Det ryms mycket i en skalle

Idag bär det av utomsocknes. Jag ska till metropolen Borlänge minsann och shoppa lite i den gigantiska gallerian. För oss småstadslantisar är det "gigantiskt" åtminstone. Något sånt här finns inte i min lill stad inte. Kanske EN liksom modeern butik som man kan panikhandla en tröja, en kjol eller ett snordyrt halsband som står vid kassan. Men det är bara i yttersta nödfall. I bästa fall åker man till... Borlänge.

En stor händelse, eftersom det blir att man planerar sin shopping på ett annat sätt än när man är omgiven ständigt av massa butiker som i storstan aka sthlm. Man skriver lista, funderar vad man behöver, planerar sin rutt igenom Kupolen (som shoppingcentret heter).
Och så ska man helst åka med någon/några som man kan passa på att liksom umgås med samtidigt. Sitta i bilen och surra de fyra milen dit, lyssna på musik och har man tur så har nån tänkt till och packat en CD-case med lite sjysta skivor.

Man sminkar sig, duschar och parfymerar sig och tar på sig lite fint läppglans och plockar ut finskorna. För nu bär det av utomsocknes.

Från det ena till det heelt jävla andra. Sångare/sångerskor som verkligen veerkligen borde göra film, men som inte har fattat det än är:

Fred Durst, Robbie Williams och Pink. Fucking het´!

Där har ni det. Tänk efter!

Ja jaaa, jag är liiite full. So what? :)

Jag har kommit på vad småstadsfenomenet är mycket av och att det är ett klockrent fenomen när man väl hör det runt och omkring sig. Förnamnsbasis handlare och köpare emellan. Sure thing!

Tebax på blaskan i stan, i alla fall i dag som ett litet gästspel. Få se om det blir någe mer i framtiden. Hur som, traskade ner till vårat lilla Smörgåsboden där det bjuds på diverse godsaker till lunch. Mkt goa sallader som görs med kärlek. Står i min egna lilla värld och stirrar på kakorna bakom det tjocka glaset. (Varför måste dom ha "extra" lyse på dom...? de ser ju så förbannat goa ut då.)

Plötsligt ser jag den blonda, medelålders kvinnan sträcka fram påsen med maten över disken, och säga till en av damerna som står och väntar på sin beställning:
"Häär Inger har du din sallad!"
"Ååh tack kära du, vi ses imorn! Hej dåå!"
Kafékvinnan kvittrar avsked som svar.

Är det inte mysigt så säg?

Ibland vet jag verkligen inte om jag föredrar sthlms uteliv än Hedemoras uteliv, på den lokala puben nere på stan, byn, samhället eller vad man nu ska säga. "stan" när nog ändå rätt bra ordval, när jag tänker efter.

Det är alltid kul att komma ner på stan och ta en sväng inne på puben för man vet precis vad man får. Samma gamla vanliga folk, och på nåt lustigt vis är det ALLTID samma person som är lika packad. Det står samma spelrävar vid black jack-bordet och ser sådär överdrivet fokuserade ut, som man gör när man är full och försöker hålla sig för skratt. Eller när man vill markera att "nu menar jag det här. På RIKTIGT". Då har man "den där blicken".

Har man TUR får man ingen som spiller över en i kampen om att ta sig fram i baren och få någon sorts uppmärksamhet av fjortisen i baren som halkat in i krogbranchen för att hans kompis kompis kusins tjej tipsade om barjobbet. Stan är liiten.
Groggarna är billiga(re) vilket är en fröjd och det finns alltid åtminstone EN som hälsar och en annan som tror att de känner en, och tycker att "vi mååste, på riktigt, träffas och fika nån dag! Faan att vi kom ifrån varann. Vad häände?" Och så tvingas man börja analysera barndomen, vilka man började umgås med i högstadiet och när veerkligen vägarna delades... och jada jada. Fucking hell, ibland funkar man bara inte ihop. Get over it! Eller, get nykter for fucks sake! Har jag tur är jag också på fyllan, och vågar avfärda denne dryga.

Och sen står det ALLTID nån utanför på nattkröken och antingen tjafsar med vakten om varför man inte får komma in efter halv två, en annan bölar med nån tjej bredvid som försöker va "snäll", nån muckar för att han blåst rök på honom eller så försöker man ragga svarttaxi hem. Alla andra går till hökargrillens korvkö. Det enda i stan som har öppet till tre på lördagar.

