Och det här med jobb.
Funderade i dag på om man verkligen får en möjlighet att få jobb via ams.se eller om allt bara är just for show? Det känns ju som att arbetsgivare lägger ut annonser bara för att facket tvingar dem, och arbetslösa i sin tur tvingas söka jobb de egentligen inte vill ha. Och hur blir det för alla stackars satar som FAKTISKT är intresserade av jobbet i fråga i annonsen?! Inte en suck att man kan sticka ut bland alla tvångsansökningar... men en ansökan har jag i alla fall skickat i dag. Få se då. Kommunikatör på Falu kommun. Låter fancypants.
Sedan är det ju också detta med att "man inte får diskriminera någon som är gravid". Nej men hallå, jag söker en fast tjänst med start i september, beräknas föda i början av januari. Vilket innebär tre månaders jobb, om graviditeten går bra vill säga. Innan mammaledighet i ett halvår eller lite till. Hade jag varit arbetsgivare hade jag inte anställt mig kan jag säga. Jag är bara realistisk. Återstår att se - men efter uppmaningar så skrev jag ingenstans att jag är gravid, det är ju faktiskt inget sjukdomsstillstånd som jag måste ursäkta. Snarare tvärtom.
Jag får hoppas att jag får fortstätta vika, helst dagtid, på Dalademokraten fram tills jul. Något kvällspass här och där kan ju funka så klart. Nästa vecka har jag roffat åt mig mån-tors på dagtid i alla fall! Det går åt rätt håll. Nu ska jag bara göra mig oumbärlig. Blir nog skitbra det här.
Sedan är det ju också detta med att "man inte får diskriminera någon som är gravid". Nej men hallå, jag söker en fast tjänst med start i september, beräknas föda i början av januari. Vilket innebär tre månaders jobb, om graviditeten går bra vill säga. Innan mammaledighet i ett halvår eller lite till. Hade jag varit arbetsgivare hade jag inte anställt mig kan jag säga. Jag är bara realistisk. Återstår att se - men efter uppmaningar så skrev jag ingenstans att jag är gravid, det är ju faktiskt inget sjukdomsstillstånd som jag måste ursäkta. Snarare tvärtom.
Jag får hoppas att jag får fortstätta vika, helst dagtid, på Dalademokraten fram tills jul. Något kvällspass här och där kan ju funka så klart. Nästa vecka har jag roffat åt mig mån-tors på dagtid i alla fall! Det går åt rätt håll. Nu ska jag bara göra mig oumbärlig. Blir nog skitbra det här.
Ett stort steg.
I veckan började våran lille puppis hos dagmamman igen efter 2,5 månad av sommarlov. Och i tisdags fick han äntligen sitt rum och mamman och pappan återerövrade sitt sovrum - åtminstone för några månader framöver innan lillbuse nummer två planerar att anlända.
Tror nog att jag var mer nojig än vad Egil hade svårt att somna i det nya rummet. Noja över att jag inte skulle höra honom när han vaknade. Men det visade sig vara onödigt grubbel. Fast för säkerhets skull har jag haft monitorn påslagen två nätter. Bara för att testa. Och Egil har velat hålla Nicke i handen när han somnat. Det tar väl en stund att vänja sig det med antar jag
Tog i tisdags saken i egna händer när Nicke jobbade, och innan jag skulle börja mitt kvällsskift på DD, och rumsterade intensivt i 1,5 timme. Den tunga fåtöljen rullade och klämde jag helt sonika ut igenom dörrposten och ut i vardagsrummet. Att lyfta är en omöjlighet. Vecka 22 och magen växer snabbt.
Vardagsrummet blev väldigt fint, men tomt. Lite ovant är det allt att se rummet som sig bör, och skoj att vi fått en kontorshörna i sovrummet. Nu föll liksom bitarna på plats litegrann!
Gör för övrigt min sista dag i dag på DD som nattchef och hösten är nattsvart - igen. Inga planer i sikte som luktar dagtidsjobb. Och för första gången har jag inga idéer heller. Men fram tills jul vore det trevligt med lite pengar i kassan.
