Det ryms mycket i en skalle

Kul att jag fick lite positiva mottaganden om veggierecept! Innan kvällen är slut då, så tänkte jag slänga ut ett på den otroligt enkla linsgrytan! Det bästa av allt, man behöver inte ens förkoka linserna eftersom man köper en variant där de redan är kokta. OCH goda! Läs receptet, så får du se:

Ingredienser
En förpackning färdigkokta röda linser (Märke Go green)
En burk krossade tomater (med smak av vitlök om man gillar det, eller basilika)
1 liten hackad gul lök
1 pressad, riven el hackad vitlök
1 matsked tomatpuré
1 tsk curry

Chilipulver (OM man vill, kan uteslutas)
salt, peppar efter smak
Gräddfil till serveringen (Om man vill!)


Stek lök i lite olja eller margarin i en kastrull med vitlöken, ha i krossade tomater och linser samt kryddor. Låt koka ihop några minuter, smaka av. Tillsätt ev mer kryddor och låt puttra 10-15 min under lock så den inte blir så vattnig. Klicka ev i lite gräddfil vid uppläggning. Muuums! :P
-------------------------------------------------------------------------------------------

Jag lovar, det här går kanonfort att göra! Tacka mattillverkarna för krossade tomater och färdigkokta linser, ha ha! Perfekt när man är hungrig och vill göra något snabbt, kryddorna kan man experimentera med förstås men med curry i blir det kanoners. Enjoy!

En liten parentes, veggievecka numero två och det går kalasbra! Trodde inte annat iofs men vi försöker äta varierat och gör upp veckoscheman där vi tillsammans bestämmer vad vi ska äta. På uppmaning från en kommentar tänkte jag lägga upp lite vad vi äter, och det är inte bara "grönsaker och sojakorv"... fakstit. (som min goa vän Maria säger)

I måndags åt vi hemmagjord falafel med hel bulgur, och gräddfilssås med chilisås. Är ni nyfikna på receptet så kommer det här. Kan också passa på och säga att det underlättar om man har mixerstav eller matberedare.


Ingredienser
6 dl kokta kikärtor (eller cirka 2 burkar konserverade)
1 dl persilja
2-3 msk vetemjöl
1-2 klyftor vitlök (pressas)
1,5 tsk salt
1,5 tsk mald spiskummin
1 tsk mald koriander
1 krm cayennepeppar
olivolja (för stekning)

Tjoffa ihop kikärtorna med kryddorna i en bunke el matberedare och mixa/mosa så det blir en fin smet. Forma till ovala bullar (hyfsat platta, cirka 1,5 cm tjocka). Stek i ganska mycket olivolja så att man får känslan av friterat. Låt rinna av på hushållspapper.

Servera med hel bulgur (eller vad man vill ha till), och blanda ihop såsen som består av en burk gräddfil med lite chilisås, salt och peppar. Möms! :P
-------------------------------------------------------------------------------------------------

Recept kommer på linsgryta med gräddfil, rotsaksgratäng och Vegetarisk lasagne med spenat för alla intresserade!
För övrigt kan jag nämna några andra mumsiga maträtter vi ätit: Haloumiost med rostade grönsaker och sötpotatis och beasås samt fullkornspasta med sås på feta, champinjoner och pinjenötter.

Jag kan ju inte påstå att jag fyllt dagen med nyttigheter idag, förutom när jag fick nåt cp-ryck av rastlöshet när Nicke var iväg och fikade på Hansson´s med en kompis. Skurade spisen, diskade, rensade kattlådan och torkade skåpluckorna. Tjoff tjoff. Vad lärde jag mig av det? Jo, är man förkyld som ett as så rensar lukten av surt kattpiss bihålorna, japp. Hu!

Annars har det varit mysbyxor på hela dagen och ta det mest lugnt, snyta sig och kramas lite både med katter och Nicke. Glömde bort förkylningen lite när Nicke kom hem med ett wienerbröd som jag mumsade i mig till en god kopp kaffe och ett vänneravsnitt.

