Det ryms mycket i en skalle

Tillbaka i uppis efter fyra dagars ledighet, som var alldeles alldeles underbart. Solsken på altanen, grilla lite, påta i trädgården och bete sig som en riktig husägare. Klampa omkring på ägorna med stövlar och händerna lite förnöjt hängande bakom ryggen. Säga "Hm!" och med ena handen sedan gnida lite på ett blad i hallonbusken och vara belåten med att det nog kommer bär i år med.

Behövde få vara hemma och träffa lite vänner, få ta sig en öl, göra lite hushållssysslor och drabbas av AJAX-feber. Sprayade ner hela mitt stackars kök och gned rent allt. Inklusive mikron. Utvändigt alltså. Då är man impad av rengöringsprodukternas fantastiska verkan. Och neej, vi har inte haft nån ordentlig rengörings-allround-spray hemma på ett tag. I´m sick.

Yeah well, hemtraskandes efter en nyttig middag på max igår kväll blir jag förresten omkörd av en riktig dundrande motorcykel. Han är tuff, han är helt täckt i svart skinn inklusive en svart väst. Oj, det står nåt på ryggen också! konstaterar jag och koncentrerar ögonen lite extra. På ryggen står "Skulls and roses". Antar att Uppsala också besitter en motorcykelklubb. Han såg lite farlig ut, de är säkert dödsfarliga hela bunten. Bäst och hålla sig till cykel.



Tips från coachen: Kommentera!

Fan i helvete, jag vill hem nu. Hur mycket jag än försöker, försöker och försööööker ha överseende med att "folk tycker det låååter så glädjande, klingande och roligt med dalmål" så slutar det snart med att det brister för mig.

Bara för att min dialekt i och för sig ÄR allt ovanstående, så ger det väl för helvete inte dig någon som helst jävla rätt till att HÄRMA mig! Fattar ni inte hur oförskämt det är eller?! Här försöker man stå och ha en normal konversation eller lägga en kommentar eller inlägg i någon diskussion, och så stannar han upp, ler och upprepar glatt det jag just sagt. På min jävla klingande dialekt. Bara för att det är just dalmål så är det inte ursäktat att göra narr av mig. Förolämpa mig. Bete sig totalt ouppfostrat.

Tänk om jag skulle upprepa det någon sade till mig när vi stod där, till exempel mitt i en jobbsituation med tidningssidor framför oss, och jag skulle helt plötsligt sluta lyssna och istället börja le brett och upprepa den sista meningen på årets stockholmska. Jag skulle fan få en fet smäll! Eller nåt.

Nästa gång någon härmar mig kör jag stenhårt Lottogubben. "Har du probleeeem?" Lätt.

Som ett djur i bur. Så känner jag mig just nu. Det är +10 i uppsala. Det är mulet, och det regnar. Det ba smattrar mot köksfönstret och jag kan inte gå ut på någon av mina två lediga dagar, igår och idag.

Som om inte detta vore nog är jag förkyld som ett jävla dagisbarn med gröna rännilar rinnande nerför överläppen. Känns så i alla fall. Ytterligare en anledning att känna sig instängd. Uppsala genom ett fönster med persiennerna neddragna. Kul liv.
Har tillbringat dessa dagar med tofflor, vatten och snorpapper överallt. Dåliga sitcoms, internet och kall snok*. Jag känner mig officiellt som en outsider. Hemlige Arne, ska vi bilda klubb?

Det enda roliga jag har att rapportera härifrån är att jag såg en vit skåpbil brumma förbi balkongen där jag stod igår och drack kaffe en stund. Snörvlandes. (ett desperat försök att få lite frisk luft) På sidan av skåbilen stod det med stora svarta bokstäver: "HÅLTAGARNA". Innan jag visste ordet av log jag som en fnissig fjortis. Varför har jag så skandalöst dålig humor?

