Livet hemmavid.
Är det jag som är trög i huvudet, eller inte förstår på något sätt när jag inte har förståelse för när kvinnor premierar sina män när de helt frivilligt åtagit sig hushållssysslor? Så som dammsugning, matlagning, tvättning, vikning... u name it. Blir liksom lite irriterad när folk på det ökända fejsbukk stoltserar över att de kommer hem till en tom tvättkorg, lagad mat på spisen och annat. Trodde det var bådas uppgift?
Det är ju skandal egentligen om det enda som behövs för att göra den kvinnliga halvan av relationen glad, är att helt på eget bevåg, slita fram dammsugaren och dra en repa i lägenheten? Jag vet inte jag... för mig är det naturligt att båda hjälper varandra.
Apropå hushållsarbete så tänker jag göra ett försök med min hemmalagade mat till Mr Egil snart. Han åt med framgång Nestlés Lilla Laxen i dag, så jag inbillar mig att han vill ha även hemlagad. Så jag ska prova lite försiktigt. Ratar han min mat igen, då ger jag upp och köper KRAV-märkt burkmat, och så får jag börja laga hemma igen när matsmakerna och tycket är etablerat. Visst känner man sig lite... sämre, men huvudsaken han får i sig det han behöver så är jag glad.
I morgon hägrar ett jobbpass igen - och pappa Nicke blir hemma med lillfisen. Kommer gå kanon tror jag. Eller, jag vet.
It goes: Mat och jobb.
Det verkar rulla på med extraskift för mig, på Falukuriren! De ringde i torsdags och undrade om jag kunde jobba igår samt tors-fredag. Minns när jag förr bara kunde säga javisst! Inga problem, jag kommer! Men nu har vi ju en liten kotte som behöver kärlek och omsorg 24/7, så jag började med rappa tassar att fixa barnvakt. Som tur var så kan Egil vara hemma med Nicke torsdag och fredag.
Igår kom så farmor och farfar för att mysa med Egil, och allt hade gått bara fint. Somnat snällt och ätit bra. Det var lite kul att jag satt pedagogiskt och förklarade för honom vid lunchen att jag skulle jobba idag och att han skulle vara snäll mot farmor och sova bra. Vilket han också ju gjorde sedan, ha ha! Ska väl göra samma sak inför torsdagen och fredagen, hehe!
Inget nytt under himlen annars. Det är svårt att försöka hitta ämnen att bubbla över som inte involverar Egil. Hela mitt liv kretsar liksom kring honom nu. Men för intresserade så kan jag ju berätta att han har ratat mat ett tag nu, vet inte varför. Åt med aptit för en månad sedan, men nu verkar han gilla HIPP´s gröt med grönsaker och Semper´s ekologiska pasta med broccoli och ostsås. Inget jag kan laga alltså... ska testa med lite hemgjort mos och morot i morgon igen, ev testa att mixa ner några quornbitar få se vad herrn säger. Mkt smör förstås, för sådant är smask minsann.
Vad gäller min kost så har jag börjat äta mycket mindre portioner och mer regelbundet, vilket verkar ha gett resultat på vågen. Snart fyra kilo mindre på en månad, känns kanon! Det kanske blir en beach 2012 trots allt?
Sömn och sånt.
Jag har det! Jag måste helt enkelt bestämma mig för att sömn inte är så jävla viktigt nu för tiden, apropå att jag muttrar att jag aldrig får sova längre än tre timmar i taget. Så har det varit i snart två månader och jag funderar väl kanske liiite om det ska upphöra snart. I morgon kväll ska Egil få full flaska välling, få se om det kan göra underverk med nattsömnen. Tror han har vant sig bra med smaken och konsistensen nu.