Livet är bra gött ändå! I morgon: Fredag! Woho! Få se vad vi hittar på för bus då rå.

Det var då själva fan att man aldrig får koncentrera sig på att träna, äta bra och hålla sig frisk. I går när jag vaknade kände jag mig hyfsat pigg förutom lite strävt i halsen. I dag var det värre... klump i halsen och snor så långt ner i halsen det är möjligt. Bomull i skallen och pirr i bröstet. Jag blir SÅ trött.

Så här sitter både jag och Nicke i morgonrock, tittar på nyhetsmorgon, suger på halstablett och känner oss lagom mosiga. Dricker en kopp te och känner allmänt grusigt i ögonen. Giv mig styrka...

Ok, man har inte så jävla mycket för sig, till och från, som arbetssökande och alla sysslor för dagen är avklarade och katterna sover i värmeljusets sken. Satt här med kaffekoppen och tänkte att jag surfar in på min gamle vän Lunarstorm och kikar. Jo det är sant! Den finns tamefan kvar, trot´eller ej.

Har skitmånga blogginlägg där så jag spanade in där och läste. Det är för övrigt av den anledningen jag fortfarande har min användare kvar där. Så jag läste igenom en enkät jag fyllt i typ 2008. Publicerar den igen, om än något uppdaterade svar. Enjoy! :)

DIG:

1. Hur lång är du ?
* 169,5 cm (den där halva suger...)

 

2. Vad vill du bli när du bli stor?
*  Assistent, sminkös eller journalist i tv.

 

3. Vad pluggar du ?
* Ingenting just nu. Har en journalistexamen dock.

 

4. Har du långt hår ?
* Halvlångt.

 

5. Vilken hårfärg har du ?
* Brunt. I like It.

 

6. Sminkar du dig ?
* När man ska se representabel ut såsom fester, kalas, hälsa på:ande eller storstadsbesök.

 

7. Har du haft sex senaste månaden?
* Jeo.

 

8. Vad har du för färg på dina underkläder just nu ?
* Vita trosor och vit BH.

 

9. Har du kysst någon idag ?
* Smootchade upp Nicke en vända. Eller två. He he!

FAMILJ:

 

1. Bor dina föräldrar ihop ?
* No.

 

2. Vem är bäst, mamma eller pappa ?
* De har båda sin charm.

 

3. Hur många syskon har du ?
* En storesyster och två bröder, lille och store.

 

4. Vad är det senaste du sa till din mamma?
* Jag ringer dig när det är lite lugnare här hemma.

 

5. Hur många ställen har du bott på ?
* 16 olika platser under hela mitt liv. Det är helt galet.

 

6. Vem i din familj stör du dig mest på?
* Mamma, när hon oroar sig HELT i onödan. Men det ligger väl i generna antar jag ;)

 

7. Vilken familjemedlem är snällast?
* Omöjligt att avgöra. Alla är underbara.

 

8. När hittade du senast på något tillsammans med ett syskon?
* Det var nog med store och lillebror när stores fru fyllde år. Då käkade vi, drack öl och kollade på Robinson.

KOMPISAR:

 

1. När var du senast med nån kompis ?
* I fredags när vi besökte Falun och festade med Maria och Erika.

 

2. Vem sov du hos senast av dina kompisar?
* Maria - efter partyt i Falun.

 

3. Har du kysst nån kompis ?
* Men självfallet!

 

4. Har du varit tillsammans med någon du nu är kompis med ?
* Någon form av kontakt har vi ju i alla fall. Kanske om ett par år, vem vet.