Var det inte lugnare i sthlm ändå? Där fick man i alla fall vara ifred, där kunde man åtminstone få ställa sig i toakön, eller i baren utan att behöva träffa på nån man kände men inte ville träffa. Bra eller dåligt? Svårt val.

Ok vänner, jag har återvänt till min älskade lantisbygd. Lilla Hedemora. Där historiens första rulltrappa invigdes i somras, där Waynes coffee´s etablering blev årets happening och stan stänger 14 på helger. Söndagar inte alls. Staden där folk hurrade för att vi fick självbetjäning på bolaget i mars i år (!) och folk tyckte det var "snabb utveckling". Eh.

Tillbaks i hålan där krogen stänger två och du kan välja på "hela två ställen". En pub och ett dansställe, och du kan inte åka taxi för det lokala taxibolaget lades ner  i år. Kundkretsen räcker inte. Säger inte det allt?

Men det är också stället där du i bästa fall kan hämta ut det där paketet på ica utan leg för att expediten känner igen dig, där du kan morsa på folk i affären och höra "hur det var förra helgen", där lokala pizzagubben vinkar till dig utanför affären för att han känner igen dig, och där du kan gå vart du än ska i stan och dina vänner och familj finns inom en 3 mils radie.

Du betalar också 400 spänn för ett terminskort på lokala träningsstället och får pumpa, aerobica, simma, skutta och röra dig huur mkt du vill. För det finns inget annat ställe och träna på, så du behöver inte bli helt surrig i skallen av alla center som finns annars.

Vill man tillabaka till fjollträsk eller inte? ;)

I punkt.se finns en otroligt festlig annons. Nere i vänstra hörnet lyser det lite grönt och en glad brutta i bikini står med ena handen på höften och ler lyckligt.
"Succén fortsätter, brasiliansk vaxning! Även för män!"

Det kostar 245:- för kvinnor, 375:- för män. Cirka. Dyrare för män, man kan ju undra varför? Svara på den ni, om ni törs! Jag skulle kunna bräka på här i riktigt snuskigt format, men jag överlämnar detta till er kära läsare :) Well?

Jag tigger alltid med mig en punkt.se på morgonen när jag går in för att ta tunnelbanan till jobbet. Dom står ju jämt åt det andra hållet, ryggen till alltså, än därifrån JAG kommer så dom ser mig typ aldrig när jag och alla andra som kommer från mitt håll går in. Dom borde CIRKULERA! Damn´it.

Väl framme i Liljeholmen för att byta är det däremot kaos med alla tidningsutdelare.
De slåss om vem ska få dela ut flest av just SIN tidning, kränger, prackar på och som värst kan man få fyra blaskor riktad mot sig. Då gäller det att vara strong. För dagen står två city-utdelare där, en metro, två punkt.se PLUS Dagens teknik! Man blir ju fan rädd.

Dom står utanför dörrarna till stationen och verkligen luuurar på en när man kommer.
Morgontrött jävel som man är blir man ju skrämd halvt till döds när en 20-årig, finnig och spjonglig METRO-utdelare i signalgul väst (?) och matchande keps hoppar ut framför en och viftar med blaskan. Plus att han liksom försöker vara lite "cool och snärtig" som utdelare, så han skojar till det genom att slänga fram tidningen liksom bakom ryggen och böjer bak överkroppen och man bara väntar på att han ska säga "Tadaa! Metroo?". Nej tack, du försöker för hårt.

Tacka vet jag farbrorn med röd CITY-jacka och militärgröna fingervantar, som står en bit bort från kärnan av all hetsjakt för att dela ut så många tidningar som möjligt. Han står där lite leende, håller liksom lite lojt fram en tidning och ser snäll och söt ut. Som en liten morfar. Fast lång. Han är trygg, han vet att han får sina tidningar utdelade ändå för han har ju stått där hela sommaren och folk känner igen honom. Till och med jag föll för CITY i somras när andra hade uppehåll och lilla morfar delade ut dom vid Liljeholmens station.

Men jag måste erkänna att det är jävligt roligt att stå och se på när de kränger och försöker dela ut till jäktade pendlare som låtsas att de inte existerar, och tittar liksom åt ett annat håll om de inte är intresserade. Inte "Nej tack", utan titta booort. Det är som en social komplikation.

I morse höll jag formligen på att trilla av pinn´på riktigt alltså! Ursäka mig men fy fan vad somliga folk beter sig som dumma fån/idioter ibland. Jag garvar än.
Tar er tillbaka till Liljeholmen klockan 08:43 när jag stiger ur tunnelbanan och ska ta rulltrappan upp till övervåningen. Många går ju, som jag tidigare berättat, i strid ström och vackert uppradat åt samma håll oftast.