Och för första gången i dag så nojar jag lite över att pojken är så lugn i magen i dag. "Man kan väl inte hålla igång jämt", sade Nicke lite lugnande i morse. Nej, han har nog rätt. Nuet, nuet. Allt ordnar sig.
Tror nog att jag var mer nojig än vad Egil hade svårt att somna i det nya rummet. Noja över att jag inte skulle höra honom när han vaknade. Men det visade sig vara onödigt grubbel. Fast för säkerhets skull har jag haft monitorn påslagen två nätter. Bara för att testa. Och Egil har velat hålla Nicke i handen när han somnat. Det tar väl en stund att vänja sig det med antar jag
Tog i tisdags saken i egna händer när Nicke jobbade, och innan jag skulle börja mitt kvällsskift på DD, och rumsterade intensivt i 1,5 timme. Den tunga fåtöljen rullade och klämde jag helt sonika ut igenom dörrposten och ut i vardagsrummet. Att lyfta är en omöjlighet. Vecka 22 och magen växer snabbt.
Vardagsrummet blev väldigt fint, men tomt. Lite ovant är det allt att se rummet som sig bör, och skoj att vi fått en kontorshörna i sovrummet. Nu föll liksom bitarna på plats litegrann!
Gör för övrigt min sista dag i dag på DD som nattchef och hösten är nattsvart - igen. Inga planer i sikte som luktar dagtidsjobb. Och för första gången har jag inga idéer heller. Men fram tills jul vore det trevligt med lite pengar i kassan.
Och för första gången i dag så nojar jag lite över att pojken är så lugn i magen i dag. "Man kan väl inte hålla igång jämt", sade Nicke lite lugnande i morse. Nej, han har nog rätt. Nuet, nuet. Allt ordnar sig.
Älskade 2-åring.
Nu är jag sådär löjligt förväntansfull igen. Älskar kalas! Och på lördag fyller vårt älskade hjärta Egil 2 (!) år! Säkert som alla föräldrar frågar jag mig vad som hände? Han kom ju nyss till oss. Och nu har jag en liten i magen, vecka 19 in counting, och en buse som säger NEJ! NEJ! Neeeij mamma!
Älskar vatten i alla dess former, korv med bröd, jordgubbar, vinbär, smultron och hallon som odlas på gården i Korsån och smörgåsrån med smör på. En och annan sojabulle slinker också gärna ner och äppeljuice är fina fisken. Skulle nog gunga helst hela dagarna om han fick och är så duktig att sova på nätterna i sin säng. Våran lilla busunge. Två år.
Jag har laddat med recept och ingredienser så under resten av veckan ska jag baka tårtbotten till en tågtårta och lite citronmuffins och kanelbullar. Givetvis i tema som Egil gillar. Fick lov att inhandla tallrikar med bilar på också. Brrm brrrmaa! säger han ofta. Ser han nåt riktigt stort, som en grävskopa, traktor eller lastbil utbrister han woooaaaoou!
Så på lördag kalasar vi i Korsån, även om vädret inte tillåter. Altanen dekoreras med björkar, ballonger och serpentiner. För man har bara kalas en gång om året. Och av sina enda, och bästa, föräldrar får han en miniboxsäck (för att han är så otroligt fascinerad av sin fars boxarhandskar och ska ha dem på sig hela tiden), en finsk sagobok med Tinga-tinga-sagor och en höstjacka Nicke som köpte igår som är asfräsig!
Och om Egil får något lämpligt till sitt nya rum i födelsedagspresent ska vi börja inreda det under nästa vecka. Ska bli SÅ roligt! Äntligen ett rum för alla hans saker. Det kan behövas. Men pianot, det får nog bo kvar där inne. Så mkt som han vill plinka på det. Älskade barn.
I morgon ska vi titta in igen på lillmysen där inne, och jag ber till alla makter att vi har ett friskt barn till på väg. Allt är bra, com si com sa. Det blir som det blir.
