På tröskeln till något nytt.
Nej, nu har jag lessnat på det "allt-går-så-bra-så-fasaden" och faktiskt inse att jag HAR det jävligt bra! Och när jag dessutom googlar på barnlöshet så inser jag att det alltid finns någon stackare som har det värre. Då skäms jag nästan att jag sitter här och gnäller över att inget hänt på fyra månader. Fyra ynka jävla månader. Det är ju ingenting! Ja, det är ju faktiskt inte såå länge... sade en vän i dag. Och tillade: Kanske har din kropp behövt den här tiden för att läka?
Jag tror hon har rätt. Läka både själsligt och kroppsligt. Kroppen är ju en finurlig mekanism som man inte KAN lura hur mycket man än försöker. Den känner på sig när det är rätt, och den vet när det är dags. När man är redo. Även om man inte vet det själv.
Men på något sätt så känns det som att jag säger hej då till vår älskade knott, vår lille son när jag återigen väljer att ärligt och på riktigt öppna famnen för livet och det som pågår omkring mig igen. Att äntligen leva i nuet, låta ett syskon till honom komma när det faktiskt kommer. Det känns liksom... fel, att släppa honom. Även om jag vet att han för alltid kommer finnas med oss.
Jag ska ju sörja! Jag ska ju vara ledsen! Ska jag ha kul? På riktigt dessutom? Och menar du verkligen att jag ska försöka lägga allt som ger en klump i halsen bakom mig, och se framåt? På riktigt?! Så går mina tankar.
Har en känsla av att jag står på tröskeln till en ny fas i livet. Accepterandet. En viktig insikt känner jag. En känsla där jag börjar göra mig fred med det som hänt och återigen ta tillbaka alla glädjeämnen jag hade i livet innan Knott bosatte sig i min mage. Jag var ju faktiskt jävligt lycklig, glad och sprallig då. Dags och ta fram henne igen, sa mamman bestämt och publicerade blogginlägget.
P.S.
Läst på en tjejs blogg, som har ÅTTA IVF-behandlingar i ryggen. Vilket styrkeknippe.
En slap i ansiktet om att jag kanske ska försöka vara glad i nuet istället:
"Imorse kom dessutom 'klumpen', den lilla hinnsäcken som pyret skulle utvecklats i om det hade bestämt sig för att stanna hos mig.
Det känns tungt nu. Jag visste ju redan igår att det var kört så jag gick på fest och bestämde mig ganska tidigt att jag skulle se till att bli full, fullare, fullast. Jag mår som jag förtjänar idag och jag tror det dövar missfallssmärtorna..."
D.S.
Jag tror hon har rätt. Läka både själsligt och kroppsligt. Kroppen är ju en finurlig mekanism som man inte KAN lura hur mycket man än försöker. Den känner på sig när det är rätt, och den vet när det är dags. När man är redo. Även om man inte vet det själv.
Men på något sätt så känns det som att jag säger hej då till vår älskade knott, vår lille son när jag återigen väljer att ärligt och på riktigt öppna famnen för livet och det som pågår omkring mig igen. Att äntligen leva i nuet, låta ett syskon till honom komma när det faktiskt kommer. Det känns liksom... fel, att släppa honom. Även om jag vet att han för alltid kommer finnas med oss.
Jag ska ju sörja! Jag ska ju vara ledsen! Ska jag ha kul? På riktigt dessutom? Och menar du verkligen att jag ska försöka lägga allt som ger en klump i halsen bakom mig, och se framåt? På riktigt?! Så går mina tankar.
Har en känsla av att jag står på tröskeln till en ny fas i livet. Accepterandet. En viktig insikt känner jag. En känsla där jag börjar göra mig fred med det som hänt och återigen ta tillbaka alla glädjeämnen jag hade i livet innan Knott bosatte sig i min mage. Jag var ju faktiskt jävligt lycklig, glad och sprallig då. Dags och ta fram henne igen, sa mamman bestämt och publicerade blogginlägget.
P.S.
Läst på en tjejs blogg, som har ÅTTA IVF-behandlingar i ryggen. Vilket styrkeknippe.
En slap i ansiktet om att jag kanske ska försöka vara glad i nuet istället:
"Imorse kom dessutom 'klumpen', den lilla hinnsäcken som pyret skulle utvecklats i om det hade bestämt sig för att stanna hos mig.
Det känns tungt nu. Jag visste ju redan igår att det var kört så jag gick på fest och bestämde mig ganska tidigt att jag skulle se till att bli full, fullare, fullast. Jag mår som jag förtjänar idag och jag tror det dövar missfallssmärtorna..."
