Ok, jag har tråkigt.
DIN FÖRSTA:
operation: I munnen innan jag fick tandställning. AJ.
piercing: Öronen (sen näsan och läppen)
sport: Öööh... basket på seriös nivå.
husdjur: En katt som hette Nöpö.
semester: Med all säkerhet mormor och morfars sommarstuga i Finland.
konsert: NKOTB! Jag var tolv och lyrisk ;)
kärlek: I verkliga livet? Shit... jag var ju betuttad i allt och alla nästan, ha ha! Men det får nog bli min första pojkvän Johnny när jag var 16.
JUST NU:
äter du: Inget, suger på tungan typ.
dricker du: Vatten.
ska du: Gå ut på en promenad strax.
lyssnar du på: Spotify - Corroded.
väntar du på: Bättre tider - pengamässigt. Och bäbisen.
tittar du på: Skärmen och katten lite då och då som ligger bakom mig.
har på du på dig: Mammabyxor i svart, vitt linne och en grå kofta.
DIN FRAMTID:
barn: Jag jobbar på saken ;)
giftermål: Gärna!
karriär: Har redan drömjobbet, men jag vill ha FAST TJÄNST nuuu!
VAD DU FÖREDRAR:
kramar eller kyssar: Kramar är väldigt väldigt intimt och mysigt.
kortare eller längre: Längre roliga grejer och kortare trök ;)
snygg mage eller snygga armar: Snygg mage!!!
busig eller lydig: Buuus! :P
HAR DU NÅGONSIN:
kysst en främling: Det har jag.
tappat bort glasögon/linser: Varje dag nästan, ha ha!.
brutit ett ben: Nää.
rymt hemifrån: Har aldrig haft anledning till det. För bekväm tror jag.
röntgats: Jo det har jag blivit. Lungor och tänder.
krossat någons hjärta: Ingen aning, kanske?
nobbat någon Japp det har jag.
gråtit när någon dött: Massor.
TROR DU PÅ:
kärlek vid första ögonkastet: Nja... det tar nog lite mer tid än så.
gud: Vet inte...
mirakel: Mirakel i vardagen sker varje dag - bara man tittar.
aliens: Kanske.
magi: Vet inte.
ett himmelrike: Heaven is a place on earth, eller hur sjöng hon?
tomten: Äsch.
änglar: Jag vill tro att de finns och skyddar mig.
transformers: Robotar rokkar!
BLANDAT:
är du kär i någon? Nicke och lilla knott i magen!
önskar du att du bodde någon annanstans? I Falun, eller en större lägenhet.
tycker andra att du är attraktiv? Det gör de säkert.
dricker du? Ja, vatten varje dag! Längtar i hemlighet efter rödvin ibland.
använder du droger? Näjj!
vilket schampo använder du? Barnängen, i think.
vilken parfym använder du? Nån fräsch variant med Van gils
vad är du rädd för? Plötsliga dödsfall och personlig konkurs.
gillar du att tvätta? Nä men va fan... usch.
This Is us. Stencoola blivande föräldrar. Eller...
Det rycker i magen!
Jaha, ny vecka nya problem. Jag avslutade förra veckan med att igår kväll dröna ner en tallrik rätt i golvet. Jag började grina - big surprise? Nä. Återigen stod jag med dammsugaren i hand och tårarna rullandes nedför mina kinder. Nicke, min hjälte, ryckte in och drog den ur mina händer och dammsög köket medan jag satt på en stol och hulkade med minimagen i vädret. Det måste ha varit en syn det.
Jag hoppas att Nicke fattar att det är hormoner som spökar så han inte tror att du börjar visa värsta galningen inom dig? frågade syrran oroat i dag när jag var dit. Jodå, han vet och behöver icke oroa sig.
På torsdag är det dags för ultraljud dessutom! Jag är spänd, den blivande fadern likaså. Så klart! Jag ska besikta toyotan på samma dag - bara och hoppas att både transport och guldklimp kommer ut felfria. Jag har mer och mer känt lite fladder i magen, och idag när syrran dönade på värsta baslåten i bilen så drog "muskelryckningarna" i magen igång rätt hastigt. Stackarn kanske blev rädd av det plötsliga dunket... Har känt mer och mer så nu i magen. Lustig känsla men jävligt coolt!