 

5. Vem har du varit kompis med längst ?
* Emma, vi har hängt ända sen fjärde klass vettu.

 

6. Vem känner dig bäst?
* Min mamma och min bror, de är mina goa vänner båda två.

 

7. Skulle du säga till en kompis att du hatade hans/hennes tröja om du gjorde det ?
* Om hon inte frågade så skulle jag väl inte såra henne i onödan, men kan hon ta det så pikar jag nog lite iaf ;)

 

8. Känner du dig tvingad till att umgås med vissa kompisar ?
* Ibland. Är jag inte på socialhumör kan det kännas drygt.

VÅGAR DU:

 

1. Skrika åt dina föräldrar ?
* Om det krävs så. Sällan jag behöver vråla pipan av mig dock.

 

2. Klä dig annorlunda ?
* Är det något som JAG tycker är fint så bryr jag mig inte så mycket vad andra har för åsikter. Orka.

 

3. Vara dig själv ?
* Det är inget man ska våga, det är något man bör vara.

 

4. Visa dig i bikini/badbyxor ?
* Även om jag just nu är lite lätt slapp, så jobbar jag på saken nere på gymet - så jodå det ska nog gå bra.

 

5. Pierca dig ?
* Har jag redan gjort. I näsan och läppen.

 

7. Ha sex på offentlig plats ?
* Det vill jag nog påstå.

 

8. Vara omogen ?
* Är jag int det redan? Vadå 29? HA HA!

 

9. Äta småkryp ?
* Om det gällde liv och död så!

DIVERSE:

 

1. När tuggade du tuggummi senast ?
* Tidigare idag när jag körde bil till Falun.

 

2. När var du på semester senast ?
* I oktober 2007 när jag var en vecka på Malta med exet.

 

3. Vilken färg är det på din tandborste ?
* Ingen aning. Seriöst! Fyller sin funktion iaf.

 

4. Är ditt hår tråkigt ?
* Lite kanske om man tänker på färgen. Borde tona det pronto!

 

5. Vem såg dig naken senast ?
* Nickster.

 

6. Hur ofta duschar du?
* Varannan dag oftast. Duscha är trist.

 

7. När ska du gå och lägga dig Ikväll ?
* Blir nog inte förrän framåt 1-tiden skulle jag gissa...

Ni KAN inte gömma er, latkorvar! Sju unika besökare på min blogg bara idag och det är många när jag har lösenskyddat och jag vet vilka som läser.

Jag lägger ned tid och energi på att både uppdatera skojiga bilder ibland och skriva utlämnande om mitt liv, lite feedback KAN ju rimligtvis inte vara så mycket begärt? Eller?! Ja, jag är hormonell och grinig i dag men det står jag för.
Loggar förväntansfull in på blogg.se och klickar på kommentarer. Idag måste ju några har kommenterat när jag bloggat om Sid och till och med lagt in bilder, tänker jag samtidigt som kommentarssidan laddar upp på skärmen. En comment. Happ.

Can you see where this is going? Kommentera... lite iaf? Jag kommenterar ALLTID när jag läser på era bloggar... snyft. För varje kommentar stiger mitt humör med gånger tio. Jag lovar! I do this for you!

Här har det varit full rulle sedan i lördags eftermiddag vill jag lova. Jisses! Det är vår nya familjemedlem som skakat oss till grunden på bästa sätt.

Nu jävlar är vardagen igång igen på allvar känner jag. Vi sköter vår matlista till punkt och pricka och träning står på schemat upp till fyra dagar i veckan. Det är så jävla skönt och man blir energifylld till tusen och slipper alla trökiga gäspningar och omotiverade tankar. Feelgood!

En liten parentes angående veggikosten; Det sätter fart på kistan! Ho ho! Mycket fibrer och proteiner blir det ju... Men jag grinar inte för det, är ju bara ett välmåendetecken att man skiter ofta. Well, of to gymet efter en portion rotsaksgratäng!

Japp japp, så är det. Både jag och Nicke har pratat länge om att prova på vegolivet, eftersom vi båda är djurvänner och har samma värderingar kring det. Så nu provar vi en vecka. Matsedel är gjord så att vi kan planera och bara sätta igång matlagningen när vi kommer hem efter träningen. Känns riktigt bra än så länge och inte är det krångligare heller. Inte dyrare heller faktiskt.

