Det ryms mycket i en skalle

Det var det de´. Två timmar kvar på Annonsbladet, och med undantag för att jag ska hjälpa dem att ringa polisen hemifrån i morgon förmiddag, så är det slut. Finito för denna gång. Och jag måste erkänna att det känns jätteskönt. Speciellt när jag tänker på att jag ska få vara ledig hela juni nästan. Fast det är ju alltid lite vemodigt att säga hej då.

I juli bär det av till Falukuriren för lite redigerarjobb, och jag håller innerligt tummarna för att det ska gå bra med kropp och knopp. Man får se möjligheterna, inte hindren! Så nu vankas det lite fika på jobbet om en stund, var lat och bakade en kaka på mix igår kväll, hehe! Sedan vägde jag upp det hela med att köpa en tårta också. Bara för att. Något ska man ju göra sig ihågkommen för.

Helgen blir strålande har jag bestämt, det vågar jag säga nu för min psykolog har berättat att det inte finns någon högre makt som lyssnar på vidskepligheter och gör så att saker blir tvärtemot än vad man säger. Att höra sådana saker från en professionell yrkesmänniska ger det alltid lite extra tyngd.

Jag, lillebror och storesyster ska inta Rockstad Falun på lördag och titta på fyllisar, lyssna på bra band och kanske slinker det ner en alkofri bärs och lite chips också på campingstolen som brorsan lovat bära åt mig. <3 Bra skor, mycket vatten, tunna kläder och skratt borde man ju komma långt med tycker jag? HELLOWEEEN! Äntligen.
Innan dess vankas det Bessemerfesten med tillhörande marknad på dagen och grillning i Korsån efteråt, på fredag. Den som vill komma är välkommen! Let´s have som fun.

Yrsel hände, och jag vet inte varför. Helt plötsligt tog en virvel tag i huvudet när jag skulle vända på mig i sängen, och det är ännu oklart om det är graviditeten om gör det eller om stressen har slagit till. Jag hoppas verkligen att jag ska slippa stressymtom - men eftersom jag jobbar sista veckan så har jag försökt att göra ett extra bra jobb.

Men att försöka för hårt har ju aldrig funkat, det vet ju alla. Det är när jag gör tvärtom som det blir allra bäst i alla situationer.

Stannade hemma och sov på soffan med Sid hela eftermiddagen och gjorde så lite som möjligt, och i dag är jag på benen igen. Det grämer mig lite dock att jag fick offra sista gravidyogakursen i går... men som plåster på såren så fick jag en pdf med våra övningar skickade på mailen av min lärare, så nu kan jag göra det på egen hand! Måste bara skrota rätt på min yogamatta.

Pengar på kontot och för en gångs skull är jag assugen på att shoppa! Det har varit svalt på den intressefronten ett tag nu igen, men jag är i behov av både sommarkläder och lite kläder till pys. Få se om jag ska in på IKEA och tafsa lite på ett skötbord också, och ett sidebord. Låter dyrt, men säkerligen värt att investera i. Tur man får skattepengar som lök på laxen. Förresten så låter lax + lök skitäckligt.

Trevliga saker att se framemot inom kort: Gör min sista arbetsdag på Annonsbladet på tisdag! Jag, bror och syster besöker Rockstad Falun nästa lördag! Vi ska tillbringa nästa fredag i Korsån med goda vänner! Jag får vara ledig nästan hela juni! Roadtrip med min älskade! Och det mest älskvärda och längtansfulla behöver jag väl inte ens nämna. <3

Jag är hysteriskt sugen på att planera bröllop av någon anledning! Pys sparkar omkring i magen och gör sig påmind om sin ankomst, men jag vill planera bröllop. Ha ha! I och för sig är jag lite sugen på att dra till IKEA snart och köpa lite skötbord och annat som kan behövas.