Får hoppas vi får lite mer varma dagar som i lördags - dagen och natten spenderades nämligen i Korsån där det var fullt liv av Nickes föräldrar, kusin och kusinbarn. Mycket härligt måste jag säga, med grillning, läsning i solen och fågelkvitter som blandas med vindens sus och åns porlande. Mer sånt!
Ska väl återgå till växtvärken i magen jag då och alla funderingar där till. Jobb, bil, bebis, pengar, väder, vind, vänner... the list goes on.
Jag hoppas att Nicke fattar att det är hormoner som spökar så han inte tror att du börjar visa värsta galningen inom dig? frågade syrran oroat i dag när jag var dit. Jodå, han vet och behöver icke oroa sig.
På torsdag är det dags för ultraljud dessutom! Jag är spänd, den blivande fadern likaså. Så klart! Jag ska besikta toyotan på samma dag - bara och hoppas att både transport och guldklimp kommer ut felfria. Jag har mer och mer känt lite fladder i magen, och idag när syrran dönade på värsta baslåten i bilen så drog "muskelryckningarna" i magen igång rätt hastigt. Stackarn kanske blev rädd av det plötsliga dunket... Har känt mer och mer så nu i magen. Lustig känsla men jävligt coolt!
Får hoppas vi får lite mer varma dagar som i lördags - dagen och natten spenderades nämligen i Korsån där det var fullt liv av Nickes föräldrar, kusin och kusinbarn. Mycket härligt måste jag säga, med grillning, läsning i solen och fågelkvitter som blandas med vindens sus och åns porlande. Mer sånt!
Ska väl återgå till växtvärken i magen jag då och alla funderingar där till. Jobb, bil, bebis, pengar, väder, vind, vänner... the list goes on.
Just ja!
Hörrni, ni har väl inte glömt bort min bilddagbok va? Jag lägger upp bilder där med jämna mellanrum, och fler där än jag brukar uppdatera på bloggen faktiskt. Inom kort kommer det ett par stycken från när vi spenderade natten i Korsån igår kväll. Härligt värre var det!
Well, här är länken. Kika och kommentera - då blir jag glader! http://hongistos.bilddagboken.se Kommentera om ni behöver lösenordet!
Tumme upp! En halvmärklig vårbild på mig. Observera att hårbandet
är på väg av. So sexy.
Well, här är länken. Kika och kommentera - då blir jag glader! http://hongistos.bilddagboken.se Kommentera om ni behöver lösenordet!
Tumme upp! En halvmärklig vårbild på mig. Observera att hårbandet
är på väg av. So sexy.
Vädret gör mig sentimental.
Jag & Nicke myste loss i Korsån igår.
Det är en allmänt trög vecka tycker jag, i alla fall början på den. Får fan inget gjort! Blir helt less på mig själv. Nicke är duktig och pluggar hela dagen och jag bara sitter på min jävla röv och ser tiden passera. Till mitt försvar känner jag mig så jävla trött till och från. Gäspar och bara är orkeslös. Tänkte försöka råda bot på det om ett tag med en promenad ute.
Och så var jag fruktansvärt klängig och sentimental igår. Fick en klump i halsen för minsta lilla kändes det som, men som omväxling var det åt bra, fina och gulliga saker. Jag och Nicke passade på att klänga loss efter korvgrillningen ute i Korsån - det var myzigt. Tack Maria för quornkorven! Var en otroligt fantastisk dag att vara ute i solen och elda, pyssla i jordgubbslandet och bara njuta av utsikten. Nästan så jag bröt ut i tårar av det också. Suck.
Tycker det är skönt att jag inte är lika sur och vresig den här veckan, som jag varit de tidigare två. Jag tar skämt som skämt och skrattar loss för en gångs skull. Jag skrattade till och med högt och länge åt Nickes lilla kommentar om min mage. Stod lite på håll och käkade korv och tittade ner i skogen, då Nicke utbrister: Va fan! Shit vilken mage du har fått nu alltså när jag ser dig på håll! Värsta långtradarmagen. Word.
Och så var jag fruktansvärt klängig och sentimental igår. Fick en klump i halsen för minsta lilla kändes det som, men som omväxling var det åt bra, fina och gulliga saker. Jag och Nicke passade på att klänga loss efter korvgrillningen ute i Korsån - det var myzigt. Tack Maria för quornkorven! Var en otroligt fantastisk dag att vara ute i solen och elda, pyssla i jordgubbslandet och bara njuta av utsikten. Nästan så jag bröt ut i tårar av det också. Suck.