Jag fattar inte att folk lätt kan pejja över 50 spänn för ett tråg med köttfärs, men när det vankas sojafiléer och quorn för 35 spänn påsen så ska det gnisslas. Jeez...

Det var ren flax att vi bestämt detta i lördags, och så igår såg vi på Ellen Degeneres show och en kille hon bjudit in som skrivit boken "eating animals". När hans fru blev gravid började han nämligen spåra maten de åt, både i USA och lite i resten av världen och det var hemskt, men samtidigt väldigt peppande och upplyftande då vi redan bestämt oss för vegovecka. Tur det inte var tvärtom, he he!
Han var liksom inte någon överdriven aktivist heller, utan presenterade bara lugnt och metodiskt så som det faktiskt ser ut idag, utan floskler. Och något som många av oss blundar för.

Inte nog med att djuren lider i sina små och trånga utrymmen där de stressas till döds, industriköttuppfödningen är en av de största anledningarna till att växthuseffekten ökar för varje år.
Läste också att när det på äggförpackningarna står "frigående inomhus" innebär det att så många hönor som möjligt föds upp i en och samma lokal och de har inte mer utrymme än något som är lika stort som ett A4 att röra sig på. Hemskt.

KRAV hädanefter fullt ut! KRAV-märkningen skyddar både naturen och djuren uppenbarligen.
Jag köper i 80% av fallen KRAV-ägg men nu blir det inga kompromisser. Jag, och Nicke, tänker att om åtminstone vi drar vårt strå till stacken så kan vi stoppa maten vi har på tallriken in i munnen med gott samvete.

Både han och jag mår dåligt när vi äter djur, Nicke tycker synd om dem och jag känner att det växer i munnen. Dessutom får jag problem med tarmarna och matsmältningen när jag käkar kött eftersom jag redan innan denna vegovecka ätit väldigt lite gris och rött kött. Blivit mest bacon och kyckling. Och visst, det är svingott emellanåt... men är det värt det? På riktigt. Må jag låta äckligt hurtig, och må så vara, men va fan! Jag är motiverad.

Vi provar en vecka i alla fall, så får vi se! Och är det inte någon som vill bjuda mig, som kanske i framtiden både är vego och laktosintolerant, på middag så får vi väl käka hemma då.

Känns som att det var länge sedan jag skrev ett sådant här "uppdateringsinlägg om vad som hänt på sistone". Jag gillar inte sådana inlägg eftersom jag ofta får press på mig att minnas allt. Och det gör jag ju inte. Så why bother?

Börjar bli mer och mer ordning här hemma i alla fall, vilket är skönt som fan. Man orkar ju inte med att genomföra en hinderbana för varje gång man ska någonstans i lägenheten. Men nu när det bara är liiite liiite grejer kvar, typ småpill, så har vi latat till oss istället.

Eller, lata och lata, frilansjobbet tog över istället. Fick panik att tjäna pengar så jag kommer ikapp någon gång, så jag lät hälsa till min frilansboss att jag ville ha allt jag kunde få just nu. Där fick man för det... haft skitmycket och göra den här veckan och åkt fram och tillbaka till hedemora två gånger och slösat bensa. Nödvändigt dock. När pressen ligger på och det blåser i motvind känns det ju alltid jobbigt, men ur ångest föds kreativitet. Så är det! Tänk på det ni, att ha ett jobb där ångesten att prestera ständigt ligger där.

Nåväl, har åtminstone tjänat ett par tusenlappar extra åt hushållet nu, vilket känns skönt. Men som vanligt tycker jag ALLTID att jag kunde göra mer. Aldrig nöjd. Jobbig egenskap det där, men jag jobbar på det.

Ska väl ta och kamma håret och pussa Nickster, och ta oss iväg till Skäve för att fira fru Hongisto tillika svägerska som fyllde 31 i torsdags. Lagomt kaffesugen. Måste ba äta något först.

Jag kom precis på något som Nicke sade för någon månad sedan, och jag tror det var den finaste o bästa komplimangen jag fått på... jag vet inte hur länge! Vi satt vid köksbordet och pratade kring arbetsliv och hur vi vill ha det i vardagen.