Kändes mest så himla mysigt att få göra det nu när sommaren är i antågande... och självklart kan jag ju inte låta bli att reka lite även om själva bröllopsdagen är en bit in i framtiden. Tärnklänningar och brudklänningar har kollats ut lite halvt, och jag har undersökt priser och utformning på inbjudningskorten. Diskuterat färgtema med Nicke och valt plats för både ceremoni och festen. Nu ska vi bara komma på någon som vill viga oss, en officiant. En vettig sådan. Man kanske får besöka rådhuset i Gävle och höra sig för lite framöver.
Sen funderar man ju på musik så klart... och bröllopsdansen kanske blir en vacker finsk sådan. Den som är med får se! Och livemusik ska vi självfallet ha. Har en god vän i åtanke som är otroligt talangfull.

Blir ett bröllop även i år, kanske kommer man ännu mer i stämning i då!


För övrigt längtar jag efter lillen där inne... varje dag. Känslan är overklig. Och så sitter jag här och kan knappt andas på grund av att magen trycker upp emot magsäcken och lungorna när jag sitter ned. Inte för att det gör något, men nog känns det att pys växer i raketfart nu.

Första föräldragruppen klarades förresten av i går och det var ju något av ett antiklimax - för att vara en underdrift. Jag, Nicke och en mamma till. Fan va tråkigt... det tyckte nog barnmorskan också som var besviken över att de andra två paren inte dykte upp trots att de tackat ja. Hade ju hoppats på att få lära känna lite nytt folk, men icke. Återstår att se hur det blir nästa gång!

Jag tycker lite synd om pys, haon ligger ju MITT i akustiklådan och hör varenda liten grej! Varenda morgon när jag för första gången öppnar munnen och säger något till Nicke, när vi fortfarande ligger i sängen, så liksom sprätter det till i magen och det börjar bolla där inne. Stackarn... jag skrämmer väl slag på stackarn som sover så skönt än.

I morse hade jag inte hjärta och väcka lillen, så jag viskade. Tror ni att det hjälpte? Nää :) Det är ett riktigt parabolöra det där - precis som mamma. Det ska börja pejlas i tid!


Nästa torsdag är det sista gången på min gravidyogakurs och det tycker jag är lite synd, för jag har PRECIS kommit in i min Yoga nidra - djupavslappning som i vårt fall ska hjälpa förlossningsarbetet.
En kortis om Yoga Nidra:
betyder ”fysisk sömn”, det vill säga att vid fullt medvetande uppleva att den fysiska kroppen sover. Denna djupavspänning sker med hjälp av instruktioner antingen från en närvarande person.
Yoga Nidra har sitt ursprung i den tantriska traditionen, och är en pratyahara-teknik för att dra tillbaka sinnena från omgivningen och bygga upp ett medvetet lugn inom sig.

Första gången var det assvårt att inte somna... och nu sist fejdade jag bort endast 30 sekunder under hela Yoga nidran, vilket kändes fantastiskt. Enligt yogainstruktören betyder det att övningen fungerar. Yey! Får nog ta och öva hemma sen.

Utan och säga för mycket så är jag och pys just nu i alla fall perfekta. Åtminstone om man ska lita på barnmorskans kontroll som vi var på i veckan! Jättebra värden, socker och blodtryck. Magen håller växkurvan och hjärtat galopperade på i 133 slag eller vad det var... blev en spark på mikrofonen också, ha ha!

Börjar bli tungt och andas när man är mätt nu. Och jag svettas fortfarande. Men varje gång pys sparkar och lever rövare så ler jag och blir alldeles varm. Bra att haon har energi! Mamma kan bli hur jävla tung och full av krämpor, bara du mår bra lilla älskling.
Igår kväll när jag lade mig i sängen var jag helt övertygad om att haon skulle bryta sig ut. Fram tills den dagen har jag ALDRIG varit med om så täta och starka sparkar... och tyyypiskt nog så jobbade ju Nicke natt, så klart. Men det är ju och räkna med att det blir såhär nu, och säkert värre med om vi har tur!

Visste förresten inte riktigt om jag skulle dela detta med er innan, men nu gör jag det ändå. Jag har har börjat på samtal hos en psykolog som barnmorskan rekommenderade, och som jobbar tillsammans med BVC och möter många änglaföräldrar i liknande sits. Det kan vara skönt att bli á jour med sin sorg efter knott.

