Det är lite upp och ner.

I går var det hur lugnt som helst med graviditeten nummer tre. Men i dag är det helt tvärtom. Humöret svajar, hungern återkommer som en irriterande mygga i örat och jag springer och kissar något som känns som PRECIS hela tiden... min mellis åt jag upp redan på förmiddagen, som jag skulle ha på eftermiddagen så här sitter man nu. Och våndas.

Ah, har en kladdkaka och ett trevligt Tupperwareparty som väntar runt hörnet där hemma så det borde bli trevlans!

Trea trea.

Herregud vad tiden springer iväg! Här står man i vecka 24 och kalendern visar att det bara är fyra dagar kvar tills jag fyller 33. 3 3. Trea trea. Ganska cool ålder faktiskt.

Spenderat förmiddagen med mina tvättmaskiner i källaren och varvat det hela med bakning, bakning, bakning xpress. Tårtbotten, smulpaj förberedd och nerfryst (bara att grädda direkt sen), chokladsnittar och tigerkaka. I frysen finns redan morotskaka och mjölkfria muffins sedan Egils födelsedag. Det får räcka.

Har just ätit och borde verkligen ta en tupplur - men jag sitter och latar mig istället. Jag ska nämligen jobba kväll idag och förmiddag i morgon. Nackdel: Vändpass och Egil vaknar förmodligen tidigt. Fördel: Jag får träffa familjen på eftermiddagen.

Jag älskar att fylla år faktiskt. Och jag har alltid älskat att fira, vad det än är. Det spelar ingen roll hur gammal man blir, på en födelsedag öppnas ett ypperligt tillfälle att bjuda in alla man tycker om och sitta och fika tillsammans. Bara det är viktigt för mig, gemenskapen och värmen. Inget annat. Vi får hoppas det blir mysigt även denna 33:e födelsedag.

Fläskigt.

Ibland älskar jag att vara gravid. Som när man får stå och slicka ur kladdkakeskålen halv nio en torsdag, för att man fick årets craving på kladdkaka och grädde. Sojagrädde, mind you... min mage har blivit helt galet intolerant mot mjölkprodukter, inkl laktos, sedan jag blev gravid med Lillis nummer två. Så olika det kan vara. Med Egil var det precis tvärtom.

Och vad är det med män och gravida magar förresten? Häromdagen så var det en fotograf på jobbet som hejdade mig och frågade glatt när det var dags förresten? 6 januari svarade jag och log snett. "Aah... det är så fint med graviditet", sa han och gick leende iväg igen. Kunde inte bestämma mig om det var hjärtligt eller bara perverst?

RSS 2.0