Det är en av de saker jag bara älskar med dig Therésa. Du har integritet. Och tar ingen skit!

För några sekunder bara stirrade jag på honom. Är det verkligen så? Låter jag människorna omkring mig veta att jag faktiskt försöker stå upp för den jag är och ber inte om ursäkt för det?
Jag tycker jag sväljer rätt mycket skit ändå, men det kanske är just då som jag lyckas bita mig i tungan och faktiskt hålla käften. De få gånger det händer. Man måste välja sina battles anser jag.

Är jag missnöjd så är jag, och jag låter resten av världen veta det. Speciellt de personer som försökt fuck me over, i synnerhet i arbetslivet. Nobody fucks me over. Fler borde lyfta fram sig själva i ljuset och faktiskt sträcka på ryggen och vara stolt över sin uppenbarelse - med floskler och allt. Den som inte kan stå för sig sig själv borde skämmas.

I have a huge ego and I need to do something about it.
I need to change. And how can I change?
The only way I can change, is to constantly work at it.
Knowing, is the beginning... knowing more, and learning more, and achieving more.
The minute you stop wanting to know more, that´s when you stop growing, and that´s when you die. And that´s when you´re nothing.
- Madonna

Har kommit på att mitt liv skulle bli en för jävla bra dokusåpa, sån dramaqueen som jag är! Det händer fan nåt varje dag värt att nämnas. Det tycker åtminstone jag.

Om mitt liv visades i tv hade ni redan fått se att jag diskuterat en hel del med Nickster idag, slog i skallen och gormade rejält åt det ett tag, fått en gråtattack i ren frustration och hur jävla bra jag egentligen ligger i med mitt frilans när jag får en ordentligt arbetsplats (med vacker utsikt genom fönstret).

Gråtit i frustration, tänker ni nu? Min hyresvärd är en pitt. Tycker åtminstone jag, och nu kommer säkert karman att straffa mig för att jag sade sådär men det skiter jag i. Jag var matarg, stressad och hade redan imploderat en gång tidigare i veckan på grund av saker som inte alltid går ens väg, eller blir för mkt på en gång och genererar stress i min skalle.

Vi gjorde det sista med lägenheten i Hedemora idag och värden kommer för att besikta. Till en början allt bra. Drar ut ugnen och jag ba Yes! där har vi minsann tagit.
Han tänder überficklampan o lyser bakom. Njaa... gnisslar han. Vadå? undrar jag förvånat. Det är damm ovanpå eluttaget. Men hjälp... tänker jag för mig själv och undrar om jag ska ta det? Neeedåååå... gnäller gubben och går vidare in i vardagsrummet.

Min moster svingade i somras en rödvinsbägare på min tapet, under en vild fest i somras. Torkades så klart av, men nattduksbordet döljde en fläck som sedan torkade in. Det här kan jag inte godkänna, säger gubben. Förståeligt till viss del. Var ju en olycka, anser jag. Inte naturligt slitage, säger gubben.
Känner hur raseriet stiger i mitt huvud när han menar på att jag ska få stå för omtapetsering av våden. Får väl se om tapeten fortfarande finns kvar, annars blir det omtapetsering av hela väggen och det får du stå för, upplyser han mig om.

Då vet jag inte ärligt talat om jag ska skratta eller gråta, och ser bara dollartecken. Vadå, så du menar att jag ska behöva straffas och betala onödigt mycket för att en tapettillverkare slutar med en viss typ av tapet? gormar jag. (åtminstone känner jag att det liknar gorm)
Ja, alltså, eh... jag ska ju se om tapeten finns kvar. Jag ska leta. Men så är det, muttrar gubben vidare. Känner gråten i halsen men biter ihop. Än så länge. Som grädde på moset påstår värden att jag också ska stå för omtapetsering av en våd där det blivit en fettfläck av kudden. DET är väl normalt slitage om NÅGOT!?! Gubbjävel.