När den ena nervositeten släpper börjar nästa. Kommer det alltid vara så med barn? Gått omkring i dag och försökt hålla skenet uppe inför Egils läkarbesök och 6-månaderskontroll plus två vaccinationssprutor i låren. Är väl det sistnämnda som skapat stök i min hjärna. Hatar, hatar, HATAR när han blir ledsen och jag kan inget göra åt det. Som mamma vill man väl skydda honom från allt ont. Och när jag tänker efter så är det väl det jag gör, vi gör, i långa loppet. Om man tänker på alternativet så skulle de få ta två till i morgon utan problem.
Efteråt när han lugnat sig och var glad igen, så började nästa nervositet. Skulle det bli som sist han fick sprutor... att han sover tre timmar och vaknar hysterisk, gråter och är otröstlig? Har laddat med världens beredskap i skallen och vi har alvedon hemma om febern kommer på besök. Hoppas inte. Och hoppas verkligen att han sover i natt. Måste nog ladda med lite starkt kaffe och en burgare.
Förresten, kom i mina favoritblåjeans i fredags! Utan vare sig magsjuka eller självsvält. Fi fan va härligt. Spänner ju liiite på magen fortfarande, men det är nog snabbt åtgärdat. Booyaa, som de skriver överallt på fejjan nu för tiden. Eller, whoop whoop. Fy fan, världens sämsta och fånigaste uttryck måste jag erkänna. Veckorna går, och snart är det helg igen. I den här farten kommer nog sovmornarna tillbaka snabbare än jag hinner lägga huvudet på kudden, och jag får snart dra i Egil istället för att få honom ur sänga.
När den ena nervositeten släpper börjar nästa. Kommer det alltid vara så med barn? Gått omkring i dag och försökt hålla skenet uppe inför Egils läkarbesök och 6-månaderskontroll plus två vaccinationssprutor i låren. Är väl det sistnämnda som skapat stök i min hjärna. Hatar, hatar, HATAR när han blir ledsen och jag kan inget göra åt det. Som mamma vill man väl skydda honom från allt ont. Och när jag tänker efter så är det väl det jag gör, vi gör, i långa loppet. Om man tänker på alternativet så skulle de få ta två till i morgon utan problem.
Efteråt när han lugnat sig och var glad igen, så började nästa nervositet. Skulle det bli som sist han fick sprutor... att han sover tre timmar och vaknar hysterisk, gråter och är otröstlig? Har laddat med världens beredskap i skallen och vi har alvedon hemma om febern kommer på besök. Hoppas inte. Och hoppas verkligen att han sover i natt. Måste nog ladda med lite starkt kaffe och en burgare.
Förresten, kom i mina favoritblåjeans i fredags! Utan vare sig magsjuka eller självsvält. Fi fan va härligt. Spänner ju liiite på magen fortfarande, men det är nog snabbt åtgärdat. Booyaa, som de skriver överallt på fejjan nu för tiden. Eller, whoop whoop. Fy fan, världens sämsta och fånigaste uttryck måste jag erkänna. Veckorna går, och snart är det helg igen. I den här farten kommer nog sovmornarna tillbaka snabbare än jag hinner lägga huvudet på kudden, och jag får snart dra i Egil istället för att få honom ur sänga.
Åh vad skoj det är att laga egen barnmat! ...
Åh vad skoj det är att laga egen barnmat! Känner mig liksom så nöjd över att veta vad Egil får i sig. Det enda som vi köper färdigt egentligen, är gröt och välling. De är så bra berikade med saker som inte finns i en gröt som jag skulle göra till exempel. De har också fått bra betyg av förståsigpåare och vi satsar bara på KRAV-märkta produkter som tex Hipp och Nestle. Så nu är veckans matskörd klar; potatismos, fiskpure (premiär i morgon!) dragonfisksås och banan/äpple/päronpure till efterrätt. I frysen finns redan grönsaksportioner av palsternacka, broccoli och morot. Nöjd är jag. Veckan kan börja!
Ovant.