Just i dag är den "vanliga" rulltrappan inte som den brukar. Stationspersonalen har ändrat riktning på den så att den går nedåt i dag, i stället för uppåt. Tror jag åkt samma rulltrappa sen jag började jobba här i stan och började pendla till globen.
Jag vet dock att det finns en till på andra sidan så jag tar snabbt ett beslut att fortsätta gå istället för att göra som vissa andra gjorde i morse: Ställde sig framför den, såg vääldigt uppgivna ut och slog ut med armarna lite diskret. Som om de tänkte: "Nämen! Hur ska jag NUU komma upp?!"   Eller göra som paret bredvid gjorde: Försökte ta sig upp ÄNDÅ!

Hur jävla puckade får ni bli egentligen?! Lämnade ni hjärnan hemma i morse eller är ni så fruktansvärt inne i era pendlingsrutiner att ni får black-out om en sån enkel sak som att en rulltrappa ändrat riktning en dag? Jag ska tydligen aldrig upphöra mig att förvånas.

Helvete vad FÖRBANNAD jag blir när folk ser att man kommer kutande mot hissen och så håller dom den inte! Vadan detta jävla ohyfsade beteende?!? En helt proppfull hiss på väg upp till femman där jag jobbar. Jag ba: "Hallåå?! Håll hissen då..." Medan jag kämpade med att få in en fot emellan, med ryggsäcken på mig och handväskan i ena handen.
Alla bara glor. Oväntat. Jävla sthlmare. Jag skakar på huvudet och muttrar. Kliver rätt in i hissen med ansiktet mot allt folk och ryggen mot dörren. Inget val med tanke på att hissfan var så smockad.

Ett ögonblick senare känner jag en fruktansvärd odör. En sådan odör man varken vill eller förväntar sig att känna 8.45 en måndag morgon. Snubben till vänster om mig STINKER sprit! Whatta...? Lägg där till att han står typ 30 centimeter ifrån min näsa. Jag dog. Nästan i alla fall... Man börjar ju fundera vad han skulle till jobbet och göra. Festa kanske? Alkis? Besökare? (får man väl hoppas) Who knows... stank gjorde han i alla fall.

På väg hem kommer en "Situation sthlm"-försäljare gående i gången på tuben, hon ser inte så jävla stadig ut men ändå stadig. "Ska inte såna säljare hålla sig nyktra", muttrar jag för mig själv när jag inser att hon stannar till vid mig. Tanten bredvid ska visst köpa sig ett ex. När försäljaren sträcker sig fram för att ge tanten tidningen knöt jag ihop säcken PRECIS som den började. Hon STINKER spriiit! Va FAAN!?!

Det roliga är att när jag tjyvtittar på tidningen när tanten fått den i knät så står det tydligt längst upp på sidhuvudet: "Köp ett ex endast av säljare med väl synligt gult id-kort... annars inte ren/nykter " osv. Behöver jag tillägga att det hade INTE denna försäljare. Jag tjyvtittade nog på henne med när hon passerat. Men den där stanken... fyy fan.

Jag tog mig en rejäl funderare i morse när jag anlände till sthlm från mitt Hedemora, SKULLE jag verkligen kunna tänka mig att bo här ett tag till? På riktigt. Med musiken i öronen, allt mer närmare globen bet jag mig i läppen och bad om ett tecken för och veta hur framtiden skulle se ut den närmaste tiden. Inget tecken. Fan också...

Sista veckan på AB nu och inget tecken där heller på någon förlängning, varit på intevju hos en erkänd morgontidning här i sthlm visserligen, men det har jag inga bra vibbar av. Det bara känns som att det inte ska bli nåt.
Men OM, ooom, det blir så att jag får chansen att arbeta där... VILL jag det då? Vill jag fortsätta trängas här i storstan, där folk knuffas buffas och snubblar på en utan och be om ursäkt. Där luften är så dålig så man tvingas hosta för att kippa efter andan i bland. Där 7 eleven finns i varje corner och krogarna har öppet till 3. Vette fan...

Jag saknar ju hemmet också, boendet som jag har nu här i storstan är väl sådär... så är det mina vänner, ovissheten äter upp mig just nu och i ena armen drar monstret sthlm i mig och i den andra drar lugna Dalarna lite försiktigt. Hur göra, hur göra?