Tycker det är skönt att jag inte är lika sur och vresig den här veckan, som jag varit de tidigare två. Jag tar skämt som skämt och skrattar loss för en gångs skull. Jag skrattade till och med högt och länge åt Nickes lilla kommentar om min mage. Stod lite på håll och käkade korv och tittade ner i skogen, då Nicke utbrister: Va fan! Shit vilken mage du har fått nu alltså när jag ser dig på håll! Värsta långtradarmagen. Word.
Kärlek helt plötsligt.
Åh, jag sitter och blir alldeles alldeles tårdrypande nostalgisk nu och förra sommaren kom skrikande tillbaka till mig. Bergochdalbanesommaren, som Maria uttryckte det. Men som hon också sade: Jävlar va kul vi hade! Och jävlar vad roligt och spännande JAG hade! Trots allt. Och de säger ju att nostalgi och längtan tillbaks är ett väldigt bra betyg på en era.
Saknar Mia och Jimmy, deras sena ölkvällar i sommarnatten och röka hundra cig, de spontana besöken på Kingen med Pia och våra torsdagsmiddagar när vi blev otillåtet småberusade även fast jobb väntade dagen efter. Saknar Micke och våra konstiga samtal och alla besök jag fick av Jimmy efter skolan då vi satt på balkongen och vårsolade oss och lyssnade på Dead by April på högsta, och drack kaffe. Midsommaren längs dalälven med smsterror och fylleidéer, och allsången på Marias balkong i Falun. Hade inte mitt liv blivit så intensivt och jag bränt ut mig hade vägen aldrig lett mig fram till Nicke heller. Fan vad jag är tacksam över allt detta. Vad vore livet utan lite drama. Alla inblandade - jag älskar er.
Saknar Mia och Jimmy, deras sena ölkvällar i sommarnatten och röka hundra cig, de spontana besöken på Kingen med Pia och våra torsdagsmiddagar när vi blev otillåtet småberusade även fast jobb väntade dagen efter. Saknar Micke och våra konstiga samtal och alla besök jag fick av Jimmy efter skolan då vi satt på balkongen och vårsolade oss och lyssnade på Dead by April på högsta, och drack kaffe. Midsommaren längs dalälven med smsterror och fylleidéer, och allsången på Marias balkong i Falun. Hade inte mitt liv blivit så intensivt och jag bränt ut mig hade vägen aldrig lett mig fram till Nicke heller. Fan vad jag är tacksam över allt detta. Vad vore livet utan lite drama. Alla inblandade - jag älskar er.
Sommarlåten numero uno.
En heads up.
Jag vill bara varna för att man inte ska reta ett hormonmonster i onödan. Så när jag sitter halvt mitt i natten och engagerar mig i världens bästa bloginlägg med BÅDE text och bilder även fast ögonen står i kors av trötthet, så vet ni nog vad jag förväntar mig av kära läsare.
Annars vet jag inte vad jag gör. Sätter mig förmodligen i ett hörn i soffan och grinar - på riktigt. Det är sånt jag gör just nu. Sen mumlar jag mellan tårrullningarna Jag ska aldrig mer blogga.... jag är sämst i hela världen.
Annars vet jag inte vad jag gör. Sätter mig förmodligen i ett hörn i soffan och grinar - på riktigt. Det är sånt jag gör just nu. Sen mumlar jag mellan tårrullningarna Jag ska aldrig mer blogga.... jag är sämst i hela världen.
Det var en gång Sthlm.
Jag insåg att återhämtning lär nog pågå mest under hela graviditeten så jag tänkte att det är lika bra och göra ett livstecken av mig, innan ni tror att jag tagit en graviditetslång tupplur eller nåt.
Stockholm var i alla fall kanon om än morgonen började redan klockan 6 i Hofors då bussen skulle avgå strax före åtta i Gävle, och frukost lär man ju proppa i sig innan också. Well, när jag väl anlänt med bussen en halv tupplur senare och lite svärande över att batteriet i min mp3 var död, så tog jag tunnelbanan till Sara i Hornstull. Där väntade en riktigt lyxig champagnelunch bestående av alkofritt bubbel och en smaskig ceasarsallad.
