Ny vecka, nya utmaningar och mammas o papp...
Ny vecka, nya utmaningar och mammas o pappas hjärta blir bara sötare för var dag! Snorsugen och mamma vs Egil 0-1.. Apropå utmaningar. Vill ju inte att lillen inte ska kunna andas. Äh, jag kommer nog på något! Nu inväntas lunchsällskap från min vän Bettan och dottern Tindra, också lite mammaledig idag :-) älska Falun, det sociala liksom återvände!
Det här med alkohol.
Är det meningen att man ska våga dricka alkohol när man har en liten hemma? Sover sött och fridfullt och i vardagsrummet sitter mamma med ett glas vin. Jag är i skrivande stund iofs spiknykter, och inget vin har jag... jag bara ponerar lite hypotetiskt. Tänk om lillen blir plötsligt sjuk och man måste köra till sjukhuset? Eller om man måste vara på topp helt plötsligt, av någon anledning, och så är man istället lite halvlullig på sina två glas man drack tidigare.
Vågat, var ordet.
Jag är inte ute efter de som dricker med barnen under samma tak, jag bara undrar hur det ska fungera? Hur man resonerar. Jag är ju inte heller antialkohol under måttliga mängder, men jag har liksom aldrig reflekterat över detta innan. Inte förrän jag själv blev förälder, Egil började sova någorlunda regelbundet på kvällen/natten och de ensamma helgerna började pocka på när Nicke jobbar.
Som det är nu är det alltid någon av oss som är körbar. Frågan är om man inte ska hålla fast vid den principen? Känns ju skumt att dricka med barnen i huset. Fast, jag kan förstås vara beredd att revidera den åsikten beroende på vad jag får för respons på detta inlägg.
Vågat, var ordet.
Jag är inte ute efter de som dricker med barnen under samma tak, jag bara undrar hur det ska fungera? Hur man resonerar. Jag är ju inte heller antialkohol under måttliga mängder, men jag har liksom aldrig reflekterat över detta innan. Inte förrän jag själv blev förälder, Egil började sova någorlunda regelbundet på kvällen/natten och de ensamma helgerna började pocka på när Nicke jobbar.
Som det är nu är det alltid någon av oss som är körbar. Frågan är om man inte ska hålla fast vid den principen? Känns ju skumt att dricka med barnen i huset. Fast, jag kan förstås vara beredd att revidera den åsikten beroende på vad jag får för respons på detta inlägg.
För ett år sedan.
På första advent förra året stod jag med byxorna neddragna vid toastolen och grät. Jag ropade på Nicke så halsen skar sig, och försökte med tårfyllda ögon utröna om det verkligen var två streck jag såg på graviditetstestet. Två. Det var äntligen verklighet. Efter något som kändes som en evighet, efter tiden vi förlorade Knott, så var jag äntligen gravid med hans lillebror. Äntligen grodde det i min mage igen.
Åh, vad speciell jag kände mig. Som heliga graalen, som Buddhastatyn i 24 karats guld och säkerhetsgrinder runtomkring, som president med livvakter. Jag väntade barn, Egil. Vår älskade, efterlängtade lilla stjärna som förgyller vårt liv så osannolikt mycket.
För honom gör jag vad som helst, och bara tanken på att det är första advent på söndag och han nu ligger intill mig och jollrar gör mig alldeles varm. Julen knackar på dörren och han finns i vårt liv. Hur kunde det bli så här jävla bra? Förresten, jag ställer inte ens den frågan - det är jävligt bra och jag är alldeles lycklig. Livet är för kort för att inte vara lycklig, och jag drog nog högsta vinsten. Till slut.
Åh, vad speciell jag kände mig. Som heliga graalen, som Buddhastatyn i 24 karats guld och säkerhetsgrinder runtomkring, som president med livvakter. Jag väntade barn, Egil. Vår älskade, efterlängtade lilla stjärna som förgyller vårt liv så osannolikt mycket.
För honom gör jag vad som helst, och bara tanken på att det är första advent på söndag och han nu ligger intill mig och jollrar gör mig alldeles varm. Julen knackar på dörren och han finns i vårt liv. Hur kunde det bli så här jävla bra? Förresten, jag ställer inte ens den frågan - det är jävligt bra och jag är alldeles lycklig. Livet är för kort för att inte vara lycklig, och jag drog nog högsta vinsten. Till slut.
ZzzZzZzz.
Åååh jösses, passa PÅ nu och sov och vila innan den lille kommer, minns jag att alla åt höger och vänster sade när jag var höggravid med Egil. Vad pratar de om? Jag viftade på handen och tyckte att fan va de tjatar. Det blir ju såå mysigt och roligt att vara mamma.
Inte hade jag då en tanke på att jag skulle sitta halv tre på natten och hallucinera av trötthet, med Egil i famnen ätandes. Stunder då jag börjat drömma bara jag stängt ögonen. Och det värsta var när jag satt och väntade på att Egil skulle äta klart och jag somnar så jag nästan nickar av sängkanten. Då blev jag lite nervös. En annan gång somnade jag när jag liggammade honom och vaknade i ren skräck för jag trodde jag kvävt Egil med mitt bröst. Som tur var låg han intill mig och bara gapade sömndrucket i drömmens värld. Puh.
En tredje gång däckade jag i soffan med Egil på amningskudden och vaknade med ett ryck av att skallen fallit handlöst bakåt och en fågel lätt hade kunnat flyttat in i min vidöppna käft och byggt bo där inne - utan att jag märkt något.