*Snok= dalmålsslang för näsa

Det är lite roligt hur man upptäcker skojiga butiker och diverse affärsrörelser när man kommer till eller passerar en ny stad. Ibland ut genom ett bilfönster, ibland gåendes på stan eller som för mig... på cykel. Sådana butiker som heter något som Presenter och Paraboler i Göteborg. Eller som Lelles ved & porr (huruvida det företaget existerar låter jag vara osagt, men en skylt har jag sett).

Jag ser det mesta högt sittande på min cykel, trampandes genom uppsala lite halvt frenetiskt, utmanandes mig själv för att klara uppförsbacken utan att lägga i tvåan. Jag vet, jag är lättroad.

Men det är konstigt också hur jag ibland kan ha årets tunnelseende. I en passage som jag cyklar genom varje dag här i uppis.. och då menar jag varje, finns ju för tusan en sådan där rolig affärsrörelse som jag totalt missat. Tills igår. Videouthyrning slash solarium! Snacka om att slå två flugor i en smäll. "Hyra lite film, sola sig lite. Passa på..."
Liksom... va? Vad tror dom? Snacka om att ägaren inte kunnat bestämma sig. Säkert någon kusin som köpt ett billigt solarium på blocket och hyst in sig i lagerlokalen, som denne dekorerat med plastpalmer och billiga tyger från second hand. Och vatten på kran.

Det är synd att jag som är så lättroad ska missa något sånt skoj dock. Tur att jag såg det!

EXTRA STUFF OM MÄJ:

Vad är du mest rädd för: Mörkret
Vart vill du gifta dig: Utomhus. Synd att det är så väderberoende.
Vem hatar du verkligen: Försöker låta bli, men jag kan avsky starkt. Att avslöja det här är ju döden.
Varit kär: Yääz.
Har du ett jobb: Ja, det har jag.
Gillar du att ha folk omkring dig: Oftast. Men inte på morgonkvisten.
Är du ett hälsofreak: Jag försöker. Det bor en sådan i mig i alla fall.
Är du ensam nu: Nä, sitter på jobbet och ser upptagen ut.
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: Den sista jag hörde innan jag stängde av.

Hej alla barn. Jag har dumpat Uppsala. För gott. Jo, det är sant. Orka Uppsala. Neeeeeej då! Skulle jag väl aldrig göra.

Däremot har jag idag anlänt till ground zero, min alldeles egna lantisort Hedemora. Är ledig nu i sex dagar efter våldsamt mycket jobb. Uppsala har nog helt passerat förbi mig för jag har bara sovit och jobbat. Drygt.
Men något tokigt inlägg lär det väl bli härifrån med. Ingen går säker när mina ögon faller på något för mig uppseendeväckande.

Men dessvärre är jag lite dåligt uppdaterad om vad som händer här hemma i krokarna nu i veckan eller helgen. Uppdatering, någon? Pliis? I övrigt ska jag nog bara lata mig. Trots att massa husbestyr pockar på. Huga.

Tja, varför inte.... Här kommer del två i saker om mig. Lika bra och fö det överstökat kanske.

FAVORITER:

Rum i huset: Vardagsrummet.
Typ av musik: Allätare egentligen. Men eurodisco och 90-tal är grym.
Parfym: Polo sport och Laura.
Månad: Maj. Vår....
Mat: Alla former av tacorätter.
Dricka: Vatten.
Godis: fruktigt och chokladigt.
Tidning: Unt
Film: Vännerbox lär ju inte räknas... Meen, Forrest Gump och Cast away är grym! Och motvilligt Världarnas krig för att den skrämde slag på mig så jag nästan bajsade på mig. Då är den välgjord. Inte bajset. Filmen.
Skådis: Will Smith och Julia Roberts.
Djur: Hund.