Lyxig inledning på sthlmshelgen.
Vi piffade till oss för lite eftermiddagsshopping och vi hade verkligen årets flyt med allt hela vistelsen jag var där nere. Skor till operakvällen hittades rätt omgående och en provhytt utan kö hittade vi också. Plus att både bussar och tunnelbanor kom omgående nästan när vi ville åka.
Däremot är jag lite besviken på kändisspottingen. Vi tog en mysfika efter shoppingen, och fick världens bästa platser (flyt igen!) ut mot ett fönster på café Muggen på söder vid Götgatan. Och genom fönstret såg vi tydligen Peter Jöbacks blivande man - men det vet ju fan inte JAG vem det är heller. Mutter.
Inga kändisar så långt ögat nådde.
Sjyst spot att spana när man fikar dock!
Jag, magen och Drottninggatan. Riktig turistbild då jag
egentligen avskyr city.
Det enda som egentligen höll på att gå åt helvete, inträffade efter middagen med mina bästa Motalatjejer på Vegorestaurangen. Alla var vi lite tidsoptimister och glömde nog helt enkelt bort tiden när vi insåg på bussen att det var FEM minuter kvar tills operan skulle börja. Men va fan! Man får ju inte komma in på operan om man är sen! hojtar Sara och vi kutar mot operan när vi kastat oss av bussen i farten, ungefär. Norrbo och Sara tar täten medan jag med magen lunkar efter så fort jag kan.
Vi kom in i sista stund och tillstånd beviljades att kliva in tio min för sent. Tacka våra ytterplatser för det! Operan var fantastisk med underbara arior och ännu mer pampig musik. I didn´t dress up for nothing kan jag säga.
Redo för operan med findress och nyinköpt fjäril i håret.
Kvällen avslutades hemma hos Sara med tjejerna för lite mer snack, vin (för dem) och bubbel (alkofritt) för mig. De fortsatte enligt planen vidare ut medan jag stendäckade i gästsängen med ögonen i kors. Hej graviditet! Hej då Jetset! Kändes ärligt talat skitkonstigt, men det är bara och inse - jag är blivande mamma och att kombinera nattliv med det funkar inte. Jag lovar. Hur mycket man än vill!
Jag är SKITNÖJD med mitt i efterskott efterlängtade födelsedagsfirande och jag har saknat mina motalatjejer sååå mycket. Längtar verkligen tills nästa gång. Satte mig på lördag kväll på bussen hemåt med ett leende på läpparna och mötte mannen i mitt liv ett par timmar senare i Gävle.
En trött moi och en piffig Sara på fik innan hemfärd.
Me and my girls firar min 20-nånting födelsedag väldigt
mycket i efterskott. Desto roligare blev det! <3
Stockholm var i alla fall kanon om än morgonen började redan klockan 6 i Hofors då bussen skulle avgå strax före åtta i Gävle, och frukost lär man ju proppa i sig innan också. Well, när jag väl anlänt med bussen en halv tupplur senare och lite svärande över att batteriet i min mp3 var död, så tog jag tunnelbanan till Sara i Hornstull. Där väntade en riktigt lyxig champagnelunch bestående av alkofritt bubbel och en smaskig ceasarsallad.
Lyxig inledning på sthlmshelgen.
Vi piffade till oss för lite eftermiddagsshopping och vi hade verkligen årets flyt med allt hela vistelsen jag var där nere. Skor till operakvällen hittades rätt omgående och en provhytt utan kö hittade vi också. Plus att både bussar och tunnelbanor kom omgående nästan när vi ville åka.
Däremot är jag lite besviken på kändisspottingen. Vi tog en mysfika efter shoppingen, och fick världens bästa platser (flyt igen!) ut mot ett fönster på café Muggen på söder vid Götgatan. Och genom fönstret såg vi tydligen Peter Jöbacks blivande man - men det vet ju fan inte JAG vem det är heller. Mutter.
Inga kändisar så långt ögat nådde.
Sjyst spot att spana när man fikar dock!
Jag, magen och Drottninggatan. Riktig turistbild då jag
egentligen avskyr city.