Står vid kaffeautomaten och tar min tredje kopp kaffe. Gruset i ögonen påminner mig hastigt; Men guud! Jag har ju en liten underbar son som ligger hemma i spjälsängen och sover tryggt med farmor och farfar i rummet intill. Och här står jag... på jobbet! Jag har inte torkat en droppe dregel, inte en matsked gröt eller frukt från en liten kind eller blandat till någon ersättning över huvud taget på snart åtta timmar. Druckit tre koppar kaffe i lugn och ro och faktiskt lyssnat på lite musik i hörlurarna medan jag korrläst, utan oro att jag ska missa ett ljud på babymonitorn.
Vad konstigt det känns?! Helt plötsligt är jag Therésa på jobbet, och inte mamma Therésa med Egil på armen. Skönt på ett sätt, men samtidigt längtar jag så in i bomben efter honom. Nästan så jag ska väcka honom när jag kommer hem, bara för att få se in i hans leende. Men det ska jag förstås inte. Jag hoppas snarare att han är snäll mot sina farföräldrar och snusar sött in på småtimmarna när de eftermiddagsjobbande föräldrarna kliver innanför hemmets tröskel igen. Då kan Egil faktiskt få vakna hur mycket han vill.
För i morgon är det fredag, och det är alltid en bra dag. Det kan liksom inte gå fel. Och sedan är det lördag, och då ska vi på fest! Genrepet är snart över för farmor och farfar ikväll, på lördag är det riktig show då puffsen ska sova över där.
Vad konstigt det känns?! Helt plötsligt är jag Therésa på jobbet, och inte mamma Therésa med Egil på armen. Skönt på ett sätt, men samtidigt längtar jag så in i bomben efter honom. Nästan så jag ska väcka honom när jag kommer hem, bara för att få se in i hans leende. Men det ska jag förstås inte. Jag hoppas snarare att han är snäll mot sina farföräldrar och snusar sött in på småtimmarna när de eftermiddagsjobbande föräldrarna kliver innanför hemmets tröskel igen. Då kan Egil faktiskt få vakna hur mycket han vill.
För i morgon är det fredag, och det är alltid en bra dag. Det kan liksom inte gå fel. Och sedan är det lördag, och då ska vi på fest! Genrepet är snart över för farmor och farfar ikväll, på lördag är det riktig show då puffsen ska sova över där.
Vad hände?
Ja... vad hände egentligen? Man har sannerligen mycket tid att tänka när man är föräldraledig, tro det eller ej. Men när man är i rullorna mellan blöjbyten, matning, puréande, grötande, snytande, nattande och bytande så funderar jag på allt möjligt. Allt jämt som Egils vardag har blivit rutin och jag med den, har jag släppt in funderingar på livet och framtiden. Men också triviala saker som när jag ska orka blogga igen, om jag ska promenera i dag eller inte, vad jag ska köpa för kläder till Egil nästa gång och om det kommer gå bra den dagen Egil sover över borta första gången.
Vet inte ens om jag vågar säga något, men om allt går i lås så är planen i alla fall att Egil ska sova över hos Farmor och farfar första gången - för nu tar vi nya tag för att ge oss en kväll och natt av egentid. Det bjuds till 30-årsfest i Garpenberg och vi har tackat ja. Så långt allt bra. Någonstans här kommer funderingarna igen. Kommer Egil somna? Håller han sig frisk? Är han snäll? Saknar han oss? Tror han att vi lämnat honom för alltid? Och summa sumarum; KOMMER allt gå BRA?!
Nickes mamma lugnade mig, log och sade; Det känns nog värre för dig än vad det gör för honom tror jag. Så klart är det så, och det poängterade jag också. Men inte heller stack jag det under stolen. Klart som fan jag är orolig och nervös när jag ska lämna bort min fina pojk som jag haft så nära mig i ett halvt år nu.
Min goa vän Maria lade armbågarna på bordet, lutade sig fram och frågade mig över en lunch, när ämnet kom upp; Vad är det VÄRSTA som kan hända då? Att han inte somnar, svarade jag. Jaha... men då sover han väl nästa natt istället? svarade hon lätt och log lite lugnande. Så klart har hon rätt. Jag är noja-noja-city nu. Mer än vanligt. Klart Egil kommer somna! Det är klart att vi kommer ha roligt, och Egil kommer vara mer välmående än någonsin. Det är jag övertygad om. Nu ska jag bara övertyga mitt hjärta och min separationsångest. Jag återkommer.
