Det ryms mycket i en skalle

Jag har sovit hela natten i natt. Hela. Utan avbrott i princip mellan midnatt och strax efter klockan fem. Och jag är fan bara tröttare. Helt sant. Aldrig är man nöjd verkar det som. Känns ju lite segt. Jag är nog skittrött efter allt stugmys i Korsån i helgen, Egil med verkar det. Igår blev han tröttgnällig efter en timme bara! Så kan det vara. Nu vill jag bara sova. Lite till tack!

Mitt minst osmarta drag idag var nog att suga en balja kaffe klockan 21 på kvällen. Här sitter jag med svidiga ögonlock men fullständigt klarvaken hjärna halv tolv på natten. Bra där. Och med tanke på att Egil vaknade klockan fyra i morse och jag ska jobba i morgon eftermiddag fram till midnatt... ja, lös matteekvationen. Inget bra svar där. I alla fall inte om han bestämmer sig för att göra samma sak i morgon bitti!

Får ni den känslan ibland att ni gör er osams med precis hela världen? Hur man än vänder och vrider på det så blir det fel... eller så verkar konflikterna uppsöka en tidvis, eller så råkar det bara bli så. Nu på sistone har det varit mycket sånt där - skitdrygt.

Ibland bannar jag mig själv för att jag bara inte kan släppa saker och ting och bara flyta med, men jag fungerar fan inte så! Alla som känner mig vet att jag är person som vill lösa, och lösa upp, saker. Ut med allt i luften bara, som att riva av ett plåster. För sådan är ärligheten, svider lite i början men sen går det över och man tycker det var skönt att bli av med det. Och så slipper man fundera vad man har sagt.

Däremot krockar det ju rejält om personen man vill vara ärlig med inte vill vara det tillbaks. KROCK! Vad fan gör man då?! Låter människan i fråga tycka att man är ett vandrande drygskåp som vågar fråga, och sucka lite i smyg åt en för att sedan banna en från både sin blogg och facebook. Istället för att ta den jobbiga grejen.

Vad är det med det där?! Ska det vara så svårt. Suck. Men nu orkar jag inte ägna mer tankar åt detta - jag har faktiskt en Egil som ör skyldig mig en massa pussar, hi hi! Villkorslös kärlek.

Oj oj, vilken hetsig vecka detta har varit hittills och än är den inte slut. Jag och Egil har farit tre dagar på raken nu och jag orkar fan inte mer än så. Nicke gör nattpass och då är det ju förstås roligt att göra något. Men Egil och bilsittande börjar bli en utmaning! Man får ladda upp med lite leksaker att serva honom med - och eftersom vi har honom i baksätet så är det lite lurigt och veta vad han gör där bak egentligen.

Föräldrarna till The Kardashians, Jenna och Bruce, har varit gifta i 21 år och hade det bästa tipset till Ellen för att hålla spice i förhållandet; Skaffa många barn, för då blir man inte uttråkad. Jahapp.

Jo just de, de har tio stycken. The game Is on?

Jag ville berätta om en sak. I dag är ett ganska häftigt datum, på både den ljusa och den lite mörkare sidan. Eller förresten, mest ljust är det faktiskt. Och det var inte jag själv som mindes det utan bilddagboken, eller Dayviews som det numera heter, hjälpte mig.

Den 6 maj 2010 var jag gravid med Knott i sextonde veckan och befann mig i Stockholm för att se opera med mina vänner. Jag minns hur magen hade växt och hur jag var rädd för att springa från bussen till Kungliga operan, trots att vi var lite sena.
Kände mig ofantligt trött mest hela tiden och sov som en stenad oxe tidigt om kvällarna - och längtade efter Knott. Minns att jag dagen efter på bussen hem satt och läste På smällen skriven av Ann Söderlund och Hannah Rosander och att avsnittet om när det som inte får hända, händer rörde mig till tårar.
Jag slog bestämt igen boken, tittade ut igenom fönstret och sade till mig själv att det skulle ju inte hända mig. Aldrig. Inte en känsla i min kropp rörde igång en magkänsla om att något var fel. Inget. Annars brukar jag vara rätt duktig på sånt. Men som ni alla vet hade det lika gärna kunnat varit jag som skrev det avsnittet i boken. Var nog tur att jag inte visste då.

Den 6 maj 2011 var jag gravid med älskade, älskade, älskade Egil. Knotts lillebror. Livet frodades där inne och allt var tipp topp! Magen var om än möjligt större och jag festade loss på vattenmelon och jobbade på Annonsbladet som reporter. Ett betungande arbete som bara blev värre ju mer veckorna gick. Tankarna om Knott fanns med mig hela tiden, men jag tänkte att och bad att han skulle skydda Egil där inne. Och ut kom en frisk vilding som gör vårt liv bländande ljust. Varje dag! Vi är så otroligt lyckligt lottade att få ha er båda i våra liv. Fast på olika sätt.

För några månader sedan kom jag dessutom på att jag varit gravid under större delen av mitt och Nickes förhållande - så mycket älskar vi barnen i vårt liv!

Dra åt fanders att de närmaste kan driva en till vanvett och vansinne så adrenalinet sprutar ur alla hål ibland! Varför är det så?! Är det för att man älskar dem så in i helvete mycket? För att man bryr sig om dem? Är det därför man bråkar och har sig, driver skapade intriger till botten och gör hönor av en fjäder?

As said, ibland finner man sig mer eller mindre galen. Förhoppningen är väl att det går och över, och att det kommer bättre dagar. Att ha en stor familj är verkligen en välsignelse - på gott och ont.

Jag älskar er alla ofantligt mycket, det är därför jag är så bråkig.

Valborgsmässoaftonen innehöll verkligen ALLA önskvärda ingredienser i år! Korsån, en bastu vid bryggan med min blivande tillsammans med snack, vårkänslor och en öl. Grillpremiär med smaskig mat och trevligt sällskap, en egen brasa och lite glada skratt. Lägg där till en liten cool son som sover sig igenom det mesta uppe i stugan på kvällen. Även om han var saknad, så får han se flammorna nästa år istället <3

Även om jag blivit toksnorig och täppt i näsan from hell, så är jag nöjd och glad.

Jag älskar verkligen att vara i Korsån, och att vara där som en familj känns numer så himla speciellt. Det var verkligen underbart att vara där med Nicke där vi delar många häftiga och intensiva minnen, men att vara där alla tre lägger hela pusslet. Allt är komplett. Det är en utmaning och samtidigt en njutning att laga Egils lunch över vattenbad i vedspisen i köket. Passa på att värma lite vatten till termosen så att Egil har vällingvatten till senare. Att planera in hans måltider och packa det man ska ha med sig. Det råder en sorts förväntning över det hela!

Jag ska förstås också erkänna att det är en viss njutning att komma hem också. Att återigen ha alla bekvämligheter till hands. Micron, vattenkokaren, el... framförallt för att kunna ladda Egils babymonitorer när helst de behöver laddning. Som nyss. Och att sitta i morgonrocken med tvn på i bakgrunden och veta att värmen inte kommer sjunka under kvällen och natten.

Även om vi längtar tillbaks till stugan så får man göra det bästa av det hela. Så i dag handlade vi grejer till balkongen och började poa i ordning där ute - just så att vi ska trivas när vi är i stan och ska njuta av vädret. I den mån vi har möjlighet till. Och nu när vi har fått speciellt sydda gardiner att hänga upp där, lite nya blommor, trasmattor, utemöbler, mysdetaljer och värmeljus och spaljé för insynen så blir nog den här sommaren kanon! En solhatt och solskyddsfaktor till Egil bara så är vi golden!