Det jag vill ha sagt är att jag tror inte att man inser hur mycket sömn betyder, och hur viktig den blir framförallt, när man får barn. Jag är konstant trött om dagarna men har valt att oftast hålla inne med den informationen. För jag har insett att det hör till, jag blir inte piggare av att jag klagar över det och att det kommer med småbarnstiden. Men jag tänker också att det är övergående. Det kommer med all säkerhet en tid då jag inte får upp Egil ur sängen istället!
Fast det är klart att det känns lite svindlande när man hör hur svägerskorna berättar hur de inte sovit en hel natt på sex år, och jag undrar stilla... kommer jag någonsin att få sova igen? Joomenvisst, när man som bäst känner hoppet svalna och de härliga nätterna sakta försvinner ur synfältet så smäller han till... lilla Egil. I natt sov han hela natten! Tjofaderittan vad morsan blev glad. Nu lever jag på detta minst en månad till.
En av alla tidiga mornar med röda ögon och en förnöjd liten herre.
But I löve It.
Inte hade jag då en tanke på att jag skulle sitta halv tre på natten och hallucinera av trötthet, med Egil i famnen ätandes. Stunder då jag börjat drömma bara jag stängt ögonen. Och det värsta var när jag satt och väntade på att Egil skulle äta klart och jag somnar så jag nästan nickar av sängkanten. Då blev jag lite nervös. En annan gång somnade jag när jag liggammade honom och vaknade i ren skräck för jag trodde jag kvävt Egil med mitt bröst. Som tur var låg han intill mig och bara gapade sömndrucket i drömmens värld. Puh.
En tredje gång däckade jag i soffan med Egil på amningskudden och vaknade med ett ryck av att skallen fallit handlöst bakåt och en fågel lätt hade kunnat flyttat in i min vidöppna käft och byggt bo där inne - utan att jag märkt något.
Det jag vill ha sagt är att jag tror inte att man inser hur mycket sömn betyder, och hur viktig den blir framförallt, när man får barn. Jag är konstant trött om dagarna men har valt att oftast hålla inne med den informationen. För jag har insett att det hör till, jag blir inte piggare av att jag klagar över det och att det kommer med småbarnstiden. Men jag tänker också att det är övergående. Det kommer med all säkerhet en tid då jag inte får upp Egil ur sängen istället!
Fast det är klart att det känns lite svindlande när man hör hur svägerskorna berättar hur de inte sovit en hel natt på sex år, och jag undrar stilla... kommer jag någonsin att få sova igen? Joomenvisst, när man som bäst känner hoppet svalna och de härliga nätterna sakta försvinner ur synfältet så smäller han till... lilla Egil. I natt sov han hela natten! Tjofaderittan vad morsan blev glad. Nu lever jag på detta minst en månad till.
En av alla tidiga mornar med röda ögon och en förnöjd liten herre.
But I löve It.
Älskar nuet.
Alltså fan vad jag älskar att vara mammaledig! När alla andra sitter med söndagsångest, lite halvt bakfulla, framför söndagsfilmen på tv så ser Jag gladeligen framemot ännu en dag, en vecka full av Egil och allt vad det innebär. Även fast han vaknar 06:50 och sprattlar som en duracellkanin i sin säng så kan jag inte bli sur när jag ser det glada leendet, när han får syn på mig. Att promenera, kramas, gå på stan, träffa vänner o familj, mata och byta blöja - och få betalt. Fantastiskt!
Blöja på rätt sätt.
Jag har ett angenämt problem (med betoning på angenämt) - Jag vet inte hur jag på bästa sätt ska bete mig för att få Egils blöja på plats så att den blir rak, när han vevar, sparkar, flänger och böjer på benen i karusellfart. Känner mig ibland som Houdini med osynliga armar, och tungan snett i mungipan, när jag snabbt som fan krånglar på tejpen på ena sidan när han just där, just då, råkar ha benet rakt i en halv sekund ungefär.
Resultatet har ibland blivit att blöjan läckt. Till mitt förtret. Känns ju inte bra att min vackra och underbara son ska utsättas för avföring där han verkligen inte ska ha den. Och nu när vi dras med tvättstuga och tillhörande tidsbokning, så känns det lite onödigt att mamma inte ens besitter kunskapen att sätta på en blöja korrekt.
Nämnde jag att det var ett angenämt problem? :)
Resultatet har ibland blivit att blöjan läckt. Till mitt förtret. Känns ju inte bra att min vackra och underbara son ska utsättas för avföring där han verkligen inte ska ha den. Och nu när vi dras med tvättstuga och tillhörande tidsbokning, så känns det lite onödigt att mamma inte ens besitter kunskapen att sätta på en blöja korrekt.
Nämnde jag att det var ett angenämt problem? :)
Nu är det mycket.
Att flytta och komma i ordning i en ny lägenhet samtidigt som man har en liten tar asmycket tid. Verkar det som... Så atteeee jag återkommer när lugnet lagt sig och grejerna står på sin plats.
Måndagen var för övrigt en jättejobbig dag då vår förstfödde son skulle ha fyllt ett år. Vi tog oss till minneslunden och tände ljus och lämnade en vacker blomma i hans ära. Tankarna gick till alla vi förlorat. Knott - vi älskar dig och saknar dig. Hoppas du är stolt över din lillebro och att du vakar över honom varje minut och varje andetag. Pussar och kramar från oss.