Det är nog minst lika svårt att hitta cykelparkering här i Uppsala, som det är att hitta en åt bilen. Jag lovar.
Skulle möta upp en vän på ett torg här i uppsala och kom fram till serveringen som är belägen någorlunda centralt mitt på där på torget. "Kan jag parka cykeln här mitt i alltihop tror du?" sade jag samtidigt som mitt huvud snurrade efter en så kallad cykelparkering. Kan fortfarande inte riktigt smälta att man inte får ställa sig var som helst.
Hur som helst så trodde hon att det nog gick bra, så långt inga problem.

Därefter skulle jag dumpa cykeln någonstans nära centralen för att vi skulle ta bussen till andra delen av stan. Utan att tänka mig för skriker jag till henne, lite på håll:
"Gå och kolla när bussen går du, så lubbar jag iväg och letar parkering till cykeln!" 

Det är ju helt sjukt. Till saken hör att ALLA cykelställ var i det närmaste överbelamrade av mer el mindre aktiva cyklar. Det krävs ju en plats där jag kan låsa fast cykeln iiii själva stället, för att vara på den säkra sidan. Letade bland en massa cyklar efter lucka, somliga med mossa på sig, andra med spindelnät och några splitternya. Hittade till slut en plats bredvid en stackars fallfärdig DBS.

Enbart på grund av att jag letade cykelparkering i något som kändes som en evighet, så missade vi bussen och fick vänta tjugo min extra. Sinnes. Jag kommer ihåg en tid, när jag bara kunde ställa mig... var som helst. Där hemma i dalom. Och såg man bussen komma var det bara och slunga ner cykeln i diket fort som fan, och den låg kvar när man kom hem igen. Those were the days.

Någon gång ibland, ytterst sällan, bjuder jag på något personligt här i bloggen. För att liksom bryta av mot allt uppsalaprat. Idag bjuder jag på mitt första "Dagens". Håll till godo. Det KAN hända att detta moment återkommer. Om det finns efterfrågan.

DAGENS:

Klädsel: Svarta jeans från KappAhl och ett punkigt linne från Gina tricot. En svart munkjacka ovanpå, för att jag är så huttrig jämt.
Frisyr: Extremt ofräscht. Och uppsatt i en stram tofs. Enkelt.
Låt: Until all your dreams come true, en KANONLÅT i äkta eurodisco-stil från mitten på 90-talet.
Tv: Berg flyttar in.
Vill ha: Ett glas vin (såhär på fredagkvällen).
Sjuka: Mina tankar kring att jag lyckades spendera så jävla mkt cash på valborgsmässoafton. 
Tråkigaste: Att jag jobbar en fredag kväll. (Men kanske kan väga upp ovanstående, på sikt.)
Roligaste: www.tjuvlyssnat.se

Har just kommit underfund med att valborg inte ska firas i en större stad. Alldels för mkt folk och fylla på samma plats samtidigt, skrik och skrän, glaskross, spyor, kladdiga bargolv, en timme innan man får beställa öl. Om man ens kommer in efter två timmars köande. Helt jävla galet. Jag trodde huvudet skulle ramla av ett tag där, enbart på grund av irritation. Uppsala var inget märkvärdigt för min del i alla fall. De kan få fira utan mig nästa år.

Det var där mitt äkta lantissinne kom fram. Valborg SKA firas på mindre ort, med gångavstånd till en tjusig brasa, hemmafest med skumpa och god mat. Lite raketer, lite mysfylla och allt folk på byn som tagit sig man ur huse för att träffa bekantingar, skåla lite, tjafsa lite och bli sams igen över en röka. Impas av raketerna som man samlat ihop pengar till på lokala ica-butiken, och titta när trotsiga tonåringar ignorerar avspärrningarna och sitter en meter innanför med ölen i högsta hugg. Kastar lite smällare in i brasan, skålar och garvar lite.

När kinderna hettat klart av brasan och man sett allt folk, tar man sin systempåse, eller kylväska och beger sig till nästa fest. Skålar och har skoj in på småtimmarna. Landet is the place to be. Krogen, ta er i brasan!