Så fort han lämnat lägenheten kommer tårarna och Nicke tittar lite sympatiskt på mig på håll. Tills jag skriker och slår med armarna längs sidan: Men jag vill ha en kraaam!!! Böööl! Dramaqueen? Jag? No shit.

När jag för ett par månader sedan delade mina tankar inför ett eventuellt samboliv med Nicke, så kände jag mig rädd. Rädd för att mitt förflutna skulle komma skrikande tillbaka till mig.

Rädd om min frihet kanske, att jag inte skulle få komma och gå lite som jag ville. Att jag skulle bli en jävla gnatkärring som alltid fick laga mat och skälla om att det låg skitsaker precis överallt, att jag skulle bli den som alltid gjorde fel och att jag var den som alltid blev ringd efter och undrade när man skulle komma hem egentligen.

Men nu när vi officiellt flyttat ihop så insåg jag att Nicke är faktiskt underbara Nicke. Och ingen annan. En mysig och omtänksam människa som gör en macka även till mig när han är hungrig, som kommer med kaffe och en kram på sängen, som jag kan laga mat tillsammans med och som säger Åk och ha roligt med dina vänner du, så ses vi sen ikväll.

Det kan låta fruktansvärt trivialt, men när man levt ett återhållsamt och hämmat liv där någon hållt en tillbaka i ett skal så kan just de sakerna göra mig fullständigt gråtfärdig av lycka. Nicke gör mig lyckligare än jag trodde jag kunde vara, någonsin. Vi påtar omkring här i vårt numera gemensamma hem och drar dåliga skämt, fnissar åt allmänt ingenting, rensar och packar -  och kramas lite däremellan och bara njuter av varandras sällskap.

Hur kunde jag någonsin vara rädd för att ge mig in i sambolivet igen när den andra hälften är en guldklimp?! Allt är så självklart för mig nu. Klarare och klarare blir det för var dag. Nicke <3 Therésa

Nu är det mkt... Adressändring, fakturor, hemförsäkring, mer fakturor. Grejer står ännu opackade och jag borde ta tag i både frilans (om hon nu återvänt från ledigheten, min boss) och boka tid med Pia för städning av lägenheten... Det är väl i motvind en drake stiger säger dom, kineserna. Verkar vara ett klokt folkslag så jag lyssnar på dem. Påt' igen ba! Snart blir allt frid och fröjd. I know it.

Igår gick flyttlasset officiellt till Hoffan, så nu kan jag kalla mig för en riktig Hoforsbo och invånare av Gästrikland. Fan va skumt att lämna Dalarna när man tänker efter, men jag låtsas att jag fortfarande är kvar för folk pratar dalmål... typ. Och så är det ju på länsgränsen.

Sex pers fick in alla mina pinaler i släpet på drygt en timme och allt gick in om möjligt ännu snabbare på tre personer. Kanske för att Nicke bor på första våningen och lyan i Hedemora låg på tredje, he he! Men nu är det inte kul. All röra. Alla grejer. Det ser fan ut som att USA gått in i Bagdad i köket, uttryckte sig Nicke. Då vet ni. I sovrummet är det inte bättre.

Men det tar sig! som mordbrännarn sade. Har plöjt grejer tre timmar igår och lika länge i köket ungefär. Så det börjar väl så smått bli ordning och reda. Vill man så kan man. Så i slutet av januari blir det inflyttarfest hännä! Alla sugna amäler intresse!

I övrigt är det tungt, tungt, tungt på ekonomiska fronten och jag måste komma på en lösning. I morgon är det jag som ringer min frilansboss och tigger massvis med jobb så jag kommer ikapp med allt i slutet på denna månad, annars vette sjutton. A-kassan lär ju inte vinna medalj för att vara generösa direkt.
Jag och Nicke har varann i alla fall och jag VET att vi om några månader kommer sitta i Korsån, zippa på en öl i solen och minnas tillbaka till tiden då det var så jobbigt. Tappar man hoppet har man ingenting. Faith.