D.S.
Vad vill ni veta?
Jag har länge funderat på en grej... eftersom jag bara berör de ämnen som jag själv känner att jag vill skriva av mig om, och där det trycker på så att säga - så vet jag ju samtidigt inte alls vad ni vill veta och läsa om liksom.
Så... tycker ni jag ska ha en så kallad frågestund? Om ni känner att ni vill ställa en fråga till mig i kommentarsfältet om allt som hänt på sistone, vad som trycker mig, sorg, glädje, eller lite annat dravvel kanske så shoot!
Fråga vad som helst så ska jag samla alla frågor och svar i nästa blogginlägg. Allt från känsligt till mainstream funkar. Fråga anonymt om du vill dessutom! Det ni!
Kommer det inga frågor så utgår jag ifrån att ni är nöjda över det jag avslöjar och delar med mig av. Men det vore ju så klart kul och ha en lite mer engagerad crowd tillsammans med er en gång. Då och då liksom.
Hooya!
Så... tycker ni jag ska ha en så kallad frågestund? Om ni känner att ni vill ställa en fråga till mig i kommentarsfältet om allt som hänt på sistone, vad som trycker mig, sorg, glädje, eller lite annat dravvel kanske så shoot!
Fråga vad som helst så ska jag samla alla frågor och svar i nästa blogginlägg. Allt från känsligt till mainstream funkar. Fråga anonymt om du vill dessutom! Det ni!
Kommer det inga frågor så utgår jag ifrån att ni är nöjda över det jag avslöjar och delar med mig av. Men det vore ju så klart kul och ha en lite mer engagerad crowd tillsammans med er en gång. Då och då liksom.
Hooya!
Från trött och tung till fjäderlätt.
Den som inte unnar sig spa minst en gång om året, inklusive mig själv, borde tänka om. Det är sannerligen välinvesterade pengar i ens eget välmående. Jag som trodde shopping var min feelgoodgrej... hm, jag får nog tänka om där helt enkelt! Lägger hellre ut en tusing på att bli omhändertagen i 90 minuter med lyxiga produkter och Lisa med läkande händer.
Två saker störde jag mig på hos mig själv dock:
1) Hjälp! Jag har inte rakat benen! var det första jag slogs av när hon omtänksamt lyfte på den vita, tjocka, varma handduken från mitt ben för att smörja in moor mud-inpackningen. Typiskt. Värre har hon väl sett, hon skiter väl i mitt hår! Att jag är trevlig och artig väger nog upp... tröstade jag mig med och kom tillbaks till nuet. Bestämde mig för att hålla truten och bara njuta.
2) De indränkta bomullsrondellerna som placerades i mitt ansikte under ansiktsmaskens verkan envisades med att trilla av två gånger, för att jag fick nå ryck att spänna ena ögonlocket två gånger. Nödvändigt, liksom. Ye ye, tvångstankar kallas det, ha ha! Slog även det ifrån mig och slappnade därefter av och flöt in i Enigmas melodier som svagt flödade ut i det varma rummet.
Småsaker, jag vet. Men det är roligt att komma ihåg det humoristiska också från en underbar spaupplevelse.
Kurbad med renande badsalt och jetstrålar som masserade min arma kropp till nya krafter och zippandes på lättdryck och apelsinskivor i kandilaberns sken, fick inleda upplevelsen. Därefter upp på en mjuk brits med värmeslingor där kroppen blev inmasserad med lerinpackning som verkar utrensande, avgiftande och närande. Låg inplastad som en bit ost en kvart och fick därefter ta en varm dusch och skrubba av mig.
Avslutningsvis en halvtimmes helkroppsmassage med uppiggande och närande olja och en body lotion som gjorde min torra sandpappershy tilll babyhud (!). Det var säkert skitdyra produkter - och då njöt jag ännu mer av att jag kunde njuta av allt det här. Fick efteråt ligga och ta igen mig en stund med vatten och värme.
Efteråt formligen flööt jag ut. Kände mig fullständigt problemlös, och nog lite full på ett sätt, för jag inhandlade tydligen en scrub för 400 kronor. En timme efteråt insåg jag vad som faktiskt hänt men tänkte - ah! Det var alldeles för länge sen jag köpte en julklapp till mig själv.
Med förnyade krafter ser jag nu framåt! Tack Sara, Norrbo och Emilia för detta! <3
Nyspa:ad och lycklig.
(Det var mobilförbud men var bara TVUNGEN att föreviga detta
ögonblick så jag påminns om att unna mig detta igen)
90 minuter paradis med kurbad i bakgrunden och mååånga ljus...