Det enda som egentligen höll på att gå åt helvete, inträffade efter middagen med mina bästa Motalatjejer på Vegorestaurangen. Alla var vi lite tidsoptimister och glömde nog helt enkelt bort tiden när vi insåg på bussen att det var FEM minuter kvar tills operan skulle börja. Men va fan! Man får ju inte komma in på operan om man är sen! hojtar Sara och vi kutar mot operan när vi kastat oss av bussen i farten, ungefär. Norrbo och Sara tar täten medan jag med magen lunkar efter så fort jag kan.
Vi kom in i sista stund och tillstånd beviljades att kliva in tio min för sent. Tacka våra ytterplatser för det! Operan var fantastisk med underbara arior och ännu mer pampig musik. I didn´t dress up for nothing kan jag säga.
Redo för operan med findress och nyinköpt fjäril i håret.
Kvällen avslutades hemma hos Sara med tjejerna för lite mer snack, vin (för dem) och bubbel (alkofritt) för mig. De fortsatte enligt planen vidare ut medan jag stendäckade i gästsängen med ögonen i kors. Hej graviditet! Hej då Jetset! Kändes ärligt talat skitkonstigt, men det är bara och inse - jag är blivande mamma och att kombinera nattliv med det funkar inte. Jag lovar. Hur mycket man än vill!
Jag är SKITNÖJD med mitt i efterskott efterlängtade födelsedagsfirande och jag har saknat mina motalatjejer sååå mycket. Längtar verkligen tills nästa gång. Satte mig på lördag kväll på bussen hemåt med ett leende på läpparna och mötte mannen i mitt liv ett par timmar senare i Gävle.
En trött moi och en piffig Sara på fik innan hemfärd.
Me and my girls firar min 20-nånting födelsedag väldigt
mycket i efterskott. Desto roligare blev det! <3
Det kommer mera...
Ok, jag är lite off. Jag hämtar mig fortfarande från sthlmsresan i helgen och chocken över att lägenheten blivit hur skitig som helst. När och hur vi lyckades med det vet jag icke. Eftersom Nicke pluggar arslet av sig just nu och jag har massa tid i mina händer (låter mycket bättre på engelska; I have time on my hands) så försöker jag komma ikapp som smått. Kattlådan har fått sig en omgång och så även disken.
Nu ska jag ladda för en uppdatering ikväll med lite bilder - eftersom jag fått önskemål på det. Så kika in snart igen för då finns det lite bilder från sthlm och kanske även lite hur vi bor. OM jag lyckas få ordning här i stian, ha ha!
Laters vänner!
Nu ska jag ladda för en uppdatering ikväll med lite bilder - eftersom jag fått önskemål på det. Så kika in snart igen för då finns det lite bilder från sthlm och kanske även lite hur vi bor. OM jag lyckas få ordning här i stian, ha ha!
Laters vänner!
En insikt i natten.
Jag och Nicke har ibland såna här nätter när vi går och lägger oss, att vi bara ligger och pratar - och aldrig kommer till skott och säga godnatt, lägga sig till rätta och somna. I går slog det oss att vi med bäbisen i magen nu faktiskt startar en helt ny generation. Ett nytt familjeträd. Precis som min mamma och pappa med mina syskon, och Nickes mor och far med hans syskon.
Allt börjar liksom om från början och JAG ska bli mamma, och Nicke ska bli pappa. Vi ska tillsammans uppfostra våra barn till fina människor med bra värderingar. Lära dem respekt och hänsyn, att bry sig om andra och att uppskatta det lilla. Känns stort.
Det är inte utan att man börjar tänka på sin egen bakgrund och var man kommer ifrån. Jag kan ibland sörja att jag inte fick ha alla mina syskon samlade under samma tak lite längre. Att alla blev vuxna så snabbt med syrran som flyttade hemifrån som 16-åring och storebror likaså. Det var jag och lillebror hela dan och eftersom han var så liten blev det ju inte direkt att man "hängde" utan det blev mer att hjälpa mamma genom att mata honom och byta blöjor på lillen. Jag blev också vuxen lite snabbare genom det, fast jag bodde hemma.
