj. Får sedan förlängt augusti ut med en veckas betald semester! 

Vi hittar bostaden och avlastningen vi länge sökt. Vräkningen och bostadsbristen jagade oss ut ur falun mef högafflar. Vi fann en härlig femma i Hofors. Bekvämlighet här kommer vi. Kontrakt påskrivet. Klart med banken. Flytten pågår och så även administrationen. Men det lyser där borta i horisonten. Och med den där dyra krämen i ansiktet nu känns upproret lite längre bort. Saker blir bra. Jag är inte naken längre.