Två saker störde jag mig på hos mig själv dock:
1) Hjälp! Jag har inte rakat benen! var det första jag slogs av när hon omtänksamt lyfte på den vita, tjocka, varma handduken från mitt ben för att smörja in moor mud-inpackningen. Typiskt. Värre har hon väl sett, hon skiter väl i mitt hår! Att jag är trevlig och artig väger nog upp... tröstade jag mig med och kom tillbaks till nuet. Bestämde mig för att hålla truten och bara njuta.
2) De indränkta bomullsrondellerna som placerades i mitt ansikte under ansiktsmaskens verkan envisades med att trilla av två gånger, för att jag fick nå ryck att spänna ena ögonlocket två gånger. Nödvändigt, liksom. Ye ye, tvångstankar kallas det, ha ha! Slog även det ifrån mig och slappnade därefter av och flöt in i Enigmas melodier som svagt flödade ut i det varma rummet.
Småsaker, jag vet. Men det är roligt att komma ihåg det humoristiska också från en underbar spaupplevelse.
Kurbad med renande badsalt och jetstrålar som masserade min arma kropp till nya krafter och zippandes på lättdryck och apelsinskivor i kandilaberns sken, fick inleda upplevelsen. Därefter upp på en mjuk brits med värmeslingor där kroppen blev inmasserad med lerinpackning som verkar utrensande, avgiftande och närande. Låg inplastad som en bit ost en kvart och fick därefter ta en varm dusch och skrubba av mig.
Avslutningsvis en halvtimmes helkroppsmassage med uppiggande och närande olja och en body lotion som gjorde min torra sandpappershy tilll babyhud (!). Det var säkert skitdyra produkter - och då njöt jag ännu mer av att jag kunde njuta av allt det här. Fick efteråt ligga och ta igen mig en stund med vatten och värme.
Efteråt formligen flööt jag ut. Kände mig fullständigt problemlös, och nog lite full på ett sätt, för jag inhandlade tydligen en scrub för 400 kronor. En timme efteråt insåg jag vad som faktiskt hänt men tänkte - ah! Det var alldeles för länge sen jag köpte en julklapp till mig själv.
Med förnyade krafter ser jag nu framåt! Tack Sara, Norrbo och Emilia för detta! <3
Nyspa:ad och lycklig.
(Det var mobilförbud men var bara TVUNGEN att föreviga detta
ögonblick så jag påminns om att unna mig detta igen)
90 minuter paradis med kurbad i bakgrunden och mååånga ljus...
Bara en tanke bort.
Jag har ett urklipp här hemma som jag klippte ur en hälsotidning en gång... på den står det Den bästa meditationen är att bara vara, inte prestera. Och det känns som att jag anammar det till fullo i dag. Nicke jobbar eftermiddag och jag tyckte för en sekund att jag kände mig helt halv och ensam utan honom, men bestämde mig sedan för att försöka uppskatta de här eftermiddagarna jag faktiskt har på egen hand.
Så jag har lullat runt i dag med lite handling, tankning, försökt mig på att laga filodegspiroger, myst med katterna, druckit kaffe, bäddat sängen, sett lite serier och haft kvalitetstid i telefon med mamma en hel timme (!). Tycker så mycket om när hon ringer... saknar ju alla där hemma, och just i dag betydde det guld och höra en vänlig stämma därifrån.
Lyssnar lite på Enya och vet inte om jag ska känna mig lugn eller ledsen. Hon har förmågan att framkalla alla möjliga känslor den där kvinnan, med sin musik. Men jag tror jag bestämmer mig för att känna mig lugn i dag - ledsamhet, hysteri och gråt har jag fått nog av de senaste veckorna faktiskt.
Titta vad lätt det var! Ibland KAN man faktiskt bestämma hur man ska känna... hjärnan hoppar snabbt på, det märker jag. Känner mig genast mycket lugnare och tryggare. Kom ihåg det mina vänner - välmående är ibland bara en tanke bort! Bara man vill.
Nu lockar både spel, min nya bok och fler avsnitt av Teen Mom. Kram mina läsare vilka ni nu är - blir glad om ni kommenterar med glada tillrop och hälsningar! Miss you all! <3
Ser framemot min behandling Thermal mineral:
Kuren bygger på den europeiska traditionen att använda lera,mineralvatten och lätt massage för att få en utrensande och avslappnande behandling. Kuren består av 3 delar,Moor Mud kroppsinpackning,bad med mineralrikt thermal vatten och till sist applicering av en lugnande eteriska oljor. Alternativt kan behandlingen också avslutas med lätt massage ca 90 min.