Min goa vän Maria lade armbågarna på bordet, lutade sig fram och frågade mig över en lunch, när ämnet kom upp; Vad är det VÄRSTA som kan hända då? Att han inte somnar, svarade jag. Jaha... men då sover han väl nästa natt istället? svarade hon lätt och log lite lugnande. Så klart har hon rätt. Jag är noja-noja-city nu. Mer än vanligt. Klart Egil kommer somna! Det är klart att vi kommer ha roligt, och Egil kommer vara mer välmående än någonsin. Det är jag övertygad om. Nu ska jag bara övertyga mitt hjärta och min separationsångest. Jag återkommer.
P.S. I det långa loppet längtar jag mer ut en stund, än vad oron är över att lämna iväg honom. Farmor och farfar är ju kanonmänniskor, och Ann-Cristine vet vad han behöver. I värsta fall är vi ju bara ett telefonsamtal bort D.S.
Det blir inte alltid som man tänkt.
Det blir inte alltid som man tänkt. Vår lite halvt efterlängtade, barnlediga lördagkväll blir inte av då Egils farmor insjuknat i magsjuka. Usch. In i det sista hade jag en känsla av att något skulle uppstå. Våra batterier får vänta med attt laddas med nya föräldrakrafter helt enkelt. Men Bettan kommer ändå hit ikväll och joinar mig i bastun som jag bokat i grannhuset. Man får göra det bästa av situationen helt enkelt och så tar vi nya tag om ett par veckor.
Lyx och energidepåer.
I fredags inkasserade jag min julklapp som jag fick av Nicke - 30 minuter thaimassage på en salong i Bergströms galleria. Innan den avtalade tiden passade jag på att helt löst shoppa upp 700 spänn i ett ögonblick, dels då jag var i desperat behov av kläder och dels för att jag fick dem som överraskningspresent av min fina man.Lyx! Han tyckte nog också att jag var i behov av kläder, hehe! Men mest var det för att jag klagat över att jag har hål i typ allt nu... kul.
Hur som helst - thailändaren var en medelålders, kortväxt dam med förkläde, glasögon på näsan och kommunicerade i korta svenska fraser. Ligg... där... mage. Typ. Och som hon tog i och knådade! Ingen svensk fjollmassage här inte. Aj aj... miicket hååård mumlade hon medan jag låg där med ansiktet intryckt i hålet och lite dregel i mungipan och ögonen i kors. Det gjorde ont som satan emellanåt men det var samtidigt skönt så jag låg nöjt kvar.
Efter ett tag känner jag hur massagebänken skakar till och känner hur kvinnan kliver upp på bänken och grenslar mig! Lagom förvånad men hon jobbade på där. Fick även som avslutning sitta upp och bli masserad och hon tog i med både händer och armbågar. Avslutningsvis klappade hon mig med heta stenar inbäddade i en mjuk handduk. Skönt.
När jag kom hem så säger Nicke: Då kanske du blir förkyld snart då... vadå rå? svarar jag. Och han menar att en redig massage kan frigöra eventuella inneboende virus i kroppen. Mycket riktigt. Dagen efter hade jag svinont i halsen och på söndagen hade jag fullfjädrad nästäppa, värk i leder och rinniga ögon på kvällen. Kul tajming med Nicke jobbandes eftermiddag och jag är ensam med en Egil som både är mitt inne i sitt andra utvecklingssprång, har tänder på g och vägrar tupplura den sena eftermiddagsluren innan kvällssovning. Gnäll, gnäll, gråt, gråt och sitta klistrad på mamma.
Energin tryter lite lätt och jag undrar om det inte är en bra idé med barnvakt på lördag trots allt? En kväll med vänner och efterföljande sovmorgon är kanske precis vad vi behöver för att tanka på orken lite.