Jag tror också det kan vara klokt att få bearbeta och "lämna" lite av bagaget hos henne som man gått och funderat och varit rädd för, hos henne. Innan lillsyskonet kommer. Och efter två samtal känns det redan grymt! Allt blir liksom lite lättare. Alla borde faktiskt gå och prata hos en utomstående, även om man kanske inte har några akuta issues. Jag är ju egentligen livrädd - men när kommer man INTE och vara det egentligen, när det kommer ett barn in i ens värld oavsett om det är inne i magen eller utanpå? Typ aldrig. Så det är bara och vänja sig, he he!

Vilka jävla svettvallningar jag har fått de senaste dagarna! Fattar ingenting, men egentligen inser jag att det har med graviditeten att göra... så jag surfade in på en sida om vad som händer varje vecka.
Där stod det att runt vecka 29-30 så ökar ämnesomsättningen markant (därav svettningarna) eftersom bebisen nu på tio veckor ska växa från ett till tre kilo lite drygt. INTE undra på att man svettas! Tyckte väl att något var lite annorlunda.

Tio veckor.

Är det verkligen sant att vi om tio veckor ska ha en ängel på jorden, i vår famn? Det låter fullständigt overkligt. Vi pratar om när vi ska möblera sovrummet med säng och skötbord. Vi pratar om att handla mer barnkläder. Men än så länge är det bara prat. Vi är ett par änglaföräldrar, ett par längta-föräldrar, som längtar efter att få hålla lilla pys som knölar runt i magen. Det är som att vänta på tomten, fast gångra det med en miljon... sade jag till Nicke igår kväll.

Är det sant att vi snart är i mål? Inte förrän vi ser dig och kan klämma och pussa på dig så uppdaterar jag matchresultatet. Tills dess håller jag hårt i lottokupongen och hoppas på vinst. Fan va vi längtar efter dig, älskade unge.

Inte förrän ni läsare som loggar in regelbundet som synes, deltar i min "What´s on your mind"-undersökning (i föregående inlägg) så tänker jag inte uppdatera något nytt.
Varför? Jo, för att jag vill få en översikt på mina läsare då det är dags att byta lösen snart igen. Och så är det kul med feedback så klart! Så, Make a preggo woman happy! :)

<3 Puss på er från tjockisen som blir glad för det lilla.  <3

Dagens funderingar - som jag inte kan/vill dela på Facebook:

* Jag fick just en akut längtan efter Stockholm.
* Jag fick ett häftigt sug att babyshoppa en jävla massa.
* Jag blev lite oförklarligt orolig över att inte hitta till dagens gravidyogalektion i centrala Gävle, vid Gävle Yogaskola. Premiär i dag nämligen.
* Jag känner mig helt salig när jag ser hur magen hoppar av pys dagliga ommöblering.

Vad funderar du på just nu? :) Nyfiken ju. Se det som en statistisk undersökning - och samtidigt får jag lite koll på vilka som läser här inne! Nu latkorvar du inte, jävlar i mig, ha ha! Tänk på att jag är hormonell...

Hör det inte lite till att man par emellan ska gnabbas och knöla när man monterar ihop babygrejer? Jag har fått intrycket av att människor har en bild av att det alltid ska vara så vackert och rosenskimrande när en barnsäng eller vagn ska sättas ihop. För vår del blev det visserligen en stund av mycket förväntan, men när hunger och hormoner kommer emellan är det lätt hänt att man blir oense och gnisslar lite, ha ha!

Tänker osökt på Sex and the city, när Miranda sitter höggravid på en pall i vardagsrummet med två lösa barnsängsdelar i varje hand, helt svettig. Nedanför sitter pappan Steve med instruktionspapperet och läser högt, och försöker vara så snäll han bara kan. "Put brackett B, in hole C with bult A..." läser han så försiktigt han kan, varpå Miranda får ett cp-utbrott och river åt sig instruktionen och menar att det omöjligt kan stämma. När hon sedan konstaterat att pappa Steve hade helt rätt, blir hon mest tyst och muttrar. Ungefär så var det för oss med.

Fast... när sängen stod färdigmonterad och vagnen likaså, så infann sig nog rosenskimret igen och vi log. Jävlar vad längtan blir stor när man gör sådana här saker. Jag känner pys sparkar i mig och undrar vem haon är, hur haon ser ut och jag vill bara kramas. Kom ut nu!