LOVELY!
Så jag har lullat runt i dag med lite handling, tankning, försökt mig på att laga filodegspiroger, myst med katterna, druckit kaffe, bäddat sängen, sett lite serier och haft kvalitetstid i telefon med mamma en hel timme (!). Tycker så mycket om när hon ringer... saknar ju alla där hemma, och just i dag betydde det guld och höra en vänlig stämma därifrån.
Lyssnar lite på Enya och vet inte om jag ska känna mig lugn eller ledsen. Hon har förmågan att framkalla alla möjliga känslor den där kvinnan, med sin musik. Men jag tror jag bestämmer mig för att känna mig lugn i dag - ledsamhet, hysteri och gråt har jag fått nog av de senaste veckorna faktiskt.
Titta vad lätt det var! Ibland KAN man faktiskt bestämma hur man ska känna... hjärnan hoppar snabbt på, det märker jag. Känner mig genast mycket lugnare och tryggare. Kom ihåg det mina vänner - välmående är ibland bara en tanke bort! Bara man vill.
Nu lockar både spel, min nya bok och fler avsnitt av Teen Mom. Kram mina läsare vilka ni nu är - blir glad om ni kommenterar med glada tillrop och hälsningar! Miss you all! <3
Ett efterlängtat SPA-besök på torsdag hos Spa Gamla Gefle hjälper med all säkerhet också till att vifta bort
~ eventuella tankekrämpor och blockeringar ~
~ eventuella tankekrämpor och blockeringar ~
Ser framemot min behandling Thermal mineral:
Kuren bygger på den europeiska traditionen att använda lera,mineralvatten och lätt massage för att få en utrensande och avslappnande behandling. Kuren består av 3 delar,Moor Mud kroppsinpackning,bad med mineralrikt thermal vatten och till sist applicering av en lugnande eteriska oljor. Alternativt kan behandlingen också avslutas med lätt massage ca 90 min.
LOVELY!
MTV Music awards for the win! En gammal go...
MTV Music awards for the win! En gammal god tradition jag har att titta på det, eftersom jag gjort det sen jag var typ 16 eller nåt. Nicke är snäll och låter mig göra det och har stängt in sig i sovrummet med sina serier på datorn istället. Min sötnos. Nu laddar jag krafterna för en ny vecka, med massa skoj som händer! Camilla kikar förbi, SPA-besök, jobba i gävle och annat trevligt. :) Ta hand om varandra - livet är nämligen inte dagarna som passerat utan dagarna vi minns.
Med en katt är jag aldrig ensam när det sk...
Med en katt är jag aldrig ensam när det ska morgongosas - och bättre hälften befinner sig på arbetet vid metallindustrin Ovako, en sån här fin fredag. Sid ställer så gärna upp och kramas med mamma, och hoppar upp i sängen när han hör att jag vaknat till och med. Vår minsting och gosgubbe fyller 1 år i morgon! Tänk om vi aldrig haft dig våran lilla krämpralin. De små lurvbollarna förgyller ens liv så det står härliga till!
Godbitar i livet finns - bara man öppnar ögonen.
Jag stirrade mig fullkomligt blind på den här gamla drönaren 
emellanåt igår... ---- >Var så otroligt sugen på att bara dränka mina sorger i går,
men såhär i efterhand är jag glad att jag höll mig till mina
sinnes fulla bruk. Det var skönt att jag gjorde det. Konstigt
nog (eller bra nog) har jag ändå aldrig varit speciellt sugen
på att supa mig full när jag mår dåligt.
Jag har alltid förknippat alkohol med glada
stunder, förenat med skratt, fina minnen och vänner! Och
det är väl så det ska vara. Kanske är det därför man får ångest
om det gått snett en festkväll...
Nåväl - jag har redan nu bestämt mig för att
morgondagen, lillördag, ska bli en fantastisk dag! Ska inleda den med god frukost och lite bloggläsning som alltid, kanske Oprah på tv och en sväng med dammsugaren. Därefter ska jag laga lite mat tills Nicke dyker upp från jobbet, spela lite go musik och käka lite.
Träna på gymmet sedan, hem, duscha och göra sig lite fin eftersom aftonen avslutas hemma hos min Hoforsvän Luntan Ridderström som också bor här i krokarna i Robertsholm. Hon ska infria presentkortet jag fick i 30-årspresent nämligen! En vegetariskt plockbuffé med tillhörande vin - och förhoppningsvis en mycket trevlig kväll i övrigt också med skratt och snack. Det ser jag framemot!
