Bara lite.

Det började med att jag var helt övertygad om att jag kissat på mig, när jag vaknade klockan ett på natten. Ok, att jag haft svårt att hålla mig på sista tiden... men det här var ju löjligt.

Att en kropp kan darra så jävla mycket av adrenalin när kroppen har ont visste jag inte. Inte heller att man kan somna mellan två värkar. Läkarna dröjde, min bedövning likaså... skulle jag palla trycket? Stay tuned för min förlossningsresa kära ni! ;)
2013-12-29 @ 23:23:00 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Det kom visst ett barn!

Det är fantastiskt hur mycket kärlek som ryms i mitt hjärta. Nu är jag precis lika mycket kär i Sam som jag är i Egil som jag är i min fina man Nicke. Otroligt.
Den 21/12 23:43 blev vår familj komplett känns det som. Sam dök upp - lite oväntat två veckor före utsatt tid. Och så fin han är, så himla snabbt det rasslade till på slutet så kom han och såg världen. Mer detaljerad förlossningsberättelse kommer.

Jag borde nästan skämmas för hur pigg jag kände mig efteråt. Förutom en outgrundlig trötthet (som jag tack och lov vant mig vid sedan tidigare) så var jag på benen dan efter redan. Och efter nästan två dygn, dagen före julafton, så åkte vi hem. Dygnen som följde kan jag nästan inte fatta att jag orkade hålla. Vi bestämde oss för att göra det vi bestämt göra från början vad gällde julfirande.

Julaftons morgon på plats för läkarbesök 7.30. Snark jättemycket. Direkt hem och packa väskor och fara hem till mamma. Amma, äta, amma, duscha, amma, paketöppning and so on... sov som en kratta och njöt av en timmes tupplur i Hofors när vi väl anlände på juldagens förmiddag vid 11. Sen full rulle med mat, amma, paket, amma, fika, amma.. and so on igen.
Denna natt hade vi en bättre säng och jag fick sova till nästan tio iaf med sista amningen runt 6.

Men idag är det ofantligt, otroligt härligtatt ha kommit hem igen. Speciellt för Egil som reagerade på hela helgen med magsjuka idag på kvällen... få se vad Nicke rapporterar i morgon bitti från Egils rum. Det är också en grej som är skönt med att ha kommit hem - vi kan dela på barnen och få ut maximalt med sömn på så sätt. Så nu ligger jag i sängen och myser med Sam som just slumrar in lite inför nattpasset. Ska göra desamma. På återseende!
2013-12-26 @ 23:42:08 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Inget som väntans tider.

I skrivande stund avtar en sammandragning och muttrar lite att vi blev hemskickade idag från specialistmödravården.

Vaknade inatt av av att jag trodde jag kissat på mig - weird tänkte jag och kunde rätt snabbt konstatera att mitt Tena trosskydd (ja.. man har lite svårt att hålla tätt på slutet) var helt genomblött. Bytte, informerade Nicke och märkte tio minuter senare att samma sak hänt igen. Slutade med handduk som sällskap i sängen och försöka sova lite. Svaga sammandragningar hela natten men sov ett par timmar i alla fall innan vi åkte till förlossningen för koll på morgonen.

1, 5 timme senare var vi på väg hem igen med vatten stadigt sipprande och koll på kurvor och hjärtljud. Skolkurva men lite för svaga sammandragningar för att föda barn på. Så nu är vi hemma och den blivande brorsan är hos f&f och har det bra. Vi gör det sista med julen och slår in klappar. Mysigt. Jag och min man.

Snart, snart... är vi trebarnsföräldrar.
2013-12-20 @ 21:04:02 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Flytande.

Nu trivs jag i badkaret mina vänner. All vikt, tryck, krämpor och smärtor bara släpper när jag får bli tyngdlös för en timme framåt. Höfterna känns normala och trycket på bäckenet formligen försvinner. Filar fötterna, läser, surfar kanske lite, funderar och bara är.

Men sen så ska man upp - kan jag inte få flytta in i badkaret tills barnet kommer?
2013-12-16 @ 23:11:39 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dec. 15, 2013

Det var som om kroppen visste att bröllopsdagen den 7/12 var min smärtgräns. För som över en natt har jag i veckan blivit hysteriskt tung, tryck nedåt och en ork som bokstavligen flygit ut genom fönstret.

