Innan jag glömmer.

Sam har de senaste två veckorna börjat rikta sina händer och riktigt börjat greppa saker! Riktigt roligt att se hur snabbt det går. Och igår skrattade han riktigt för andra gången när vi killbusade på skötbordet. Underbart ljud det där när barnen skrattar.

Det envisa utslaget som Sammis haft på höger kind vägrar ge med sig med hjälp av bröstmjölk så vi kapitulerade för Bepanthen i förrgår. Ändå går blossandet i vågor. Vi får se hur det går.

Och slutligen vill han inte längre ligga i famnen om han är pigg. Drar sig upp och vill sitta för att se omvärlden. Gulle.

Sömneriet.

Man kan tydligen inte skriva något alls om Sam utan att jinxa det. De senaste dagarna blir han skogstokig (och jag menar det) så snart vi lägger ner honom om det så är i vagnen eller sängen.
Det gäller att fånga upp honom när han ännu inte är FÖR trött om han ska sova själv. Svårt att avgöra ännu. Men cirka 50 minuter in i vakenperioden börjar han tröttprata.

Igår fick jag försöka lugna honom medan han fortfarande låg i sin säng... såg ju hur trött han var. Hur gör man då?! Jo - hängammar över spjälsängen. Jösses. Kreativiteten vet inga gränser. Han somnade ju men jag gör det inte lätt för övriga viktiga personer i Sams liv som i framtiden ska natta honom, och inte har ammartuttar att ta till... nåja, något ska jag nog komma på.

RSS 2.0