Det gäller att proppa in månaden med roliga saker att se framemot så hjärtesorg och annat tungt lättas i sinnet! Nästa vecka har jag ÄNTLIGEN bokat in mig på Gefle gamla spa för en helkroppsbehandling. Tack Emilia, Sara och Norrbo för den underbara 30-årsgåvan! Ni anar inte hur mycket det är värt just nu, att jag har privilegiet att unna mig detta mitt i allt. Längtar.
Och nu på fredag undrade min vän Carro om vi inte ska ha lite tjejkväll hos henne med singstar och doningar.
Livet må vara tungt och slå en på käften ibland, men då vet man ju när man känner sig kalas och tummen upp också!
Må väl - livet är för kort för att deppa. För länge.
Tummen upp nu! För man vet aldrig när det går lite nedåt igen.
Hä hä!
Jag är en stark och modig tjej.
Jag hade så jävla enkelt kunnat freaka ut fullständigt i dag. 1 november - beräknad födsel. Klump i halsen och jag borde egentligen inte sitta här och tänka, blogga och svälja just nu. Men jag gör det ändå, för jag måste måste måste skriva.
Skriva av mig sorgen, skriva av mig mina rädslor och skriva bort allt jag känner. Åtminstone för några minuter. Sätta allt på pränt så jag kan gå tillbaka om ett år och läsa och förundras, och minnas att livet verkligen går upp och ner. Förhoppningsvis kan jag även då konstatera att jag kommit en bra bit på väg och att minnet av detta då bleknat lite till. Inte glömma, men blekna.
Jag har under de senaste dagarna slagits av en jobbig och svår ångest, ibland dödsångest, ibland bara... ångest. Som varvas med en längtan av barn, och jag varken orkar eller vill känna sådär något mer. Fråga mig inte varför den dyker upp, den där jävla ångesten som jag inte haft på så hiiimla länge! Så skönt då att det går i vågor - november gör nog sitt till också gissar jag.
Som lite ironisk touch av hela den här situationen så såg jag i går när jag loggade in på familjelivs forum att en tjej mailat mig. Hon har precis fått reda på att även de måste avbryta sin graviditet på grund av njurproblem och hon nådde ut till mig för stöd, frågor, tröst och lugnande. Jag rös lite, det var som att... cirkeln var sluten. Dagen innan min/vår dag för beräknade födsel så får jag hjälpa och trösta någon i exakt samma sits. Kändes både märkligt och stort. Sprida sin visdom och erfarenhet - som jag i och för sig hade kunnat betala för att vara utan.
Men nu känner hon sig lugnad och hjälpt, tack vare mig. Många kramar till en stark och modig tjej - avslutar hon senaste mailet. Kvällen kunde paradoxalt inte ha slutat bättre. Plus mitt änglakort som jag drog i dag när jag undrade hur dagen skulle bli. Svaret i kortet? Pånyttfödelse. Word.
Skriva av mig sorgen, skriva av mig mina rädslor och skriva bort allt jag känner. Åtminstone för några minuter. Sätta allt på pränt så jag kan gå tillbaka om ett år och läsa och förundras, och minnas att livet verkligen går upp och ner. Förhoppningsvis kan jag även då konstatera att jag kommit en bra bit på väg och att minnet av detta då bleknat lite till. Inte glömma, men blekna.
Jag har under de senaste dagarna slagits av en jobbig och svår ångest, ibland dödsångest, ibland bara... ångest. Som varvas med en längtan av barn, och jag varken orkar eller vill känna sådär något mer. Fråga mig inte varför den dyker upp, den där jävla ångesten som jag inte haft på så hiiimla länge! Så skönt då att det går i vågor - november gör nog sitt till också gissar jag.
Som lite ironisk touch av hela den här situationen så såg jag i går när jag loggade in på familjelivs forum att en tjej mailat mig. Hon har precis fått reda på att även de måste avbryta sin graviditet på grund av njurproblem och hon nådde ut till mig för stöd, frågor, tröst och lugnande. Jag rös lite, det var som att... cirkeln var sluten. Dagen innan min/vår dag för beräknade födsel så får jag hjälpa och trösta någon i exakt samma sits. Kändes både märkligt och stort. Sprida sin visdom och erfarenhet - som jag i och för sig hade kunnat betala för att vara utan.
Men nu känner hon sig lugnad och hjälpt, tack vare mig. Många kramar till en stark och modig tjej - avslutar hon senaste mailet. Kvällen kunde paradoxalt inte ha slutat bättre. Plus mitt änglakort som jag drog i dag när jag undrade hur dagen skulle bli. Svaret i kortet? Pånyttfödelse. Word.