Inget ont i det, jag lärde mig ansvar tidigt vilket kan vara bra. Men igår slog det mig också där i sängen att jag aldrig riktigt har släppt lös och bara betett mig som en ansvarslös liten skitunge. Jag har mer eller mindre så länge jag kan minnas känt ett visst ansvar för något. Har det inte varit skolan och utbildning eller en relation jag varit i, så har det varit att jag vurmat för min lillebror, brytt mig om honom eller min ekonomiska situation, och kämpat för den.
Men så kom 2009 då jag genomled mitt uppbrott och fann ett helt nytt jag där jag fick släppa lös mina inneboende hämningar som bara väntat på att få komma ut. Jag hade lyckan och ha ett jobb och tjäna pengar och fick genom det möjlighet att testa mina vingar på egen hand. Att festa, ha min egna lägenhet, komma och gå som jag vill, äta skitmat, spela alldeles för högt, vara borta hela natten, åka bort och träffa vänner, ta hand om mig själv och bara skita i allt. Jag fick det ur mitt system och det är jag otroligt tacksam och glad för i dag.
Summa sumarum - nu är jag redo för ett familjeliv och för att tillsammans med Nicke uppleva en helt ny dimension av livet. Can´t wait.
Allt börjar liksom om från början och JAG ska bli mamma, och Nicke ska bli pappa. Vi ska tillsammans uppfostra våra barn till fina människor med bra värderingar. Lära dem respekt och hänsyn, att bry sig om andra och att uppskatta det lilla. Känns stort.
Det är inte utan att man börjar tänka på sin egen bakgrund och var man kommer ifrån. Jag kan ibland sörja att jag inte fick ha alla mina syskon samlade under samma tak lite längre. Att alla blev vuxna så snabbt med syrran som flyttade hemifrån som 16-åring och storebror likaså. Det var jag och lillebror hela dan och eftersom han var så liten blev det ju inte direkt att man "hängde" utan det blev mer att hjälpa mamma genom att mata honom och byta blöjor på lillen. Jag blev också vuxen lite snabbare genom det, fast jag bodde hemma.
Inget ont i det, jag lärde mig ansvar tidigt vilket kan vara bra. Men igår slog det mig också där i sängen att jag aldrig riktigt har släppt lös och bara betett mig som en ansvarslös liten skitunge. Jag har mer eller mindre så länge jag kan minnas känt ett visst ansvar för något. Har det inte varit skolan och utbildning eller en relation jag varit i, så har det varit att jag vurmat för min lillebror, brytt mig om honom eller min ekonomiska situation, och kämpat för den.
Men så kom 2009 då jag genomled mitt uppbrott och fann ett helt nytt jag där jag fick släppa lös mina inneboende hämningar som bara väntat på att få komma ut. Jag hade lyckan och ha ett jobb och tjäna pengar och fick genom det möjlighet att testa mina vingar på egen hand. Att festa, ha min egna lägenhet, komma och gå som jag vill, äta skitmat, spela alldeles för högt, vara borta hela natten, åka bort och träffa vänner, ta hand om mig själv och bara skita i allt. Jag fick det ur mitt system och det är jag otroligt tacksam och glad för i dag.
Summa sumarum - nu är jag redo för ett familjeliv och för att tillsammans med Nicke uppleva en helt ny dimension av livet. Can´t wait.
Kaggen jäser men jag tränar ändå.
Nää jag tänkte inte visa upp magen, utan mitt nya linne som jag beställt. Faktiskt. Dagens outfit typ. Äääh who am I kidding, det är ändå ingen som tror mig! Magens tillväxt har tagit mig lite på sängen och jag är mer fascinerad av det än jag riktigt vågar erkänna. Jag som skulle vara så cool över det hela, ha ha! Jag säger som jag sade till en kompis häromveckan: Ja ja, nu slipper man i alla fall tänka på att dra in magen...
Försök ignorera att jag ser ut som en uttråkad tant i ansiktet...
Har börjat med mitt gravidprogram på gymet nu, som jag hämtat ur en träningsbok anpassad för gravida. Verkligen jättebra bok, lättläst och mycket bra och tydliga bilder. Efter två pass känner man redan nu hur det gör underverk. Men jag måste erkänna att bara 15 minuter på crosstrainern gör att jag flåsar som en elefant. Det känns att hjärtat pumpar för två nu, mer och mer. Men jag ger mig fan inte! Jag ska ha (så länge det går) bra kondis lagom till nedsläppet. I morgon är det påt´igen!
