Det ryms mycket i en skalle

Nu är det varmt. Jösse namn. 30 grader med en halvårig Sam känns ju sådär. Våran lilla svettpärla tenderar att svettas bara han gråter i fem minuter... jodå, inga problem med åsikterna där inte. Sneglade lite på ett sånt där svalkskydd till vagnen men vette tusan om det hjälper. Det är lite två läger om den saken - så att lägga ut 300 för det känns kanske inte värt.

Däremot har jag gett mig ut på jakt efter en ergobaby bärsele. Återstår att se hur det går.

Idag fick lillen sin andra vaccination. Och som vanligt tyckte jag det var helt hemskt sekunderna innan. Avskyr när mina barn gråter, av många anledningar.

Nåväl. Fram tills det minutlånga gråten så skrattade och log Sam åt farbror doktorn och skrattade högt när han killade honom på höfterna i sitt försök att undersöka dem. Den strama läkaren skrattade inte (så mycket som jag hade velat) överdrivet tillbaka.

Det jag tyckte var mest jobbigt var att besöket var inbokat mitt i hans sovstund. Så han somnade i bilen dit. Vaknade när jag lyfte ur babyskyddet. Somnade om igen efter ett par sekunder. Och vaknade igen när vi kom in i bvcrummet. Efter besöket ammade jag och han somnade. Vaknade när jag lade ner honom i bilstolen. Och somnade om på väg ut till bilen. Vaknade igen när vi kom hem. Då fick det fasen vara nog tyckte jag och gav honom en flaska mjölk i sängen. Och då fick han änteligen sova så länge han hade lust till. Dravvel, dravvel. Eller?

Nu har jag jobbat kväll och Nicke gick av sitt sista nattpass i morse (innan semestern!), och han har således haft kidsen i eftermiddag. Det är ett hundliv i bland men vi har det också jävligt bra. Bara att bege sig hemåt och ta emot febernatten för Sams del med öppna armar. Jag har alvedonen och tuttarna redo!

Jag hade nästan glömt (förträngt?) hur påfrestande de här utvecklingsfaserna kan vara. Och Sam är i högform just nu. 6,5 månad gammal och vill verkligen inte slita sig från mig eller Nicke. Gnäller och gnisslar så fort lekmattan eller babysittern närmar sig. Något som KAN funka något sånär är barnstolen. Men lik förbaskad blir han om leksaken far ner på golvet som han just intresserat sig för.

Och lämnar jag rummet börjar han gråta. Och slutar när jag kommer in igen. Det är lite som en fars. Och med denna killes humör finner han sig icket i humorn. På mornarna är det rätt så ok med den finska sisun men mot eftermiddagen kvällningen ska han helst sitta på höften hela tiden. Förbannar mig själv för att jag inte köpte en ergobaby för några månader sedan. Nåja, är man snål så är man... tittut-leken kan få honom att slappna av lite en sekund eller två dock.

Och än ammar jag. Tre gånger om dagen för att vara exakt, ibland fyra. Och skulle han visa intresse så nekar jag ju inte förstås. Men han verkar nöjd med det och brösten signalerar när det är dags. Och så på nätterna förstås. Himla bekvämt. Det slog mig i dag... kommer jag nånsin kunna sluta? Helt liksom. Utfasning tar verkligen tid. Ah, det får ta den tid det tar helt enkelt och det är en otrolig avslappning och mysig tid vi får ihop.

Och snart sitter han väl för det går verkligen framåt med utvecklingen! Sitter bättre och bättre i matstolen, om än lite lite snett ibland. Men han hajar galoppen snabbt. Och att ligga vaken i vagnen är inte på tal, då blir han riktigt sur. Sitta uppallad och se omvärlden är grejer det!

Liten blir stor... stoppa tiden!