Kände för första gången igår att min tvååring skrämmer mig. På så sätt att hans energinivå och min inte längre går att synka och jag på så vis fick lite lätt panik över tanken att Nicke skulle jobba eftermiddag idag, och jag bli ensam hemma. Det slaskregnar och vägen glänser blank. Så att gå ut finns inte på världskartan. Jag vill orka leka med min son! Evinnerligt glad över min hubbie som tar i nät kraften kräver.

Bara det här barnet kommer ut friskt och piggt, och jag kan börja röra på mig igen är jag världens lyckligaste. Det är jag redan nu också men lyckan känner inga gränser - så är det.
2013-12-15 @ 13:00:46 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag är så lycklig.

Det finns knappt några ord som kan beskriva hur rätt det känns att ha gift sig med Nicke. Äntligen! Det finns så mycket kärlek, och bortom allt vardagstrassel som ju alla par har ibland, så var det bara kärleken som fick utrymme i lördags.
 
Och det var fjärilar, bomber, fyrverkerier och lyckotårar om vartannat. Efter en månad av planering gick allting så väldigt fort. Jag är så evigt glad att vi har detta förevigat på film så att vi om någon månad kan se tillbaks på ceremonin igen och förundras - vi är faktiskt gifta. Våra barn är trygga och vi har deklarerat vår kärlek för omvärlden. Det känns som att det är nu livet börjar på riktigt.
 
Jag delar med mig av några högst privata bilder som inte är avsedda att delas på något annat forum förutom här, men kommentera gärna och kom med glädjerop. Själv går jag fortfarande och ropar här hemma. Har inte förmått mig att plocka undan alla gratulationskort eller riktigt packa upp övernattningsväskan från vår bröllopsnatt. Jag är redan så nostalgisk att det gör ont i hjärtat. Så häftigt var det. Det finns ingen anledning att vänta med något så vackert om man älskar sin partner så mycket. Jag ångrar ingenting, jag är fru, Nicke är min man och nu ser vi framåt! 
 
Tack alla underbaringar som kom på vårt bröllop och som så generöst gav av sig själv och vackra gåvor. Det var över våra förväntningar! Vi är evigt tacksamma, för att använda ett väl använt uttryck. Men det är vi, på riktigt. 
 
Tårar och kärlek under vår andra låt.
 
 
Ringarna <3
 
Tårtan gjorde succé - dessutom helt mjölkfri!
 
Pussar var det gott om denna kväll. <3
 
Foto: Jimmy Hongisto
2013-12-11 @ 21:32:00 Permalink Kommentarer (3) Trackbacks ()

Möhippa.

 
 
Tror inte jag behöver tillägga att jag kände mig fullständigt mör, lycklig, avslappnad, mätt och vacker. Även dagen efter hade jag en känsla av avslappning som satt i och skakade min själ lite. Och fullständigt grundlurad blev jag till dagen d. Tur man är gravid och lite virrig ha ha!
2013-12-05 @ 13:51:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nojor.

Det känns som att folk runtomkring mig faller som furor. Förkylningar och kräksjukor flåsar mig i nacken - och... mår jag inte lite illa? Känner liksom efter.

Nä, om jag så ska sitta med en hink mellan knäna så ska jag gifta mig på lördag. Det kan du ge dig fan på! Jag har kommit för långt för att snubbla på målsnöret.

Hur vågar folk planera med alla dessa faror som lurar inför en sån här dag?!

Måtte allt gå vägen.
2013-12-05 @ 13:21:24 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det sista fixet skriker.

Klänning insydd (som blev toppen! Magen fick plats - yey!), håret färgat, putsduk till ringarna inköpt, skor till Nickes stass kirrat (skitsnygga och praktiska!), byxor till Egil inköpt och diverse hårprylar införskaffade. Och så naturfärgade trosor så jag inte flashar skinkorna genom klänningen.

Nej, den är inte kortkort - men mönstrade trosor var ingen bra idé. Say no more. Hoppas att detta funkar nu! Det enda jag måste göra nu är att ringa restaurangen och styra upp det sista med bordsplaceringen och dukning. Och inte glömma att sova. God natt på er!
2013-12-02 @ 22:42:21 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
Länkar
RSS 2.0