Kanonboken för alla gravida som vill hålla sig aktiva!
Försök ignorera att jag ser ut som en uttråkad tant i ansiktet...
Har börjat med mitt gravidprogram på gymet nu, som jag hämtat ur en träningsbok anpassad för gravida. Verkligen jättebra bok, lättläst och mycket bra och tydliga bilder. Efter två pass känner man redan nu hur det gör underverk. Men jag måste erkänna att bara 15 minuter på crosstrainern gör att jag flåsar som en elefant. Det känns att hjärtat pumpar för två nu, mer och mer. Men jag ger mig fan inte! Jag ska ha (så länge det går) bra kondis lagom till nedsläppet. I morgon är det påt´igen!
Kanonboken för alla gravida som vill hålla sig aktiva!
Första bilden.
Tiden går fort, fort fort och jag konstaterade idag att jag i morgon
går in i vecka 15. En liten rundis börjar det bli nu. Va tycks? :)
Jag höll andan ett tag.
Jag har gått som i ett vakuum sedan sist jag uppdaterade bloggen, och inte ville jag skrika ut något heller förrän jag visste att allt var ok och lugnt. Jag fick en liten blödning tidigare i veckan som skapade mer eller mindre högljudd panik i mitt huvud. En gråtattack senare ringde jag akut till gyn i gävle, som man ska när min barnmorska inte har telefontid, och fick en tid för undersökning två dagar senare. I fredags alltså.
På två dagar hinner man noja loss riktigt ordentligt och till slut började jag tvivla på att jag ens var gravid, och att allt detta bara var inbillning i min skalle. En hel och ren skengraviditet helt enkelt. Man är ju lite knäpp ibland... Väl på sjukan undersökte de mig och tog sedan fram apparaten och skulle genomföra en "felsökning" via ultraljud.
Jag höll andan och min puls slog som att den hade fått en injektion adrenalin. Man hinner ju måla upp alla möjligt hemska skräckscenarion i huvudet. Hjärtat slår, och allt ser bra ut... muttrar överläkaren. PUUUST! Fick se lilla hjärtat pumpa där på skärmen lite snabbt men mer än så blev det inte. Specialistläkaren hade tydligen busy busy och ilade sedan iväg efter lite kort snack och lugnande. Kort och gott - allt ser normalt ut och huvudsaken är att det inte ser ut att blöda något mer i alla fall. Nu får vi se framemot det ordinarie ultraljudet i slutet av maj!
Det är inte lätt att vara blivande mamma - för det är ju helt sjukt hur man kan sakna och vilja beskydda något som man inte ens har träffat eller känt i magen än. Och som jag läste i gravidboken, nu får man oroa sig fram tills bebben kommer och sedan resten av livet också. Tur Nicke har sin pappas gener - som sätter sig i bilen och åker ut och letar efter Nicke om han var en kvart sen. Men det är så det ska vara.
På två dagar hinner man noja loss riktigt ordentligt och till slut började jag tvivla på att jag ens var gravid, och att allt detta bara var inbillning i min skalle. En hel och ren skengraviditet helt enkelt. Man är ju lite knäpp ibland... Väl på sjukan undersökte de mig och tog sedan fram apparaten och skulle genomföra en "felsökning" via ultraljud.
Jag höll andan och min puls slog som att den hade fått en injektion adrenalin. Man hinner ju måla upp alla möjligt hemska skräckscenarion i huvudet. Hjärtat slår, och allt ser bra ut... muttrar överläkaren. PUUUST! Fick se lilla hjärtat pumpa där på skärmen lite snabbt men mer än så blev det inte. Specialistläkaren hade tydligen busy busy och ilade sedan iväg efter lite kort snack och lugnande. Kort och gott - allt ser normalt ut och huvudsaken är att det inte ser ut att blöda något mer i alla fall. Nu får vi se framemot det ordinarie ultraljudet i slutet av maj!
Det är inte lätt att vara blivande mamma - för det är ju helt sjukt hur man kan sakna och vilja beskydda något som man inte ens har träffat eller känt i magen än. Och som jag läste i gravidboken, nu får man oroa sig fram tills bebben kommer och sedan resten av livet också. Tur Nicke har sin pappas gener - som sätter sig i bilen och åker ut och letar efter Nicke om han var en kvart sen. Men det är så det ska vara.
